Galaterbrevet 1:11-24
Galaterbrevet 1:11-24 Svenska 1917 (SVEN)
Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära. Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den, ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar. Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig, täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa, ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus. Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar. Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag. Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder. Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder. Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd. De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.» Och de prisade Gud för min skull.
Galaterbrevet 1:11-24 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den. Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar. Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod. Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och återvände sedan till Damaskus. Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar. Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte. Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område. Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen, de hade bara hört sägas: "Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han tidigare ville utrota." Och de prisade Gud för min skull.
Galaterbrevet 1:11-24 Bibel 2000 (B2000)
Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus. Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den. I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder. Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna. Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus. Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas, och jag stannade fjorton dagar hos honom. Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob. Vad jag skriver är sant, det tar jag Gud till vittne på. Sedan kom jag till Syrien och Kilikien, utan att ha haft någon beröring med de kristna församlingarna i Judeen. Det enda de hade hört var att »han som en gång förföljde oss förkunnar nu den tro som han förut ville utrota«. Och man prisade Gud för min skull.
Galaterbrevet 1:11-24 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar. Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus. Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar. Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota." Och de prisade Gud för min skull.
Galaterbrevet 1:11-24 Nya Levande Bibeln (BSV)
Kära syskon, jag försäkrar er att det glada budskapet om Jesus som jag sprider inte är någon lära som människor har tänkt ut. Jag har inte heller fått budskapet genom någon människa, utan genom att Jesus Kristus själv avslöjade det för mig. Ingen annan har undervisat mig. Ni vet ju hurdan jag var förut, när jag var en övertygad anhängare av den judiska religionen. Jag förföljde alla som tillhörde Guds församling och gjorde allt för att utrota dem. Jag var en av de mest fanatiska judarna i min egen ålder och var extremt noga med att följa alla de traditioner vi ärvt av förfäderna. Men något hände! Redan innan jag föddes hade Gud bestämt att jag skulle tjäna honom, och han gav mig sedan förmånen att få bli hans sändebud. Han lät en dag sin Son Jesus visa sig för mig, för att jag skulle sprida budskapet om honom till icke-judiska folk. Och när detta hände sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. Jag reste inte till Jerusalem för att leta upp de män som tidigare hade blivit utsedda till Jesus sändebud. Nej, jag begav mig istället direkt till Arabien, och återvände sedan till staden Damaskus. Det dröjde hela tre år innan jag reste till Jerusalem för att besöka Petrus, och jag stannade då hos honom i två veckor. Det enda sändebud jag träffade, förutom Petrus, var Jakob, Herren Jesus egen bror. Och vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag sedan norrut till provinserna Syrien och Kilikien. Jag träffade aldrig de andra troende i Judeen. Det enda de hade hört var ett rykte som sa: "han som förut förföljde oss sprider nu själv budskapet om Jesus och övertygar andra om den tro han ville utrota." Och de hyllade Gud för min skull.
Galaterbrevet 1:11-24 Karl XII 1873 (SK73)
Men jag gör eder vetterligit, käre bröder, att det Evangelium, som är predikadt af mig, är icke menniskligit. Ty jag hafver det icke fått af mennisko, icke heller lärt; utan genom Jesu Christi uppenbarelse. Ty I hafven väl hört min umgängelse fordom i Judaskapet, att jag öfvermåtton förföljde Guds församling, och förstörde henne; Och växte till mer och mer i Judaskapet, utöfver många mina likar i mitt slägte; och höll mig strängeliga vid fädernas stadgar. Men då Gudi täcktes, som mig af mins moders lif afskiljt hafver, och kallat mig genom sina nåd dertill; Att han ville uppenbara sin Son genom mig, att jag skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna; straxt föll jag till, och befrågade mig intet derom med kött och blod; Och kom icke heller till Jerusalem igen, till dem som voro Apostlar för mig, utan for bort i Arabien, och kom åter till Damascum. Sedan, efter tre år, kom jag igen till Jerusalem, till att se Petrum; och blef när honom i femton dagar. Men af de andra Apostlar såg jag ingen, utan Jacobum, Herrans broder. Men det jag skrifver eder, si, Gud vet, att jag icke ljuger. Derefter kom jag in uti de land Syrien och Cilicien. Men jag var okänd till ansigtet för de Christeliga församlingar i Judeen; Utan de hade allenast hört, att den som fordom förföljde oss, han predikar nu trona, som han fordom förstörde. Och de prisade Gud för mina skull.
Galaterbrevet 1:11-24 nuBibeln (NUB)
Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv. Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder. Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien, och återvände sedan till Damaskus. Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas, och jag stannade då hos honom i två veckor. Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” Och de hyllade Gud för min skull.
Galaterbrevet 1:11-24 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade har inte mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur). Jag tog inte emot det, eller blev undervisad om det av någon människa, utan det kom till mig genom en uppenbarelse från Jesus den Smorde (Messias, Kristus). Ni har ju hört om mitt tidigare liv då jag utövade den judiska religionen [judaismen], hur jag ständigt utöver det vanliga (utan jämförelse, obehärskat, fanatiskt) förföljde (jagade) Guds församling för att förgöra (utrota) den. Jag gick längre i den judiska religionen än många av mina landsmän i samma ålder (jag var en föregångare, banade nya vägar), och var än mer fanatisk (entusiastisk) i mina förfäders [judiska] traditioner (stadgar) än de. [Lukas beskriver också hur Paulus, då känd under sitt hebreiska namn Saul, dödade och angrep de troende, se Apg 8:1-3.] Men när han – som utvalde mig innan jag var född och kallade (avskilde, helgade) mig genom sin nåd (oförtjänta favör) – beslöt (när det behagade honom) att uppenbara sin Son inom mig, för att jag skulle förkunna honom för hedningarna (den icke-judiska världen) [Apg 9:1522:21], så rådfrågade jag inte kött och blod på en gång [diskuterade jag inte detta med någon människa]. Jag gick inte heller upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan gick i stället till Arabien [öknen, ödemarken; Aravaöknen], och efter det kom jag tillbaka till Damaskus. [Lukas beskriver Saulus livsomvandlande möte med Jesus på vägen till Damaskus i Apg 9:1-40. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Här är Paulus i tre år, se vers 18. Intressant att det är ungefär lika lång tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.] [Detta är det första av två besök i Jerusalem som nämns i Galaterbrevet, det andra nämns i Gal 2:1. Detta första besök är samma första besök som nämns i Apg 9:26-30.] Sedan, efter (gr. meta) tre år [efter omvändelsen], gick jag upp till Jerusalem [från Damaskus, se vers 17] för att personligen träffa (lära känna, samtala med) Kefas (Petrus), och jag stannade hos honom i femton dagar. [Jerusalem är högt beläget och man går alltid ”upp” till staden.] Men jag träffade ingen av de andra apostlarna förutom Jakob, Herrens broder. Nu skriver jag detta som om jag stod inför Guds ansikte, jag ljuger inte! Sedan reste jag till området kring Syrien och Kilikien [två romerska provinser vid Medelhavets nordöstra bukt, kuststaden Tarsus i Kilikien var Paulus hemstad]. Men jag var ett okänt ansikte för den Smordes (Kristi) församlingar [de messianska församlingarna] i Judéen. [Kan syfta på området kring Jerusalem, eller hela den judiska provinsen i Romarriket som bestod av Iduméen, Judéen, Samarien och Galileen.] De hade bara hört det sägas [gång på gång]: ”Han som förut ständigt förföljde oss, predikar nu de glada nyheterna (gr. euaggelizo) om den tro som han förut försökte förgöra (utrota).” Så nu prisade (ärade) de gång på gång Gud för min skull [för den förändring som Gud hade gjort i mig].