Galaterbrevet 1:11-24

Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv. Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder. Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien, och återvände sedan till Damaskus. Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas, och jag stannade då hos honom i två veckor. Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” Och de hyllade Gud för min skull.