Galaterbrevet 1:11-24

Kära syskon, jag försäkrar er att det glada budskapet om Jesus som jag sprider inte är någon lära som människor har tänkt ut. Jag har inte heller fått budskapet genom någon människa, utan genom att Jesus Kristus själv avslöjade det för mig. Ingen annan har undervisat mig. Ni vet ju hurdan jag var förut, när jag var en övertygad anhängare av den judiska religionen. Jag förföljde alla som tillhörde Guds församling och gjorde allt för att utrota dem. Jag var en av de mest fanatiska judarna i min egen ålder och var extremt noga med att följa alla de traditioner vi ärvt av förfäderna. Men något hände! Redan innan jag föddes hade Gud bestämt att jag skulle tjäna honom, och han gav mig sedan förmånen att få bli hans sändebud. Han lät en dag sin Son Jesus visa sig för mig, för att jag skulle sprida budskapet om honom till icke-judiska folk. Och när detta hände sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. Jag reste inte till Jerusalem för att leta upp de män som tidigare hade blivit utsedda till Jesus sändebud. Nej, jag begav mig istället direkt till Arabien, och återvände sedan till staden Damaskus. Det dröjde hela tre år innan jag reste till Jerusalem för att besöka Petrus, och jag stannade då hos honom i två veckor. Det enda sändebud jag träffade, förutom Petrus, var Jakob, Herren Jesus egen bror. Och vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag sedan norrut till provinserna Syrien och Kilikien. Jag träffade aldrig de andra troende i Judeen. Det enda de hade hört var ett rykte som sa: "han som förut förföljde oss sprider nu själv budskapet om Jesus och övertygar andra om den tro han ville utrota." Och de hyllade Gud för min skull.