Apostlagärningarna 10:1-48
Apostlagärningarna 10:1-48 Svenska Folkbibeln (SFB98)
I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Kornelius!" Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg. Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet." När ängeln som talat med honom var borta, kallade Kornelius till sig två av sina tjänare och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att be. Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning. Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Och en röst kom till honom: "Stig upp, Petrus, slakta och ät!" Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent." Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen. Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som Kornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, och nu ropade de och frågade om Simon, som kallades Petrus, bodde där som gäst. Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem." Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?" De svarade: "Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga." Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster. Dagen därefter gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. Följande dag kom de till Cesarea. Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner. När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och tillbad. Men Petrus reste honom upp och sade: "Stig upp! Också jag är en människa." Medan han samtalade med Kornelius gick han in och fann många församlade. Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren. Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit." Kornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor. Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet. Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjorde väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga." Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. Då frågade Petrus: "Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?" Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Apostlagärningarna 10:1-48 Nya Levande Bibeln (BSV)
I Caesarea bodde en romersk officer som hette Cornelius och var kapten för Italiska bataljonen. Han, liksom alla i hans hus, tillbad Israels Gud och var noga med att lyda honom. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland judarna och bad regelbundet till Gud. En eftermiddag när han bad, och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: "Cornelius". Ängeln svarade: "Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga. Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning." Så snart ängeln hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater, som också trodde på Gud. Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe. Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe, och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. Efter ett tag blev han hungrig och bad att få något att äta, men medan maten gjordes i ordning fick han se en syn. Han såg himlen öppen, och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn och den innehöll alla slags djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land. Sedan sa en röst till honom: "Res dig upp, slakta och ät!" "Nej, aldrig, Herre", svarade Petrus. "Jag har aldrig ätit något som Gud har förbjudit i Moses lag." Men rösten hördes igen och sa: "Om Gud har gjort något tillåtet, ska du inte behandla det som förbjudet." Samma syn upprepades tre gånger, och sedan drogs duken upp till himlen. Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt ut. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten och ropade: "Är det här som Simon Petrus bor?" Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Guds Ande sa till honom: "Tre män har kommit hit för att träffa dig. Gå ner och ta emot dem och följ med dem. Var inte orolig, för jag har sänt dem." Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: "Det är jag som är Simon Petrus. Är det något särskilt ni vill?" Då berättade de för honom: "Vi är hitskickade av den romerska officeren Cornelius. Han tillber Israels Gud och är noga med att lyda honom, och han är omtyckt av alla judarna. Nu har en ängel från Gud sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga." Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen. Dagen därpå kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus. Och när Petrus steg in i huset föll Cornelius på knä framför honom och tillbad honom. Men Petrus drog upp honom och sa: "Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!" Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade. Petrus sa till dem: "Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka hans hem på det här viset. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som ovärdig i Guds ögon. Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill." Cornelius svarade: "För tre dagar sedan, när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. Han sa till mig: 'Cornelius, Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga. Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.' Därför skickade jag genast bud efter dig, och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Herren Gud och väntar ivrigt på att höra vad han har gett dig i uppdrag att säga!" Då svarade Petrus: "Jag ser nu mycket tydligt att Gud behandlar alla folk lika. Han är villig att ta emot varje människa som tillber honom och lever enligt hans vilja, vilket folk hon än tillhör. Ni har säkert hört om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk - att man kan få frid med Gud genom Jesus Kristus som är allas Herre. Ni känner till vad som hände efter att Johannes döparen hade trätt fram och börjat tala till folket, hur det började uppe i Galileen och sedan spreds över hela Judeen. Ni känner till att Gud fyllde Jesus från Nasaret med sin heliga Ande och gav honom kraft för den uppgift han fått, och att Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, eftersom Gud var med honom. Denna man hängde de upp på ett kors och avrättade, men på den tredje dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig, men inte för hela folket, utan bara för oss, som Gud redan tidigare hade utsett att sprida budskapet om Jesus. Det var med oss som Jesus åt och drack efter att han hade uppstått från de döda. Och han skickade iväg oss för att tala till folket överallt och berätta om att han är den som har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla - både levande och döda. Alla profeterna har framfört Guds budskap om honom och sagt, att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom det som han har gjort för oss." Men medan Petrus fortfarande talade kom plötsligt Guds heliga Ande och fyllde alla som lyssnade till hans budskap. De troende judar som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev mycket förvånade över att Guds heliga Ande hade kommit över dessa människor, för de trodde att Guds Ande var en gåva bara till judarna. Men det rådde inget tvivel om saken, för de hörde dem tala okända språk och hylla Gud. Då frågade Petrus: "Finns det någon som kan tycka att det är fel att vi döper dem, nu när de har fått Guds heliga Ande precis som vi?" Och så lät han sina medhjälpare döpa alla, eftersom de hade fått gemenskap med Jesus Kristus. Cornelius bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.
Apostlagärningarna 10:1-48 Karl XII 1873 (SK73)
Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske; Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid. Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli. Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud. Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall. Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom; Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe. På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman. Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom; Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden; Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen. Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät. Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent. Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit. Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen. Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus; Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge. Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig. Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem. Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne? Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig. Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom. Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner. Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom. Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska. Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro; Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena. Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig? Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder; Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor. Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig. Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är. Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen; Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck. I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt; Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade; Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom. Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd. Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar; Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda. Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda. Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn. Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde. Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna; Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud. Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi? Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar.
Apostlagärningarna 10:1-48 Svenska 1917 (SVEN)
I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hövitsman vid den så kallade italiska krigsskaran. Han var en from man, som »fruktade Gud» tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid till Gud. En dag omkring nionde timmen såg denne tydligt i en syn en Guds ängel, som kom in till honom och sade till honom: »Kornelius!» Han betraktade honom förskräckt och frågade: »Vad är det, herre?» Då sade ängeln till honom: »Dina böner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom. Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, som ock kallas Petrus. Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.» När ängeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig två av sina tjänare och en from krigsman, en av dem som hörde till hans närmaste följe, och förtäljde alltsammans för dem och sände dem åstad till Joppe. Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att bedja. Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning. Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden. Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar. Och en röst kom till honom: »Stå upp, Petrus, slakta och ät.» Men Petrus svarade: »Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent.» Åter, för andra gången, kom en röst till honom: »Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.» Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan blev duken strax åter upptagen till Himmelen. Medan Petrus i sitt sinne undrade över vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de män som voro utsända av Kornelius redan frågat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten och ropade på någon för att få veta om Simon, som ock kallades Petrus, gästade där. Men under det Petrus alltjämt begrundade synen, sade Anden till honom: »Här äro ett par män som fråga efter dig. Stå upp, och gå ditned och följ med dem, utan att tveka; ty det är jag som har sänt dem.» Då steg Petrus ned till männen och sade: »Se här är jag, den som I frågen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?» De svarade: »Hövitsmannen Kornelius, en rättfärdig och gudfruktig man, som har gott vittnesbörd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse fått befallning av en helig ängel att hämta dig till sig och höra vad du har att säga.» Då bjöd han dem komma in och beredde dem härbärge. Dagen därefter stod han upp och begav sig åstad med dem; och några av bröderna i Joppe följde med honom. Följande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius väntade på dem och hade kallat tillhopa sina fränder och närmaste vänner. Då nu Petrus skulle träda in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin vördnad, i det att han föll ned för hans fötter. Men Petrus reste upp honom och sade: »Stå upp; också jag är en människa.» Och under samtal med honom trädde Petrus in och fann många vara där församlade. Och han sade till dem: »I veten själva att det är en judisk man förbjudet att hava något umgänge med en utlänning eller att besöka en sådan; men mig har Gud lärt att icke räkna någon människa för ohelig eller oren. Därför kom jag ock utan invändning hit, när jag blev hämtad. Och nu frågar jag eder av vilket skäl I haven låtit hämta mig.» Då svarade Kornelius: »Det är nu fjärde dagen sedan jag, just vid denna timme, förrättade i mitt hus den bön som man beder vid nionde timmen. Då fick jag se en man i skinande klädnad stå framför mig, och han sade: 'Kornelius, din bön är hörd, och dina allmosor hava kommit i åminnelse inför Gud. Så sänd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han gästar i garvaren Simons hus vid havet.' Då sände jag strax bud till dig, och du gjorde väl i att du kom. Och nu äro vi alla här tillstädes inför Gud för att höra allt som har blivit dig befallt av Herren.» Då öppnade Petrus sin mun och sade: »Nu förnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till personen', utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra. Det ord som han har sänt till Israels barn för att genom Jesus Kristus, som är allas Herre, förkunna det glada budskapet om frid, det ordet kännen I, den förkunnelse som gick ut över hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade -- förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom. Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honom på trä och dödade honom. Men honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bliva uppenbar, väl icke för allt folket, men för oss, som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda. Och han bjöd oss predika för folket och betyga att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda. Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn.» Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på alla dem som hörde hans tal. Och alla de omskurna troende män som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av häpnad över att den helige Ande hade blivit utgjuten jämväl över hedningarna, såsom en gåva åt dem. De hörde dem nämligen tala tungomål och storligen prisa Gud. Då tog Petrus till orda och sade: »Icke kan väl någon hindra att dessa döpas med vatten, då de hava undfått den helige Ande, de likaväl som vi?» Och så bjöd han att man skulle döpa dem i Jesu Kristi namn. Därefter bådo de honom att han skulle stanna hos dem några dagar.
Apostlagärningarna 10:1-48 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud. En dag runt nionde timmen såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet." När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe. Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen. Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen. Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem." Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster. Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa." Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?" Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga." Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem. De hängde upp honom på trä och dödade honom, men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud. Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Apostlagärningarna 10:1-48 nuBibeln (NUB)
I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen. Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud. En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”. Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?” Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud. Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.” Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man. Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe. Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn. Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!” ”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.” Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.” Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen. Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?” Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig. Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!” Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?” Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.” Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen. Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner. När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad. Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade. Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren. Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!” Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga. Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.” Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika. Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör. Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre. Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom. Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade, men på den tredje dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda. Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda. Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.” Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap. De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk. De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus: ”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?” Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.
Apostlagärningarna 10:1-48 Svenska Kärnbibeln (SKB)
I Caesarea [Maritima, vid Medelhavskusten] bodde en man som hette Cornelius, en officer (centurion) vid den bataljon (kohort) som kallades den italienska bataljonen. Han var from och fruktade (vördade, respekterade) Gud och det gjorde även alla i hans hus. [Cornelius, hans familj och de tjänare som bodde hos honom trodde på och tillbad Israels Gud, följde vissa judiska traditioner, men hade inte konverterat till judendomen.] Han gav frikostigt med gåvor till [det judiska] folket och bad alltid (regelbundet) till Gud. [Caesarea Maritima, som betyder Caesarea vid havet, var den romerska huvudstaden i Judéen och en viktig militär bas. Cornelius var en centurion (kompaniofficerare) i den romerska armén och ledde en centuria på 100 män. Ett sådant kompani bestod av 80 legionärer plus ett tjugotal icke-stridande underhållspersonal. En annan gudfruktig centurion nämns tidigare i Luk 7:5. Cornelius och hans kompani ingick i en kohort som bestod av sex centuriae (plural av centuria). Antalet soldater i den romerska armén varierade över tid. Vid en stor förlust i Germania (nuvarande Tyskland) 9 e.Kr. förintades tre legioner och stormaktens 28 legioner minskade till 25 st. På Nya testamentets tid, efter Augustus nedskärningar 15 f.Kr., var de olika enheterna: - Contubernium, 8 soldater som tältade/bodde ihop. - Centuria, 100 män (80 soldater + 20 underhållspersonal). - Kohort, 500 – 800 soldater. - Legion, 4 800 – 5 500 fotsoldater + 120 kavallerister (10 x kohort). Till legionen hörde också en tross, dvs. understödsförband som kunde bestå av flera tusen män och kvinnor. Vid den här tiden var fem kohorter stationerade i Caesarea och en i Jerusalem. Flera inskriptioner visar att ett italienskt regemente Kohors II Italica fanns stationerat i den romerska provinsen Syrien 69-157 e.Kr. Även om detta datum är senare än händelserna i Apg 10 (som inträffade omkring 40 e.Kr.) bekräftar fynden att italienska förband fanns i området senare.] En dag omkring nionde timmen (vid tretiden en eftermiddag) [då han var i bön hemma i sitt hus, se vers 30] såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sa: ”Cornelius!” Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: ”Vad är det, herre?” Ängeln sa: ”Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett [väldoftande] offer han kommer ihåg. [Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.] Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet.” [Ängelns instruktioner är precisa. Dubbelnamnet Simon Petrus anges eftersom båda männens namn var Simon. Att arbeta med läder var ett föraktat yrke bland judarna, eftersom hanteringen med döda djur gjorde att man blev rituellt oren. Hantverket spred också en obehaglig stank och det behövdes rikligt med vatten, vilket var en orsak till att Simons hus låg vid havet. Att Petrus bor här, gjorde även honom oren. Redan här har vi en antydan om att Petrus inställning till de judiska föreskrifterna om vad som är rent och orent höll på att ändras.] När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. [Hamnstaden Joppe, som också benämns Jaffa, har på senare tid vuxit samman med Tel Aviv. Den ligger fem mil söder om Caesarea Maritima. En dagsmarsch var 25-30 km, så det tog två dagar att gå ner från Caesarea Maritima till Joppe. Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder ”vacker, skön”. Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån Herrens ansikte. Nu omkring 800 år senare befinner sig Petrus på samma plats och får ett liknande uppdrag att gå till hedningarna.] Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden [Joppe], gick Petrus upp på taket [hos Simon] för att be vid sjätte timmen (mitt på dagen). Han blev då hungrig [vilket var ovanligt] och ville ha något att äta. [På vardagar åt man två gånger, ett morgonmål och ett större mål mat på sen eftermiddag.] Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning (gr. ekstasis). Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes långsamt ner till jorden, och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. [Dessa motsvarar djuren som tas med i Noas ark, se 1 Mos 6:20. Enligt kosherlagarna i 3 Mos 11 förklarades vissa djur rena och andra orena. Nu såg Petrus dessa blandade. Rena djur som får och kor tillsammans med orena djur som svin, fladdermöss, ödlor, ormar, grodor, paddor och gamar.] En röst kom till honom: ”Stå upp, Petrus, slakta och ät!” Petrus svarade: ”Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent.” Då sa en röst för andra gången till honom: ”Vad Gud har förklarat rent ska du inte kalla orent.” Detta hände tre gånger, och sedan togs duken på en gång upp till himlen. [Petrus var välbekant med talet tre under himmelska samtal. Han förnekade Jesus tre gånger och bekände honom tre gånger när han blev upprättad, se Luk 22:61Joh 21. Denna syn bekräftade vad Jesus tidigare hade sagt när han upphävt renhetslagarna och förklarade all mat ren, se Mark 7:19. Även om synen handlade om mat, verkar huvudbetydelsen röra relationen mellan jude och hedning som Gud öppnar upp, se vers 28.] Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, och nu ropade de och frågade om Simon som kallades Petrus var där som gäst. Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sa [den helige] Anden till honom: ”Se, tre män söker dig. Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem.” Petrus [reste sig upp, tog trappan på husets yttersida som ledde ner till innergården och] gick ner till männen och sa: ”Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?” De svarade: ”Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga.” Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster. Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av [de judiska] bröderna [sex stycken, se Apg 10:4511:12] från Joppe följde med honom. Dagen därpå kom de till Caesarea [efter två dagars vandring]. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. Men Petrus reste upp honom och sa: ”Stå upp! Jag är också en människa.” [Det är bara Gud som ska tillbes. För en jude var detta en självklarhet till skillnad från Cornelius som levde i den romerska kulturen där t.ex. kejsaren tillbads som en gud.] Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. Han sa till dem: ”Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. [Mose lag förbjöd uttryckligen inte detta, men det var den allmänna tolkningen och uppfattningen. Ett exempel finns i Joh 18:28 där man inte ville orena sig och gå in i Herodes palats under processen mot Jesus, se även Joh 4:9.] Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?” Cornelius svarade: ”För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen (vid tretiden på eftermiddagen), var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig och sa: ’Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.’ Då skickade jag genast bud efter dig, och det är storslaget att du kom. [Jag är så tacksam att du kom hit till mig som inte är jude.] Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga.” Då öppnade Petrus sin mun och sa: ”Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon), utan välkomnar var och en som fruktar (respekterar, böjer sig inför) honom och gör det som är rätt (lever rättfärdigt), vilket folk han än tillhör. Ni känner till ordet (innehållet i budskapet) som Gud sände till Israels söner (barn), när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) om frid (harmoni, lycka, välgång) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som är Herre över allt. Ni känner själva till (har med egna ögon sett) vad som har hänt i hela Judéen. Det började i Galileen efter [omvändelse-]dopet som Johannes [Döparen] predikade. [Ni känner till vad som sedan hände, hur] Gud smorde Jesus från Nasaret [betonar Jesu mänskliga sida] med helig Ande och kraft (förmåga, styrka). [2 Mos 31:2-3Matt 13:55] Han vandrade omkring och gjorde gott (hjälpte människor utan krav på någon gentjänst) och framför allt botade (befriade) han alla som var under djävulens våld, för Gud var med honom. [Ordet ’våld’ på grekiska är också en benämning på den slavmarknad där slavar såldes och köptes av olika herrar. Innan Jesus köpte oss fria var vi också bildligt talat på denna slavmarknad där olika demoniska krafter kunde utöva sitt våld över oss, och vi var slavar under olika herrar.] Vi kan själva vittna om allt han gjorde (berätta vad vi sett och hört honom göra) både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. De avrättade honom genom att hänga upp honom på trä (ett kors), men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom bli uppenbarad (öppet synlig och identifierad), inte för hela folket, men för oss, som Gud redan hade valt ut att bli vittnen, vi som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han [Jesus] befallde oss (en order som inte bara är en personlig åsikt, utan en order från högre ort) att predika (öppet berätta, förkunna) för folket och vittna om (framhålla, varna dem) att han [Jesus] är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” Medan Petrus fortfarande talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. De omvända judar (de omskurna) som hade följt med Petrus häpnade (tappade helt fattningen) över att den helige Andes fria gåva blev utgjuten också över hedningarna, när de hörde dem tala i tungor och prisa (upphöja, förhärliga) Gud. [Händelsen kallas ibland ”hedningarnas pingst” och liknar det som skedde bland judarna på pingstdagen, se Apg 2:1-4. Petrus gör den kopplingen när han senare återberättar händelsen i Jerusalem, se Apg 11:15. Det är naturligt att detta sker i Caesarea Maritima, den romerska huvudorten, på samma sätt som Anden kom på pingstdagen i Jerusalem, judarnas huvudort.] Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon vägra dem vattnet så att de kan bli döpta, när de på samma sätt som vi har fått (tagit emot) den helige Ande?” Han beordrade dem att de skulle döpas i Jesu den Smordes (Kristi) namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Apostlagärningarna 10:1-48 Bibel 2000 (B2000)
I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: »Cornelius!« Han såg förskräckt på ängeln och frågade: »Vad vill du, herre?« Ängeln svarade: »Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet.« När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. En röst sade till honom: »Petrus, slakta och ät!« Petrus svarade: »Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.« Då hörde han för andra gången en röst: »Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.« Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen. Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft kom männen som Cornelius hade skickat. De frågade sig fram till Simons hus och stannade vid porten och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där. Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: »Här är tre män som söker dig. Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem.« Petrus gick ner till männen och sade: »Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?« De svarade: »Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga.« Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där. Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med. Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma. När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. Men Petrus sade åt honom att resa sig: »Stig upp, jag är en människa, jag också.« Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade, och han sade till dem: »Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.« Cornelius svarade: »Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor. Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.’ Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.« Då tog Petrus till orda: »Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus — han är allas herre. Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.« Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. Då frågade Petrus: »Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?« Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.