I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud.
En dag runt nionde timmen såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."
När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.
Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen. Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.
Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.
Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."
Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"
Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."
Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.
De hängde upp honom på trä och dödade honom, men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.
Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Bibelappen
Bibelappen för barn
