Första Korinthierbrevet 9:1-27
Första Korinthierbrevet 9:1-27 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren? Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni själva är i Herren sigillet på mitt apostlaämbete. Mitt försvar mot dem som anklagar mig är detta: Har vi inte rätt till mat och dryck? Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? Vem gör väl krigstjänst och betalar själv sina utgifter? Vem planterar en vingård utan att äta frukten från den? Eller vem vallar en hjord utan att få sin mjölk av den? Är det bara som folk säger? Säger inte lagen samma sak? Det står skrivet i Mose lag: "Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar." Är det oxarna Gud bekymrar sig om? Säger han det inte för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det i hopp om att få sin del. När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda? Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Kristi evangelium. Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret? Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet. Men jag för min del har inte utnyttjat en sådan förmån. Jag skriver inte detta för att jag skall få någon. Hellre vill jag dö än att någon tar min berömmelse ifrån mig. Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium! Om jag gjorde det frivilligt, hade jag ju lön. Men om jag gör det därför att jag är tvungen, så är jag betrodd med uppgiften som förvaltare. Vad har jag då för lön? Jo, att som förkunnare av evangelium få lägga fram det utan kostnad och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig. Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det. Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning - de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.
Första Korinthierbrevet 9:1-27 Nya Levande Bibeln (BSV)
En del påstår att jag inte har samma rättigheter som de andra sändebuden, och att jag inte är ett äkta Jesus sändebud. Men jag har verkligen sett vår Herre Jesus, och ni är själva resultatet av det arbete jag har utfört för honom. Ja, om jag inte har varit ett Jesus sändebud till andra, så har jag i alla fall varit det till er. Att ni tillhör Herren Jesus är ju beviset på att han har sänt mig för att sprida budskapet om honom. Därför vill jag ställa några frågor till dem som kritiserar mig: Har inte Barnabas och jag samma rätt som de andra sändebuden att få bo hos er och äta av er mat? Har inte vi samma rätt att ta med oss en troende fru på våra resor som de andra sändebuden och Herren Jesus egna bröder och Petrus? Är det bara vi som måste arbeta för att försörja oss själva? Om någon blir soldat, har han då inte rätt till lön? Om någon anlägger en vingård, äter han inte då av vindruvorna? Om någon vaktar en fårhjord, får han då inte dricka av mjölken? Nu kanske ni anser att det här bara är ett mänskligt sätt att försvara sig, men då glömmer ni att dessa regler faktiskt kommer från Gud. I den lag han gav till Mose står det ju: "Du ska inte binda ihop munnen på den oxe som tröskar." Men ni tror väl inte att det bara var oxarna som Gud tänkte på? Nej, han tänkte naturligtvis på oss som arbetar för honom. Reglerna om att den som plöjer och den som tröskar ska få del av skörden står där för att visa att vi som arbetar på Guds åker ska få lön för det vi gör. Vi har sått ett andligt budskap i era hjärtan. Är det då för mycket att vi får skörda lite av ert materiella goda? Ni ger ju andra vad de behöver när de kommer för att undervisa er. Har då inte vi som först lät er höra Guds budskap ännu större rätt? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt, utan har försökt klara oss själva så gott vi kan. Vi ville visa er att vi har rena motiv, så att inget skulle hindra er från att ta emot det glada budskapet om Jesus Kristus. Ni vet väl också att prästerna i Guds tempel får äta av den mat som människorna lämnar dit som offergåvor, och att de får äta en viss del av köttet när de offrar djur på altaret? På samma sätt har Herren Jesus bestämt att de som sprider det glada budskapet om honom ska bli försörjda genom sitt arbete. Men jag har som sagt aldrig använt mig av denna förmån. Och jag skriver inte för att kräva något av er nu. Nej, jag skulle hellre svälta ihjäl än att ta emot något från er, för jag är mycket stolt över att sprida budskapet utan betalning. Att jag däremot sprider budskapet, det är inget jag kan skryta med. Det är ju något jag är tvungen att göra. Gud skulle straffa mig om jag inte spred det glada budskapet om Jesus! Om jag själv hade bestämt mig för att sprida budskapet, då hade jag kunnat kräva att få lön av er. Men nu är det ett uppdrag från Gud, och därför är det min plikt att sprida budskapet. Men ska jag då inte få någon lön alls? Jo, min lön är att få sprida det glada budskapet om Jesus utan kostnad för någon och utan att kräva det jag egentligen har rätt till. Jag är alltså fri och oberoende av alla människor. Men jag har ändå gjort mig till allas slav, för att jag ska kunna vinna så många som möjligt för Jesus Kristus. När jag är tillsammans med judarna är jag som en av dem, för att de ska börja tro på Kristus. Trots att jag själv inte längre är tvungen att följa den judiska lagen, respekterar jag alla bud i lagen när jag är med judarna, eftersom jag vill vinna dem för Kristus. Men när jag är tillsammans med icke-judar, lever jag som en av dem, för att vinna dem för Kristus. Fast det betyder inte att jag inte följer någon lag från Gud, för jag lyder den kärlekens lag som Kristus har gett oss. Och när jag är tillsammans med dem som fortfarande har en svag tro på Kristus, ser jag till att inte utnyttja min frihet till att göra något som kan locka dem att överge sin tro. Jag gör allt för att identifiera mig med de människor jag möter, så att jag åtminstone kan rädda några. Och allt detta gör jag för att det glada budskapet om Jesus ska spridas till så många som möjligt, och för att jag själv en dag ska vinna allt det goda som Gud har lovat dem som tror på Jesus. Tänk på löparna i en stor idrottstävling. Alla kämpar hårt för att vinna det pris som väntar på segraren, men bara en får det. Gör som dessa löpare. Kämpa så att ni en dag vinner det pris som väntar den som håller fast vid sin tro på Jesus. Var beredda att avstå allt. Idrottsmannen gör det ju för att vinna en segerkrans som snart vissnar. Men vi gör det för att få det eviga livets segerkrans. Själv löper jag inte hit och dit utan mål, och jag är inte lik en boxare som slår i luften. Nej, för att vinna priset, tvingar jag min egen kropp att bli en slav under Guds vilja. Jag vill ju inte sprida Guds budskap till andra, och sedan själv gå miste om det eviga livet.
Första Korinthierbrevet 9:1-27 Karl XII 1873 (SK73)
Är jag icke en Apostel? Är jag icke fri? Hafver jag icke sett vår Herra Jesum Christum? Ären icke I mitt verk i Herranom? Är jag icke androm en Apostel, så är jag åtminstone edar Apostel; ty inseglet till mitt Apostlaämbete ären I, uti Herranom. Dem som mig fråga, är detta mitt svar: Hafve vi icke magt till att äta och dricka? Hafve vi icke magt att omföra med oss en hustru, som en syster är, såsom de andre Apostlar och Herrans bröder, och Cephas? Eller hafver jag och Barnabas allena icke magt sammaledes göra? Ho tjenar till krig på sin egen sold någon tid? Ho planterar en vingård, och icke äter af hans frukt? Eller ho vaktar en hjord, och äter icke af hjordsens mjölk? Månn jag tala sådant efter menniskosätt? Säger ock icke lagen detsamma? Ty uti Mose lag är skrifvet: Du skall icke binda munnen till på oxan, som tröskar. Månn Gudi vara omsorg om oxar? Säger han icke det allt för våra skull? Ty för våra skull är det skrifvet: Att den som plöjer, han skall plöja på en förhoppning, och den som tröskar, han skall tröska på en förhoppning, att han må af sitt hopp delaktig varda. Hafve vi nu fått eder det andeligit är; synes eder det mycket vara, att vi uppskäre edor lekamliga ting? Äro andre vordne delaktige i denna magten när eder; hvi icke mycket mer vi? Men vi hafve sådana magt icke brukat; utan vi lidom allahanda, att vi icke något hinder göra skole Christi Evangelio. Veten I icke, att de som offra, de hafva sina näring af offret; och de som sköta altaret, de varda ock altaret åtnjutande? Så hafver ock Herren skickat, att de, som förkunna Evangelium, skola ock hafva sina näring af Evangelio. Men jag hafver dess intet brukat. Jag skrifver ock icke fördenskull derom, att så ske skall med mig; jag vore heldre död, än att någor skulle min berömmelse om intet göra. Ty att jag förkunnar Evangelium, deraf må jag icke berömma mig; ty jag måste det göra, och ve mig, om jag Evangelium icke förkunnar. Gör jag det gerna, så varder mig lönt; men gör jag det nödigt, så är mig dock det ämbetet befaldt. Hvad är då nu min lön? Nämliga att jag predikar Christi Evangelium, och gör det för intet; på det jag icke skall missbruka mina magt, som jag hafver uti Evangelio. Derföre, ändock jag är fri för hvar man, hafver jag likväl gjort mig till hvars mans tjenare, på det jag må vinna dess flera. Judomen är jag vorden såsom en Jude, på det jag skall vinna Judarna; dem som under lagen äro, är jag vorden lika som jag under lagen vore, på det jag skall vinna dem, som under lagen äro. Dem, som utan lag äro, är jag vorden lika som jag utan lag vore; ändock jag icke är utan Guds lag, utan är i Christi lag; på det jag dem vinna må, som utan lag äro. Dem svagom är jag svag vorden, på det jag vinna må de svaga; jag är hvarjom manne vorden allahanda, på det jag skall ju några saliga göra. Men sådant gör jag för Evangelii skull, på det jag skall varda dess delaktig. Veten icke I, att de som löpa på vädjobanan, alle löpa de; men en får lönen? Löper så, att I fån det. Ty hvar och en som kämpar, han hafver återhåll i all ting; de deruppå, att de skola få en förgängelig krono; men vi en oförgängelig. Men jag löper icke såsom till något ovisst; så kämpar jag icke, såsom den som hugger i vädret; Utan jag späker min lekamen, och underkufvar honom; på det jag icke predikar androm, och varder sjelfver straffelig.
Första Korinthierbrevet 9:1-27 Svenska 1917 (SVEN)
Är jag icke fri? Är jag icke en apostel? Har jag icke sett Jesus, vår Herre? Ären icke I mitt verk i Herren? Om jag icke för andra är en apostel, så är jag det åtminstone för eder, ty I själva ären i Herren inseglet på mitt apostlaämbete. Detta är mitt försvar mot dem som sätta sig till doms över mig. Skulle vi kanhända icke hava rätt att få mat och dryck? Skulle vi icke hava rätt att få såsom hustru föra med oss på våra resor någon som är en syster, vi likaväl som de andra apostlarna och Herrens bröder och särskilt Cefas? Eller äro jag och Barnabas de enda som icke hava rätt att vara fritagna ifrån kroppsarbete? Vem tjänar någonsin i krig på egen sold? Vem planterar en vingård och äter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord och förtär icke mjölk från hjorden? Icke talar jag väl detta därför att människor pläga så tala? Säger icke själva lagen detsamma? I Moses' lag är ju skrivet: »Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar.» Månne det är om oxarna som Gud har sådan omsorg? Eller säger han det icke i alla händelser med tanke på oss? Jo, för vår skull blev det skrivet, att den som plöjer bör plöja med en förhoppning, och att den som tröskar bör göra det i förhoppning om att få sin del. Om vi hava sått åt eder ett utsäde av andligt gott, är det då för mycket, om vi få inbärga från eder en skörd av lekamligt gott? Om andra hava en viss rättighet över eder, skulle då icke vi än mer hava det? Och likväl hava vi icke gjort bruk av den rättigheten, utan vi fördraga allt, för att icke lägga något hinder i vägen för Kristi evangelium. I veten ju att de som förrätta tjänsten i helgedomen få sin föda ifrån helgedomen, och att de som äro anställda vid altaret få sin del, när altaret får sin. Så har ock Herren förordnat att de som förkunna evangelium skola hava sitt uppehälle av evangelium. Men jag för min del har icke gjort bruk av någon sådan förmån. Detta skriver jag nu icke, för att jag själv skall få någon sådan; långt hellre ville jag dö. Nej, ingen skall göra min berömmelse om intet. Ty om jag förkunnar evangelium, så är detta ingen berömmelse för mig. Jag måste ju så göra; och ve mig, om jag icke förkunnade evangelium! Gör jag det av egen drift, så har jag rätt till lön; men då jag nu icke gör det av egen drift, så är den syssla som jag är betrodd med allenast en livegen förvaltares. -- Vilken är alltså min lön? Jo, just den, att när jag förkunnar evangelium, så gör jag detta utan kostnad för någon, i det att jag avstår från att göra bruk av den rättighet jag har såsom förkunnare av evangelium. Ty fastän jag är fri och oberoende av alla, har jag dock gjort mig till allas tjänare, för att jag skall vinna dess flera. För judarna har jag blivit såsom en jude, för att kunna vinna judar; för dom som stå under lagen har jag, som själv icke står under lagen, blivit såsom stode jag under lagen, för att kunna vinna dem som stå under lagen. För dem som äro utan lag har jag, som icke är utan Guds lag, men är i Kristi lag, blivit såsom vore jag utan lag, för att jag skall vinna dem som äro utan lag. För de svaga har jag blivit svag, för att kunna vinna de svaga; för alla har jag blivit allt, för att jag i alla händelser skall frälsa några. Men allt gör jag för evangelii skull, för att också jag skall bliva delaktig av dess goda. I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans löpa, så vinner allenast en segerlönen. Löpen såsom denne, för att I mån vinna lönen. Men alla som vilja deltaga i en sådan tävlan pålägga sig återhållsamhet i alla stycken: dessa för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig. Jag för min del löper alltså icke såsom gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret. Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet.
Första Korinthierbrevet 9:1-27 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett vår Herre Jesus? Är inte ni mitt verk i Herren? Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni är sigillet på mitt apostlaämbete i Herren. Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta: Har inte vi rätt till mat och dryck? Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru, som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? Vem gör soldattjänst på egen bekostnad? Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt? Eller vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk? Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt? Säger inte lagen samma sak? Det står skrivet i Mose lag: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om? Säger han det inte snarare för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del. När vi har sått andliga ting hos er, är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er? Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat den rättigheten, utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för Kristi evangelium. Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som tjänar vid altaret får sin del från altaret? Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet. Men jag har inte utnyttjat någon sådan förmån. Och jag skriver inte det här för att få det. Hellre dör jag. Ingen ska ta ifrån mig min berömmelse. Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve mig om jag inte predikar evangeliet! Gör jag det frivilligt har jag lön, men gör jag det för att jag måste är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig. Vad är då min lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning och inte utnyttja den rättighet som evangeliet ger mig. Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några. Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det. Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra.
Första Korinthierbrevet 9:1-27 nuBibeln (NUB)
Är jag inte fri? Är jag inte en apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni resultatet av det arbete jag har utfört för Herren? Om jag inte är en apostel för andra, så är jag i alla fall det för er. Ni är ju beviset på mitt apostoliska uppdrag från Herren. Det här är mitt försvar mot dem som kritiserar mig: Har vi inte rätt till mat och dryck? Har inte vi samma rätt att ta med oss en troende hustru som de andra apostlarna och Herrens egna bröder och Kefas? Är det bara Barnabas och jag som måste arbeta för att försörja oss själva? Om någon blir soldat, har han då inte rätt till lön? Om någon anlägger en vingård, äter han inte då av vindruvorna? Om någon vaktar en fårhjord, får han då inte dricka av mjölken? Är det här bara något folk säger? Säger inte lagen detsamma? I Moses lag står det ju: ”Du ska inte binda ihop munnen på en oxe som tröskar.” Var det bara oxarna som Gud tänkte på? Nej, han sa det naturligtvis med tanke på oss. Det var för vår skull som det skrevs att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få del av skörden. Vi har sått ett andligt utsäde hos er. Är det då för mycket begärt att vi får skörda lite av ert materiella goda? Om andra har rätt att få något av er, har väl vi en ännu större rätt? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt, utan har försökt klara oss själva så gott vi kan, så att inget skulle bli till hinder för evangeliet om Kristus. Ni vet väl också att de som arbetar i templet får sin mat från templet, och att de som tjänstgör vid altaret får sin del av det som offras på altaret? På samma sätt har Herren bestämt att de som förkunnar evangelium ska bli försörjda genom sitt arbete. Men jag har aldrig använt mig av någon av dessa förmåner. Och jag skriver inte för att kräva något av er nu. Nej, jag skulle hellre dö än låta någon ta denna stolthet ifrån mig. Men att jag förkunnar budskapet är ändå inget jag kan vara stolt över. Det är ju något jag är tvungen att göra. Ve mig om jag inte förkunnar evangelium! Om jag själv hade bestämt mig för att göra det, då hade jag kunnat kräva att få lön för det. Men när jag nu gör det därför att jag måste, utför jag ju bara det som har anförtrotts åt mig. Men ska jag då inte få någon lön alls? Jo, att få förkunna evangelium utan kostnad för någon och utan att kräva vad detta budskap ger mig rätt till. Jag är alltså fri och oberoende av alla människor. Men jag har ändå gjort mig till allas slav, för att vinna så många som möjligt. För judar har jag blivit som en av dem, för att vinna dem. För dem som står under lagen har jag, trots att jag själv inte står under lagen, blivit som en av dem, för att vinna dem. För dem som är utan lag har jag blivit som en av dem, för att vinna dem. Fast det betyder inte att jag inte har någon lag från Gud, för jag lyder Kristus lag. För de svaga har jag blivit svag, för att vinna dem. Jag har varit allt för alla, så att jag åtminstone kan rädda några. Allt detta gör jag för evangeliets skull, för att jag själv ska få del av det. Ni vet ju att av alla löparna som springer i en idrottstävling är det bara en som får priset. Spring för att vinna det. Var och en som tävlar måste vara beredd på hård träning. Idrottsmannen gör det för att vinna en segerkrans som snart vissnar. Men vi gör det för att få den segerkrans som aldrig vissnar. Själv löper jag inte hit och dit utan mål, och jag är inte som en boxare som slår i luften. Nej, för att vinna priset tvingar jag min egen kropp att bli en slav under lydnad. Jag vill ju inte predika för andra och sedan själv bli diskvalificerad.
Första Korinthierbrevet 9:1-27 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Är jag inte fri? Är jag inte apostel (sändebud, ambassadör)? Har jag inte sett vår Herre Jesus? Är inte ni mitt verk i Herren? Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni är sigillet på mitt apostlaämbete i Herren. Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta: Har inte vi rätt till mat och dryck? Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru, som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]? Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? Vem gör soldattjänst på egen bekostnad? Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt? Vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk? [Dessa tre exempel hör ihop med de två exemplen från jordbruket i vers 10b.] Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt? Säger inte undervisningen (gr. nomos) [Torah] samma sak? Det står skrivet i Mose undervisning: Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen när den tröskar. [5 Mos 25:41 Tim 5:18] Är det bara oxarna Gud bryr sig om? Säger han det inte snarare (speciellt) för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del. När vi har sått andliga ting hos er, är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er? Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? [Paulus skriver tre gånger ”att han inte använder sin rätt” vilket ramar in detta stycke, se vers 12, 15 och 18.] Men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad], utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium. Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som tjänar vid altaret får sin del från altaret? På samma sätt har Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet. Men jag har inte utnyttjat några av dessa förmåner, och jag skriver inte det här för att börja göra det heller. För jag skulle hellre dö ... [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. ”aposiopesis”, som visar på Paulus djupa känslomässiga engagemang.] Ingen ska få ta ifrån mig min berömmelse. Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve mig om jag inte predikar evangeliet! Om jag gör detta villigt [predikar evangeliet och avstår frivilligt från mina rättigheter, se vers 12, 15, 18] har jag min lön (belöning), men gör jag det för att jag måste är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig. [Detta är styckets centrum och huvudpoäng. Paulus är trogen sitt uppdrag, se 1 Kor 4:2. Det är ett förvaltarskap, se Luk 17:10.] Vad är då min lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning, att inte utnyttja den rättighet [till lön] som evangeliet ger mig. [Paulus kommer nu till den centrala delen i ämnet som rör hur man lever som kristen i en fallen värld. Den fråga varje kristen måste ställa sig är hur mycket vi måste identifiera och anpassa oss till den rådande kulturen för att göra evangeliet tillgängligt. När det gäller frågan om det är rätt att äta kött offrat till avgudar, som var en aktuell fråga där i princip allt kött i staden hade offrats i avgudatempel, så är svaret både ja och nej. Det beror på hur mycket du vet, och om det finns någon annan svagare troende som kan komma på fall om du utnyttjar din frihet att äta sådant kött. Paulus tre förhållningssätt: 1. Fullständig anpassning – allt för alla, se 1 Kor 9:19-27. 2. Delvis anpassning, se 1 Kor 10:1-13. 3. Ingen anpassning, se 1 Kor 10:14-22.] Även om jag är fri (oberoende) från alla [eftersom jag är oavlönad], har jag [av egen fri vilja] gjort mig till en tjänare (slav, livegen) till alla, för att vinna desto fler [för Jesus]. För judarna har jag blivit som en jude (satt mig själv i deras situation), för att vinna judar. För dem som står under lagen (undervisningen, lärosystemet – gr. nonoms) har jag blivit som en under lagen, fastän jag själv inte står under lagen, för att vinna dem under lagen. För dem som är utan lag [hedningarna] har jag blivit som den som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever inom den Smordes (Kristi) lag, för att vinna dem som är utan lag. För de som är svaga [känsliga, i tron] har jag blivit som en svag [undviker sådant som kan väcka anstöt och få dem att tappa tron som t.ex. att äta kött offrat till avgudar, se kap 8], för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall ska frälsa (rädda) några. [Paulus konkretiserar nu det han just skrivit (angående detta med att vara relevant för den kultur som man försöker nå), genom att likna det kristna livet vid två grenar från de isthmiska spelen, tävlingar som var välkända för korintierna. Spelen arrangerades varannan vår strax utanför Korint i staden Isthmia. Endast de olympiska spelen i den närbelägna staden Olympia, 12 mil västerut, var större. Tävlingarna hölls för att hedra de grekiska gudarna. Utgrävningar har visat att stadion i Isthmia låg alldeles intill templet för den grekiska havsguden Poseidon, vilket bekräftar den religiösa kopplingen till spelen. Deltagarna tävlade nakna i grenar såsom löpning, boxning, brottning och pankration (som var en allkamp där alla medel var tillåtna). Man tävlade inte för pengar, utan för ära och en segerkrans. Den äldsta och mest prestigefyllda grenen var löpning. Distansen man sprang var en stadion. Måttet var inte helt standardiserat och varierade mellan 177 och 192 meter. Det motsvarar dagens moderna 200-meterslopp. Det fanns även längre lopp på två och fyra stadion och stafettlopp med fackla.] Men allt detta gör jag på grund av evangeliet (det goda budskapet med de glada nyheterna), så att jag tillsammans med er kan bli delaktig (vara en partner) i det. Vet ni inte att de som springer på löparbanan [den ca 185 meter långa sprinterbanan på stadion i Isthmia] – alla springer de verkligen [allesammans kämpar de ju för att först komma över mållinjen], men bara en får ta emot segerpriset? Spring så att ni vinner (verkligen kan lägga beslag på) det [och göra det till ert]. Men var och en [varje atlet, löpare, boxare och gladiator] som tävlar (kämpar) [i de grekiska spelen] utövar självkontroll (praktiserar återhållsamhet; underlägger sig hård träning) i allt. Dessa [gör ju allt detta] för att vinna (ta emot) en segerkrans som snart vissnar (en förgänglig lagerkrans), men vi för [att vinna] en som aldrig vissnar (en oförgänglig) [2 Tim 4:7-8]. [Den träning som man måste genomgå för att få tävla i dessa spel var tio månader lång. Man tränade hårt och avstod från ohälsosam mat, alkohol och fysisk intimitet. Segraren kröntes med en olivkvistkrans.] Jag [själv] springer därför inte planlöst (osäkert; på ett tveksamt sätt; på måfå – utan ett tydligt mål i sikte) [Fil 3:14], jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. [Det är en verklig kamp och en verklig motståndare.] I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).
Första Korinthierbrevet 9:1-27 Bibel 2000 (B2000)
Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår herre? Är inte ni det verk som jag har utfört för Herren? Om jag inte är apostel för andra är jag det åtminstone för er. Ni är ju Herrens egen bekräftelse på mitt uppdrag som apostel. Detta är mitt svar till dem som kritiserar mig: Har vi inte rätt till mat och dryck? Har vi inte rätt att ta med oss en troende hustru liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? Är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att slippa arbeta? Vem tar värvning utan att räkna med lön? Vem anlägger en vingård och avstår från vad den ger? Vem vallar en hjord utan att få sin del av mjölken? Är detta bara mänskligt tal, eller säger inte lagen samma sak? Det står ju i Moses lag: Du skall inte binda ihop munnen på oxen som tröskar. Skulle Gud bekymra sig om oxar? Nej, det är klart att han säger det med tanke på oss. Det är för vår skull det står skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det med hopp om lön för sin möda. Om vi har sått vårt andliga utsäde hos er, är det då för mycket om ni ger oss något materiellt som avkastning? Om andra har rätt att ställa krav på er, har inte vi det ännu mer? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för evangeliet om Kristus. Ni vet ju att de som arbetar i templet lever av templets intäkter och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av offren. Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet. Men jag har inte gjort bruk av några sådana förmåner, och jag skriver inte det här för att skaffa mig dem. Hellre dör jag — ingen skall få ta ifrån mig det som är min stolthet. Ty att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet! Om jag gör det av eget val har jag ju lön att vänta. Men gör jag det därför att jag måste utför jag bara ett uppdrag. Vad får jag då för lön? Jo, att få förkunna evangeliet utan kostnad för någon och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig. Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften. Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt — löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas. Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.