1 Korinthierbrevet 9:1-27

En del påstår att jag inte har samma rättigheter som de andra sändebuden, och att jag inte är ett äkta Jesus sändebud. Men jag har verkligen sett vår Herre Jesus, och ni är själva resultatet av det arbete jag har utfört för honom. Ja, om jag inte har varit ett Jesus sändebud till andra, så har jag i alla fall varit det till er. Att ni tillhör Herren Jesus är ju beviset på att han har sänt mig för att sprida budskapet om honom. Därför vill jag ställa några frågor till dem som kritiserar mig: Har inte Barnabas och jag samma rätt som de andra sändebuden att få bo hos er och äta av er mat? Har inte vi samma rätt att ta med oss en troende fru på våra resor som de andra sändebuden och Herren Jesus egna bröder och Petrus? Är det bara vi som måste arbeta för att försörja oss själva? Om någon blir soldat, har han då inte rätt till lön? Om någon anlägger en vingård, äter han inte då av vindruvorna? Om någon vaktar en fårhjord, får han då inte dricka av mjölken? Nu kanske ni anser att det här bara är ett mänskligt sätt att försvara sig, men då glömmer ni att dessa regler faktiskt kommer från Gud. I den lag han gav till Mose står det ju: "Du ska inte binda ihop munnen på den oxe som tröskar." Men ni tror väl inte att det bara var oxarna som Gud tänkte på? Nej, han tänkte naturligtvis på oss som arbetar för honom. Reglerna om att den som plöjer och den som tröskar ska få del av skörden står där för att visa att vi som arbetar på Guds åker ska få lön för det vi gör. Vi har sått ett andligt budskap i era hjärtan. Är det då för mycket att vi får skörda lite av ert materiella goda? Ni ger ju andra vad de behöver när de kommer för att undervisa er. Har då inte vi som först lät er höra Guds budskap ännu större rätt? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt, utan har försökt klara oss själva så gott vi kan. Vi ville visa er att vi har rena motiv, så att inget skulle hindra er från att ta emot det glada budskapet om Jesus Kristus. Ni vet väl också att prästerna i Guds tempel får äta av den mat som människorna lämnar dit som offergåvor, och att de får äta en viss del av köttet när de offrar djur på altaret? På samma sätt har Herren Jesus bestämt att de som sprider det glada budskapet om honom ska bli försörjda genom sitt arbete. Men jag har som sagt aldrig använt mig av denna förmån. Och jag skriver inte för att kräva något av er nu. Nej, jag skulle hellre svälta ihjäl än att ta emot något från er, för jag är mycket stolt över att sprida budskapet utan betalning. Att jag däremot sprider budskapet, det är inget jag kan skryta med. Det är ju något jag är tvungen att göra. Gud skulle straffa mig om jag inte spred det glada budskapet om Jesus! Om jag själv hade bestämt mig för att sprida budskapet, då hade jag kunnat kräva att få lön av er. Men nu är det ett uppdrag från Gud, och därför är det min plikt att sprida budskapet. Men ska jag då inte få någon lön alls? Jo, min lön är att få sprida det glada budskapet om Jesus utan kostnad för någon och utan att kräva det jag egentligen har rätt till. Jag är alltså fri och oberoende av alla människor. Men jag har ändå gjort mig till allas slav, för att jag ska kunna vinna så många som möjligt för Jesus Kristus. När jag är tillsammans med judarna är jag som en av dem, för att de ska börja tro på Kristus. Trots att jag själv inte längre är tvungen att följa den judiska lagen, respekterar jag alla bud i lagen när jag är med judarna, eftersom jag vill vinna dem för Kristus. Men när jag är tillsammans med icke-judar, lever jag som en av dem, för att vinna dem för Kristus. Fast det betyder inte att jag inte följer någon lag från Gud, för jag lyder den kärlekens lag som Kristus har gett oss. Och när jag är tillsammans med dem som fortfarande har en svag tro på Kristus, ser jag till att inte utnyttja min frihet till att göra något som kan locka dem att överge sin tro. Jag gör allt för att identifiera mig med de människor jag möter, så att jag åtminstone kan rädda några. Och allt detta gör jag för att det glada budskapet om Jesus ska spridas till så många som möjligt, och för att jag själv en dag ska vinna allt det goda som Gud har lovat dem som tror på Jesus. Tänk på löparna i en stor idrottstävling. Alla kämpar hårt för att vinna det pris som väntar på segraren, men bara en får det. Gör som dessa löpare. Kämpa så att ni en dag vinner det pris som väntar den som håller fast vid sin tro på Jesus. Var beredda att avstå allt. Idrottsmannen gör det ju för att vinna en segerkrans som snart vissnar. Men vi gör det för att få det eviga livets segerkrans. Själv löper jag inte hit och dit utan mål, och jag är inte lik en boxare som slår i luften. Nej, för att vinna priset, tvingar jag min egen kropp att bli en slav under Guds vilja. Jag vill ju inte sprida Guds budskap till andra, och sedan själv gå miste om det eviga livet.