Psaltaren 89:1-52

Psaltaren 89:1-52 NUB

I evighet vill jag sjunga om HERRENS nåd, för alla kommande generationer vill jag göra din trofasthet känd. För jag sa: Din nåd består för evigt och din trofasthet är befäst i himlen. ”Jag har slutit ett förbund med min utvalde, svurit till min tjänare David: ’Jag ska låta din ätt bestå för evigt och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla Himlen prisar dina under, HERRE, de heligas församling din trofasthet. För vem i skyn kan jämföra sig med HERREN? Vem bland Guds söner är lik HERREN? Gud är fruktad i de heligas råd, stor och fruktad mer än alla omkring honom. HERRE, härskarornas Gud, vem är som du? Du är mäktig, HERRE, och din trofasthet omger dig. Du råder över det brusande havet. När vågorna stiger stillar du dem. Du krossade Rahav och slog ihjäl honom. Du skingrade dina fiender med din kraft. Din är himlen och din är jorden, du har grundlagt världen med allt som finns där. Du skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över ditt namn. Din arm är full av kraft. Din hand är stark, och du lyfter den med makt. Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron, nåd och trofasthet går framför dig. Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig, HERRE, de vandrar i ljuset av din närhet. De gläder sig dag för dag över ditt namn, de lyfts upp av din rättfärdighet. Du är deras ära och styrka, och genom din välvilja lyfter du vårt horn. För vår sköld tillhör HERREN, och vår kung tillhör Israels Helige. I en syn talade du en gång till dina fromma och sa: ”Jag har gett en krigare styrka, jag har upphöjt en ung man bland folket. Jag har funnit min tjänare David. Med min heliga olja har jag smort honom. Min hand ska stödja honom, ja, min arm ska styrka honom. Ingen fiende ska tvinga honom till tribut, ingen gudlös ska förtrycka honom. Jag ska krossa hans motståndare framför honom och slå ner dem som hatar honom. Min trofasthet och nåd ska vara med honom, och i mitt namn ska hans horn lyftas. Jag ska lägga havet under hans hand, floderna i hans makt. Han ska ropa till mig: ’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’ Jag ska göra honom till en förstfödd, till den högste bland kungarna på jorden. Jag ska visa honom nåd i evighet, och mitt förbund med honom ska stå fast. Jag ska låta hans ätt bestå för alltid och hans tron så länge himlen består. Om hans barn överger min lag och inte följer mina bud, om de bryter mot mina förordningar och inte lyder mina befallningar, kommer jag att straffa deras synd med ris och deras missgärning med slag. Men jag ska inte ta bort min nåd från honom eller svika i min trofasthet. Jag ska inte bryta mitt förbund eller ändra på något av det jag har sagt, för jag har svurit i min helighet – och jag ska inte ljuga för David –  att hans ätt ska få bestå för evigt och hans tron inför mig som solen, för evigt som månen, det trofasta vittnet i skyn.” Séla Men du har förkastat, stött bort och varit vred på din smorde. Du har upphävt förbundet med din tjänare, du har vanärat hans krona i smutsen. Du har brutit ner alla hans murar och raserat hans fästen. Alla som kommer förbi på vägen plundrar honom, och hans grannar hånar honom. Du har styrkt hans motståndare och låtit hans fiender glädja sig. Du har gjort hans svärd obrukbart och vägrat hjälpa honom i striden. Du har gjort slut på hans härlighet och vält omkull hans tron. Du har förkortat hans ungdomstid och klätt honom i skam. Séla HERRE, hur länge ska du hålla dig gömd, hur länge kommer din vrede att brinna som eld? Tänk på hur flyktig min livstid är, hur förgängliga du har skapat alla människobarn. Kan en människa leva och slippa se döden? Vem kan rädda sig undan dödsrikets makt? Séla Herre, var finns nu din nåd från förr, den som du i trofasthet lovade David med ed? Herre, tänk på din tjänares vanära, vad jag måste utstå från andra folk! Dina fiender hånar mig, HERRE, de hånar din smorde överallt där han går fram.