Psaltaren 89:1-52
Psaltaren 89:1-52 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En sång av esraiten Etan. I evighet vill jag sjunga om HERRENS nådegärningar, jag vill låta min mun förkunna din trofasthet från släkte till släkte. Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt, i himlen är din trofasthet fast grundad." "Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David: Din ätt skall jag låta bestå för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte." Sela. Himlarna prisar dina under, HERRE, och din trofasthet i de heligas församling. Ty vem i skyn kan jämföras med HERREN? Vem bland Guds söner är HERREN lik? Gud är fruktansvärd i de heligas råd, mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom. HERRE, härskarornas Gud, vem är som du? Stark är HERREN, och din trofasthet omger dig. Du är den som råder över det stolta havet. När dess böljor reser sig stillar du dem. Du krossade Rahab så att han låg som en slagen, med din mäktiga arm skingrade du dina fiender. Din är himlen, din är också jorden. Du har grundat världen och allt som finns i den. Norr och söder har du skapat, Tabor och Hermon jublar i ditt namn. Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand. Rättfärdighet och rätt är din trons fäste, nåd och sanning står inför ditt ansikte. Saligt är det folk som vet vad jubel är, HERRE, i ditt ansiktes ljus vandrar de. I ditt namn gläder de sig alltid, genom din rättfärdighet upphöjs de. Ty du är deras styrka och prydnad, genom din nåd upphöjer du vårt horn. Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår kung tillhör Israels Helige. På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hand, jag har upphöjt en yngling ur folket. Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min heliga olja. Min hand skall uppehålla honom, min arm skall styrka honom. Ingen fiende har något att fordra av honom, ingen orättfärdig skall förtrycka honom. Jag skall krossa hans ovänner framför honom, jag skall slå ner dem som hatar honom. Min trofasthet och min nåd skall vara med honom, i mitt namn skall hans horn bli upphöjt. Jag skall lägga havet under hans hand, strömmarna under hans högra hand. Han skall ropa till mig: "Du är min Fader, min Gud och min frälsnings klippa!" Jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland kungarna på jorden. Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt, mitt förbund med honom skall stå fast. Jag skall låta hans efterkommande bestå till evig tid och hans tron så länge himlen varar. Om hans barn överger min undervisning och inte följer mina befallningar, om de bryter mot mina lagar och inte håller mina bud, då skall jag straffa deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor. Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom, jag skall inte svika i trofasthet. Jag skall inte bryta mitt förbund, vad mina läppar har talat skall jag inte ändra. En gång har jag svurit vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag inte bryta. Hans efterkommande skall bestå för evigt och hans tron inför mig så länge som solen, som månen skall den bestå för evigt. Och trofast är vittnet i skyn." Sela. Men nu har du i vrede stött bort och förkastat din smorde. Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har vanärat hans krona och kastat den till marken. Du har brutit ner alla hans murar och lagt hans fästen i spillror. Alla som går förbi på vägen plundrar honom, han blir hånad av sina grannar. Du har lyft hans ovänners högra hand till glädje för alla hans fiender. Du har låtit hans skarpa svärd vika tillbaka och inte hållit honom uppe i striden. Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom i skam. Sela. HERRE, hur länge skall du gömma dig helt och hållet? Hur länge skall din vrede brinna som eld? Tänk på hur kort mitt liv är, hur förgängliga du skapat alla människors barn. Kan en man leva och slippa se döden, kan han rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela. Herre, var är dina forna nådegärningar, som du i trofasthet lovade David med ed? Herre, tänk på din tjänares vanära, på vad jag måste uthärda av alla folk. HERRE, tänk på hur dina fiender hånar, hur de hånar din smordes fotspår.
Psaltaren 89:1-52 Karl XII 1873 (SK73)
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte; Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes. Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit: Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. Sela. Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling. Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara? Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro. Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig. Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig. Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm. Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är. Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn. Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand. Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte. Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus. De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara. Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn. Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung. På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket. Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo. Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom. Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom; Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga. Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda. Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna. Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper. Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene. Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva. Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar. Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra; Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla; Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor. Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela. Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är. Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David; Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen. Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. Sela. Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda. Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena. Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas. Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden. Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar. Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene. Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena. Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. Sela. Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld? Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva? Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? Sela. Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver? Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom; Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda. Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
Psaltaren 89:1-52 Svenska 1917 (SVEN)
En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte. Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet. »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David: 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela. Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet. Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN? Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom. HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig. Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem. Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender. Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är. Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn. Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand. Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte. Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de. Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn. Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige. På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket. Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja. Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom. Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom; nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom. Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt. Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand. Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.' Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden. Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar. Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter, om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud, då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor, men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet. Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra. En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta. Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen; såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela. Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden. Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror. Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar. Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje. Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden. Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela. Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld? Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn. Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela. Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet. Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken; tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ---- [ (Psalms 89:53) Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Guds evighet och människans förgänglighet. ]
Psaltaren 89:1-52 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar för evigt, med min mun förkunna din trofasthet från släkte till släkte. Jag säger: För evigt är din nåd befäst, i himlen är din trofasthet grundad. "Jag har slutit förbund med min utvalde, gett min ed till min tjänare David: Jag ska låta din ätt bestå för evigt och bygga din tron från släkte till släkte." Sela Himlarna prisar dina under, HERRE, och din trofasthet i de heligas församling. Vem i skyn kan jämföras med HERREN? Vem bland Guds söner kan liknas vid HERREN? Gud är fruktad i de heligas råd, stor och mer vördad än alla omkring honom. HERRE Gud Sebaot, vem är som du? Stark är du, HERRE, och din trofasthet omger dig. Du råder över det stolta havet, när dess vågor reser sig stillar du dem. Du krossade Rahab som en slagen, du skingrade dina fiender med din mäktiga arm. Din är himlen, din är också jorden. Du har grundat världen med allt vad den rymmer. Nord och syd har du skapat, Tabor och Hermon jublar i ditt namn. Du har en arm med kraft, din hand är mäktig, din högra hand är upphöjd. Rätt och rättfärdighet är grunden för din tron, nåd och sanning står inför ditt ansikte. Saligt är det folk som vet vad jubel är! HERRE, de vandrar i ditt ansiktes ljus. I ditt namn jublar de ständigt, i din rättfärdighet upphöjs de, för du är deras styrka och härlighet, i din nåd upphöjer du vårt horn. Ja, vår sköld tillhör HERREN, vår kung tillhör Israels Helige. Du talade en gång i en syn till dina trogna och sade: "Jag har sänt hjälp genom en hjälte, jag har upphöjt en yngling ur folket. Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min heliga olja. Min hand ska stödja honom, min arm ska styrka honom. Ingen fiende ska plundra honom, ingen orättfärdig ska förtrycka honom. Jag ska krossa hans fiender framför honom och slå ner dem som hatar honom. Min trofasthet och nåd ska vara med honom, i mitt namn ska hans horn bli upphöjt. Jag ska lägga havet under hans hand, floderna under hans högra hand. Han ska ropa till mig: "Du är min Far, min Gud och min frälsnings klippa!" Jag ska göra honom till den förstfödde, till den högste bland kungarna på jorden. Jag ska bevara min nåd mot honom för evigt, mitt förbund med honom ska stå fast. Jag ska låta hans ätt bestå i evighet och hans tron så länge himlen är till. Om hans barn överger min undervisning och inte följer mina befallningar, om de bryter mina lagar och inte håller mina bud, då ska jag straffa deras brott med ris och deras synd med plågor. Men min nåd ska jag inte ta ifrån honom, jag ska inte svika min trofasthet. Jag ska inte bryta mitt förbund, det mina läppar har sagt ska jag inte ändra. En gång för alla har jag svurit vid min helighet, jag sviker inte David: Hans ätt ska bestå för evigt och hans tron som solen inför mig, den ska bestå som månen i evigheters evighet. Och vittnet i skyn är trofast." Sela Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde. Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har vanärat hans krona och kastat den till marken. Du har rivit alla hans murar och lagt hans borgar i ruiner. Alla som passerar på vägen plundrar honom, han blir hånad av sina grannar. Du lyfte hans motståndares högra hand, du lät hans fiender jubla. Du lät hans skarpa svärd ge vika och stödde honom inte i striden. Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har täckt honom med skam. Sela Hur länge, HERRE, ska du hålla dig helt dold? Hur länge ska din vrede brinna som eld? Tänk på hur kort mitt liv är, hur förgängliga du skapat alla människors barn. Vem kan leva och slippa se döden, vem kan rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela Herre, var är dina nådegärningar från förr som du lovade David med ed i din trofasthet? Herre, tänk på dina tjänares vanära, vad jag bär inom mig från de många folken, hur dina fiender hånar, HERRE, hur de hånar din smordes fotspår.
Psaltaren 89:1-52 nuBibeln (NUB)
I evighet vill jag sjunga om HERRENS nåd, för alla kommande generationer vill jag göra din trofasthet känd. För jag sa: Din nåd består för evigt och din trofasthet är befäst i himlen. ”Jag har slutit ett förbund med min utvalde, svurit till min tjänare David: ’Jag ska låta din ätt bestå för evigt och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla Himlen prisar dina under, HERRE, de heligas församling din trofasthet. För vem i skyn kan jämföra sig med HERREN? Vem bland Guds söner är lik HERREN? Gud är fruktad i de heligas råd, stor och fruktad mer än alla omkring honom. HERRE, härskarornas Gud, vem är som du? Du är mäktig, HERRE, och din trofasthet omger dig. Du råder över det brusande havet. När vågorna stiger stillar du dem. Du krossade Rahav och slog ihjäl honom. Du skingrade dina fiender med din kraft. Din är himlen och din är jorden, du har grundlagt världen med allt som finns där. Du skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över ditt namn. Din arm är full av kraft. Din hand är stark, och du lyfter den med makt. Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron, nåd och trofasthet går framför dig. Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig, HERRE, de vandrar i ljuset av din närhet. De gläder sig dag för dag över ditt namn, de lyfts upp av din rättfärdighet. Du är deras ära och styrka, och genom din välvilja lyfter du vårt horn. För vår sköld tillhör HERREN, och vår kung tillhör Israels Helige. I en syn talade du en gång till dina fromma och sa: ”Jag har gett en krigare styrka, jag har upphöjt en ung man bland folket. Jag har funnit min tjänare David. Med min heliga olja har jag smort honom. Min hand ska stödja honom, ja, min arm ska styrka honom. Ingen fiende ska tvinga honom till tribut, ingen gudlös ska förtrycka honom. Jag ska krossa hans motståndare framför honom och slå ner dem som hatar honom. Min trofasthet och nåd ska vara med honom, och i mitt namn ska hans horn lyftas. Jag ska lägga havet under hans hand, floderna i hans makt. Han ska ropa till mig: ’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’ Jag ska göra honom till en förstfödd, till den högste bland kungarna på jorden. Jag ska visa honom nåd i evighet, och mitt förbund med honom ska stå fast. Jag ska låta hans ätt bestå för alltid och hans tron så länge himlen består. Om hans barn överger min lag och inte följer mina bud, om de bryter mot mina förordningar och inte lyder mina befallningar, kommer jag att straffa deras synd med ris och deras missgärning med slag. Men jag ska inte ta bort min nåd från honom eller svika i min trofasthet. Jag ska inte bryta mitt förbund eller ändra på något av det jag har sagt, för jag har svurit i min helighet – och jag ska inte ljuga för David – att hans ätt ska få bestå för evigt och hans tron inför mig som solen, för evigt som månen, det trofasta vittnet i skyn.” Séla Men du har förkastat, stött bort och varit vred på din smorde. Du har upphävt förbundet med din tjänare, du har vanärat hans krona i smutsen. Du har brutit ner alla hans murar och raserat hans fästen. Alla som kommer förbi på vägen plundrar honom, och hans grannar hånar honom. Du har styrkt hans motståndare och låtit hans fiender glädja sig. Du har gjort hans svärd obrukbart och vägrat hjälpa honom i striden. Du har gjort slut på hans härlighet och vält omkull hans tron. Du har förkortat hans ungdomstid och klätt honom i skam. Séla HERRE, hur länge ska du hålla dig gömd, hur länge kommer din vrede att brinna som eld? Tänk på hur flyktig min livstid är, hur förgängliga du har skapat alla människobarn. Kan en människa leva och slippa se döden? Vem kan rädda sig undan dödsrikets makt? Séla Herre, var finns nu din nåd från förr, den som du i trofasthet lovade David med ed? Herre, tänk på din tjänares vanära, vad jag måste utstå från andra folk! Dina fiender hånar mig, HERRE, de hånar din smorde överallt där han går fram.
Psaltaren 89:1-52 Svenska Kärnbibeln (SKB)
En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av esraiten Ejtan. [Ejtan var en av Davids sångare tillsammans med Asaf, se 1 Krön 15:19. Han nämns tillsammans med föregående psalms författare (Heman, se Ps 88:1), och beskrivs som en vis man, se 1 Kung 4:29-31. Namnet Ejtan betyder permanent, bestående, tålmodig och varaktig, vilket är passande för psalmens inledande ord i vers 2!] ______ Jag ska sjunga om Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt, för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun. Jag har sagt: ”För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad, i själva himlarna har du etablerat din trofasthet. Jag har gjort (ingått) ett förbund med min utvalde, jag har svurit (gett mitt löfte till) David, min tjänare. För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå, och bygga upp din tron i alla släktled (generationer). [Ps 89:27278:70-722 Sam 7:11-161 Krön 17:10-14] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Himlarna ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dina under (förunderliga gärningar, mirakler), Herre (Jahveh), och din trofasthet i de heligas församling. Vem i skyarna kan jämföras med Herren (Jahveh), vem av de mäktigas (guds – hebr. el) söner kan liknas vid Herren (Jahveh)? En Gud (El) som är fruktad i de heligas stora rådsförsamling, och respekterad av alla dem som är omkring honom. Herre (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), vem är en sådan mäktig som kan liknas vid dig, Herre (Jah)? Och din trofasthet är runt omkring (omsluter) dig. Du regerar över havets stolta svall. När dess vågor reser sig, stillar du dem. [Matt 8:26] Du krossade Rahav [den Stolte – Leviatan], som någon som är slaktad (dödligt sårad), du skingrade dina fiender med din arms styrka. [Rahav betyder stolt och används ibland som ett symboliskt namn för Egypten, se Ps 87:4Jes 30:7. Även sjömonstret Leviatan kallas Rahav, se Jes 51:9Job 26:1241:24-25. Det beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14-15Ps 74:13-14Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4Upp 13:117:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2.] Dina är himlarna, din är också jorden. Du har skapat (grundlagt) världen och allt som finns i den. Du har skapat norr och söder, Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn. [Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.] Din arm har kraft, din hand är stark, din högra hand är segerrik. Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på) rättfärdighet och rättvisa, nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet) går framför ditt ansikte (karaktäriserar hur du regerar). [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20Ords 16:6Ps 85:11Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig! Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör). De gläder sig hela dagen lång i ditt namn, de lyfts upp av din rättfärdighet. För du ger dem ära och styrka, och genom din nåd (favör, villkorad nåd – hebr. ratson) har vi seger. [Ordagrant ”Du upphöjer vårt horn”. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.] För Herren (Jahveh) är vår sköld, och den Helige i Israel är vår kung. [Vers 20-21 den första kiasmens centrum:] Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse) till dina trogna efterföljare och sa: ”Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman, jag har rest upp en ung man ur folket. Jag har funnit min tjänare David, med min heliga olja har jag smort honom [till kung]. Min hand ska stödja (ständigt vara med) honom, min arm ska styrka (skydda) honom. Ingen fiende ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa), ingen hänsynslös förtryckare ska förtrycka (förödmjuka) honom. Nej, i stället ska jag krossa hans fiender framför honom och jag ska slå ner dem som hatar honom. Min trofasthet (fasthet, stabilitet) och min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) ska vara med honom. I mitt namn ska han få stor styrka och seger. [Ordagrant ”hans horn vara upphöjt i mitt namn”. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.] Jag ska lägga havet under hans hand, floderna under hans högra hand. [Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers 10-11, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.] Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig: ”Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!” Jag ska göra honom till den förstfödde [som har speciella privilegier], till den högste av alla jordens kungar. Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt, mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt). Jag ska ge hans ätt evig dynasti (hans barn ska vara vid makten för evigt), och hans tron så länge som himlen består. Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah) och inte vandrar efter mina stadgar, om de vanhelgar mina påbud och inte håller mina befallningar, då ska jag besöka (hämnas) deras överträdelser med min stav och deras missgärningar med slag. Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska jag inte ta bort (hugga av) från honom, inte heller ska jag göra avkall på (vara falsk med) min trofasthet (sanning). [Vers 34 ramar in det första stycket med orden nåd och trofasthet, se vers 2-3.] Mitt förbund ska jag inte vanhelga, inte heller ändra på det som gått över mina läppar (ångra eller ändra på något som jag sagt). En gång har jag svurit (avlagt en ed) vid min helighet, förvisso ska jag inte vara falsk mot David (ändra på något som jag lovat honom). Hans säd (avkomma, ättlingar) ska finnas för evigt, och hans tron som en sol inför mig. Den ska bestå för alltid precis som månen, och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Men du har kastat bort och förskjutit, du har blivit vred på dina smorda. Du har avskytt förbundet med din tjänare, du har vanhelgat hans krona ända till marken. Du har brutit ner hans inhägnader, du har gjort hans starka fästen till ruiner. Alla som går vägen förbi förstör honom, han har blivit till hån för sina grannar. Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka], och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar). Ja, du vänder hans svärdsegg, och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar). Du har låtit hans glans falna, och kastat ner hans tron på marken. Hans ungdoms dagar har kortats (blivit färre), du har övertäckt honom med skam. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Hur länge, Herre (Jahveh)? Ska du gömma dig för alltid? Hur länge ska din brinnande vrede brinna som en eld? Kom ihåg hur kort min tid är. För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)? Vilken man (stridsman) [i sin bästa ålder] är han som lever och inte ska se döden, som ska befria sin själ från Sheols (gravens, underjordens) makt? Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Adonaj), som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David? Herre (Adonaj), kom ihåg hånet mot din tjänare, hur jag bar så många människors hån i min famn, hur dina fiender har hånat, Herre (Jahveh), hur de har hånat din Smordes (Messias) fotsteg (hälar – hebr. akevim).
Psaltaren 89:1-52 Bibel 2000 (B2000)
En dikt av Etan, esrachiten. Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga, för alla tider göra din trofasthet känd. Jag säger: Din nåd är befäst för evigt, i himlen består din trofasthet. »Jag slöt ett förbund med min utvalde, min tjänare David gav jag min ed: Din ätt skall bestå för evigt, för alla tider befäster jag din tron.« Herre, himlen prisar dina under, de heligas församling din trofasthet. Ty vem i skyn kan mäta sig med Herren, vem av gudasönerna är Herrens like? Fruktansvärd är Gud i de heligas råd, stor och fruktad mer än alla omkring honom. Herre, härskarornas Gud, vem är som du? Nåd och trofasthet omger dig. Du råder över det trotsiga havet, du tvingar dess mäktiga vågor till ro. Du krossade Rahav, slog honom till döds, du skingrade dina fiender med din starka arm. Din är himlen och din är jorden, du har grundlagt världen och allt den rymmer. Du skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över dig. Din arm är full av kraft, din hand är segerrik och stark. På rätt och rättfärdighet vilar din tron, nåd och trofasthet finns hos dig. Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus. De gläder sig ständigt över ditt namn och jublar över din rättfärdighet, ty du är deras styrka och glans. Genom din ynnest vinner vi seger, ty vår sköld tillhör Herren, vår kung tillhör Israels Helige. Du talade en gång i en syn, du sade till dina trogna: »Jag kröner en hjälte, jag upphöjer en yngling ur folket. Jag har funnit David, min tjänare, och smort honom med min heliga olja. Min hand skall vara hans fasta stöd, min arm skall ge honom styrka. Ingen fiende skall överrumpla honom, ingen våldsman skall kuva honom. Jag skall krossa alla fiender i hans väg och slå ner dem som hatar honom. Min trofasthet och nåd skall följa honom, i mitt namn vinner han seger. Jag skall lägga havet under hans hand, floderna under hans välde. Han skall säga: Du är min fader, min Gud och min räddande klippa. Han skall vara min förstfödde, den högste bland jordens kungar. För evigt skall jag visa honom nåd, mitt förbund med honom skall stå fast. Hans ätt skall jag låta bestå för alltid, hans tron så länge himlen är till. Om hans söner överger min lag och inte följer mina bud, om de kränker mina stadgar och inte gör vad jag befallt, då skall jag straffa deras synd med ris, deras brott med hårda slag. Men jag skall inte ta tillbaka min nåd och inte svika min trofasthet, jag skall inte kränka mitt förbund och inte ändra det jag har sagt. Detta har jag svurit vid min helighet: David skall jag aldrig svika, hans ätt skall råda för evigt. Hans tron skall bestå som solen, finnas för evigt som månen, det trovärdiga vittnet i skyn.« Men nu har du stött bort din smorde och förkastat honom i vrede. Du har brutit förbundet med din tjänare, du har trampat hans krona i stoftet. Du har rivit alla hans murar och lagt hans borgar i grus. Han plundras av alla som kommer förbi, han blir hånad av sina grannar. Du låter hans motståndare triumfera, alla hans fiender glädja sig. Du hejdar hans skarpa svärd och ger honom inte styrka i striden. Du har släckt hans glans, störtat hans tron till marken. Du har förkortat hans ungdoms dagar och höljt honom i skam. Hur länge, Herre, skall du hålla dig dold och låta din vrede brinna som eld? Tänk på hur kort min livstid är, hur förgängliga du skapat alla människor. Vem bland de levande skall inte se döden? Vem räddar sitt liv undan dödsrikets makt? Herre, var är nu din nåd från förr, som du i trofasthet lovade David? Herre, tänk på din tjänares vanära, på de smädelser jag får utstå från folken. Dina fiender hånar mig, Herre, de hånar din smorde var han går fram. *