Psaltaren 89
89
Psalm 89 – Guds löfte till David
[Psalm 88 och 89 hör ihop, två ord som återkommer är nåd, se Ps 88:12; 89:2, 3, 15 och trofasthet, se Ps 88:12; 89:25, 34, 50. Den frågande tonen där Gud är gömd återfinns också i båda psalmerna, se Ps 88:15; 89:47. Psalm 89 avslutar den tredje boken och har en viktig roll, liknande Ps 2 där Gud talar till nationer och folk som inte vill kännas vid Gud.
Författare: Ejtan
Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster i vers 2-34 som ramas in av Guds nåd och trofasthet.]
1En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av esraiten Ejtan.
[Ejtan var en av Davids sångare tillsammans med Asaf, se 1 Krön 15:19. Han nämns tillsammans med föregående psalms författare (Heman, se Ps 88:1), och beskrivs som en vis man, se 1 Kung 4:29-31. Namnet Ejtan betyder permanent, bestående, tålmodig och varaktig, vilket är passande för psalmens inledande ord i vers 2!]
______
2Jag ska sjunga om Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
3Jag har sagt: ”För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad,
i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
4Jag har gjort (ingått) ett förbund med min utvalde,
jag har svurit (gett mitt löfte till) David, min tjänare.
5För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå,
och bygga upp din tron i alla släktled (generationer).
[Ps 89:2; 72; 78:70-72; 2 Sam 7:11-16; 1 Krön 17:10-14]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Himlarna ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dina under (förunderliga gärningar, mirakler), Herre (Jahveh),
och din trofasthet i de heligas församling.
7Vem i skyarna kan jämföras med Herren (Jahveh),
vem av de mäktigas (guds – hebr. el) söner kan liknas vid Herren (Jahveh)?
8En Gud (El) som är fruktad i de heligas stora rådsförsamling,
och respekterad av alla dem som är omkring honom.
9Herre (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
vem är en sådan mäktig som kan liknas vid dig, Herre (Jah)?
Och din trofasthet är runt omkring (omsluter) dig.
10Du regerar över havets stolta svall.
När dess vågor reser sig, stillar du dem. [Matt 8:26]
11Du krossade Rahav [den Stolte – Leviatan], som någon som är slaktad (dödligt sårad),
du skingrade dina fiender med din arms styrka.
[Rahav betyder stolt och används ibland som ett symboliskt namn för Egypten, se Ps 87:4; Jes 30:7. Även sjömonstret Leviatan kallas Rahav, se Jes 51:9; Job 26:12; 41:24-25. Det beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14-15; Ps 74:13-14; Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2.]
12Dina är himlarna,
din är också jorden.
Du har skapat (grundlagt) världen
och allt som finns i den.
13Du har skapat norr och söder,
Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn.
[Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]
14Din arm har kraft,
din hand är stark,
din högra hand är segerrik.
15Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
rättfärdighet och rättvisa,
nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)
går framför ditt ansikte (karaktäriserar hur du regerar).
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
16Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
17De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
de lyfts upp av din rättfärdighet.
18För du ger dem ära och styrka,
och genom din nåd (favör, villkorad nåd – hebr. ratson) har vi seger.
[Ordagrant ”Du upphöjer vårt horn”. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
19För Herren (Jahveh) är vår sköld,
och den Helige i Israel är vår kung.
20 [Vers 20-21 den första kiasmens centrum:]
Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse)
till dina trogna efterföljare och sa:
”Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman,
jag har rest upp en ung man ur folket.
21Jag har funnit min tjänare David,
med min heliga olja har jag smort honom [till kung].
22Min hand ska stödja (ständigt vara med) honom,
min arm ska styrka (skydda) honom.
23Ingen fiende
ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa),
ingen hänsynslös förtryckare
ska förtrycka (förödmjuka) honom.
24Nej, i stället ska jag krossa hans fiender framför honom
och jag ska slå ner dem som hatar honom.
25Min trofasthet (fasthet, stabilitet) och min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) ska vara med honom.
I mitt namn ska han få stor styrka och seger.
[Ordagrant ”hans horn vara upphöjt i mitt namn”. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
26Jag ska lägga havet under hans hand,
floderna under hans högra hand.
[Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers 10-11, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
27Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
”Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!”
28Jag ska göra honom till den förstfödde [som har speciella privilegier],
till den högste av alla jordens kungar.
29Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
30Jag ska ge hans ätt evig dynasti (hans barn ska vara vid makten för evigt),
och hans tron så länge som himlen består.
31Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah)
och inte vandrar efter mina stadgar,
32om de vanhelgar mina påbud
och inte håller mina befallningar,
33då ska jag besöka (hämnas) deras överträdelser med min stav
och deras missgärningar med slag.
34Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska jag inte ta bort (hugga av) från honom,
inte heller ska jag göra avkall på (vara falsk med) min trofasthet (sanning).
[Vers 34 ramar in det första stycket med orden nåd och trofasthet, se vers 2-3.]
35Mitt förbund ska jag inte vanhelga,
inte heller ändra på det som gått över mina läppar (ångra eller ändra på något som jag sagt).
36En gång har jag svurit (avlagt en ed) vid min helighet,
förvisso ska jag inte vara falsk mot David (ändra på något som jag lovat honom).
37Hans säd (avkomma, ättlingar) ska finnas för evigt,
och hans tron som en sol inför mig.
38Den ska bestå för alltid precis som månen,
och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
39Men du har kastat bort och förskjutit,
du har blivit vred på dina smorda.
40Du har avskytt förbundet med din tjänare,
du har vanhelgat hans krona ända till marken.
41Du har brutit ner hans inhägnader,
du har gjort hans starka fästen till ruiner.
42Alla som går vägen förbi förstör honom,
han har blivit till hån för sina grannar.
43Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka],
och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
44Ja, du vänder hans svärdsegg,
och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
45Du har låtit hans glans falna,
och kastat ner hans tron på marken.
46Hans ungdoms dagar har kortats (blivit färre),
du har övertäckt honom med skam.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
47Hur länge, Herre (Jahveh)?
Ska du gömma dig för alltid?
Hur länge ska din brinnande vrede brinna som en eld?
48Kom ihåg hur kort min tid är.
För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)?
49Vilken man (stridsman) [i sin bästa ålder] är han som lever och inte ska se döden,
som ska befria sin själ från Sheols (gravens, underjordens) makt?
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
50Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Adonaj),
som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David?
51Herre (Adonaj), kom ihåg hånet mot din tjänare,
hur jag bar så många människors hån i min famn,
52hur dina fiender har hånat, Herre (Jahveh),
hur de har hånat din Smordes (Messias) fotsteg (hälar – hebr. akevim).
[Messias (hebr. mashiach) kan syfta på David, som en smord kung (vers 50) eller på Messias. Uttrycket ”din Smordes hälar” kan vara en referens till alla dem som följer Messias eller syfta på de ”vägar” och tillvägagångssätt Gud har när han kommer låta Messias bli den lidande tjänaren, se Ps 22:7; Jes 52:13-15. Ordet häl ger också en anspelning till 1 Mos 3:15.]
Avslutande lovprisning
[Den tredje boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 2 och 4, se Ps 41:14; 72:18-19; 106:48.]
53Välsignad är Herren (Jahveh) för evigt!
Amen och amen.
Nu markerat:
Psaltaren 89: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln