Psaltaren 77:1-10

Jag ropar högt till Gud. Jag ropar högt till Gud, och han ska lyssna till mig. Jag söker Herren när jag är i nöd, på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand, men det finns ingen tröst för mig. Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och förlorar allt mod. Séla Du låter mig inte sluta ögonen, och i min oro kan jag inte få fram ett ord. Jag tänker på hur det var förr, på år som för länge sedan gått. Jag minns min sång i natten, jag tänker, jag grubblar. Förkastar Herren för alltid? Ska han aldrig mer visa sin godhet? Är hans nåd borta för alltid? Har han svikit sitt löfte för framtiden? Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet? Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla