Psaltaren 77:1-10
Psaltaren 77:1-10 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf. Jag vill höja min röst till Gud och ropa, jag vill höja min röst till Gud, och han lyssnar till mig. På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand uträckt och blir ej trött. Min själ vill inte låta sig tröstas. Jag tänker på Gud och klagar, jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela. Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala. Jag tänker på tider som varit, på år som för länge sedan flytt. Om natten minns jag min sång. Jag grubblar i mitt hjärta, min ande tänker efter. Skall då Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd? Är det slut med hans godhet för alltid, har hans ord blivit till intet för alla tider? Har Gud glömt att vara nådig, eller har han i vrede stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
Psaltaren 77:1-10 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig. Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta. När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. Sela. Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan. Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år. Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar. Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa? Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända? Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? Sela.
Psaltaren 77:1-10 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig. På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig. Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela. Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala. Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått. Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna. Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa? Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider? Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.
Psaltaren 77:1-10 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag höjer min röst till Gud och ropar, jag höjer min röst till Gud och han lyssnar till mig. På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand utsträckt utan att tröttna. Min själ vägrar låta sig tröstas. Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och min ande mattas. Sela Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala. Jag tänker på forna dagar, sedan länge flydda år. Jag minns min sång i natten, jag grubblar i mitt hjärta och min ande undrar: Ska Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd? Är hans godhet borta för alltid? Är det slut med hans ord för alla tider? Har Gud glömt att vara nådig? Eller har han i vrede hållit inne sin barmhärtighet? Sela
Psaltaren 77:1-10 nuBibeln (NUB)
Jag ropar högt till Gud. Jag ropar högt till Gud, och han ska lyssna till mig. Jag söker Herren när jag är i nöd, på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand, men det finns ingen tröst för mig. Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och förlorar allt mod. Séla Du låter mig inte sluta ögonen, och i min oro kan jag inte få fram ett ord. Jag tänker på hur det var förr, på år som för länge sedan gått. Jag minns min sång i natten, jag tänker, jag grubblar. Förkastar Herren för alltid? Ska han aldrig mer visa sin godhet? Är hans nåd borta för alltid? Har han svikit sitt löfte för framtiden? Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet? Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla
Psaltaren 77:1-10 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till (för) Jedutun. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf. [Jedutun var en av de tre stora sångledarna på Davids och Salomos tid, se 1 Krön 16:41422 Krön 5:12. Han omnämns i tre psalmer, denna och Ps 62:177:1. Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se 2 Krön 35:15. Namnet kommer från ordet jada som betyder ”prisa”. Frasen ”för Jedutun” betyder ordagrant ”för lovprisning”. Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade. Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.] ______ Min röst [är] till Gud (Elohim) och jag ropar; min röst [är] till Gud (Elohim) för att han ska lyssna på (vända sitt öra till) mig. På min nöds dag [då jag var trängd och mötte svårigheter] frågade jag efter (sökte; tog jag min tillflykt till; trädde jag fram inför) dig, Herre (Adonaj), på natten var min hand [oavbrutet] utsträckt utan att domna bort [tröttna, bli hjälplös eller svag]. Min själ (hela min varelse – hebr. nefesh) vägrar att låta sig tröstas [jag ville inte bli tröstad]. När jag kommer ihåg (tänker på) Gud (Elohim), måste jag stöna och jämra mig, när jag begrundar (tänker, reflekterar) blir min ande försvagad. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Denna vers är gåtfull, hur kan det vara plågsamt att komma ihåg Gud, det borde ju ge hopp! När Asaf tänker på Gud, kan det syfta på Guds karaktär och helighet i förhållande till hans egen bräcklighet, men också på tidigare ingripanden av Gud i hans eget liv och sitt folk. I den jämförelsen ser den nuvarande situationen hopplös ut, Gud upplevs långt borta och det blir smärtsamt att se den kontrasten.] Du höll mina ögonlock öppna, jag var betryckt och kunde inte tala. Jag har slutat räkna dagar som gått, de eviga åren. Under natten ska jag komma ihåg min sång, jag ska umgås med (reflektera över) mitt eget hjärta och min ande ska göra noggranna efterforskningar. [Utifrån dessa noggranna efterforskningar formuleras sex frågor:] Ska Herren (Adonaj) förkasta oss för evigt? Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)? Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid? Har hans tal (språk; löften – hebr. omer) upphört från släkte till släkte (generation till generation)? Har Gud (El) glömt att visa nåd (oförtjänt kärlek), eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (medkännande nåd)?
Psaltaren 77:1-10 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Av Asaf, en psalm. Jag ropar till Gud med hög röst, jag ropar till Gud, må han höra mig. I nödens stund söker jag Herren, hela natten sträcker jag ut mina händer utan att tröttna. Ingenting ger mig tröst. Jag tänker på Gud och suckar. Jag grubblar och krafterna sviker. Du låter mig inte sluta ögonen, jag är utan ro, finner inga ord. Jag tänker på forna dagar, minns längesedan gångna år. Tankarna mal om natten, jag grubblar och söker förstå. Förkastar Herren för alltid, skall han aldrig mer visa nåd? Är hans trofasthet slut för all framtid, är hans löfte upphävt för evigt? Är Gud inte längre god mot oss, står vreden i vägen för hans barmhärtighet?