Psaltaren 77:1-10

Psaltaren 77:1-10 SK73

En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig. Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta. När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. Sela. Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan. Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år. Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar. Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa? Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända? Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? Sela.