Psaltaren 22:12-31

Psaltaren 22:12-31 NUB

Var inte långt borta från mig när jag är i nöd och ingen finns som hjälper. Tjurar i mängd omger mig, Bashans tjurar omringar mig. De kommer mot mig med öppna gap som rovlystna, rytande lejon. Jag hälls ut som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min styrka har torkat ihop som en lerskärva. Min tunga klibbar fast i gommen, och du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, en hop onda män omringar mig. De har genomborrat mina händer och fötter, och jag kan räkna varje ben i min kropp. De ser och stirrar på mig. De delar mina kläder mellan sig, och kastar lott om min klädnad. HERRE, var inte så långt borta, du, min styrka, skynda dig och hjälp mig! Rädda mig från svärdet, mitt dyrbara liv från hundarnas våld! Rädda mig från lejonens gap och från vildoxarnas horn. Du svarar mig. Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder. Jag ska prisa dig mitt i församlingen. Ni som fruktar HERREN, prisa honom, ära honom, ni ättlingar till Jakob! Bäva för honom, Israels ätt! Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände, han har inte dolt sitt ansikte för honom, utan hört hans rop om hjälp. Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag ska uppfylla mina löften inför dem som fruktar dig. De ödmjuka ska äta och bli mätta. De som söker HERREN ska prisa honom. Må ni få livsmod för evigt! Hela jorden ska minnas det och återvända till HERREN, alla folk och stammar ska tillbe honom. HERREN tillhör riket och han regerar över folken. Jordens alla rika ska tillbe honom, böja knä inför honom, alla de som sänks ner i stoftet, de som inte kan hålla sig själva vid liv. De efterkommande ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren.