Psaltaren 22:12-31
Psaltaren 22:12-31 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Var inte långt ifrån mig, för nöden är nära och ingen hjälpare finns. Tjurar i mängd omger mig, Bashans oxar omringar mig. Som rovlystna, rytande lejon spärrar de upp sitt gap mot mig. Jag rinner bort som vatten, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min kraft är uttorkad som en krukskärva, min tunga fastnar i gommen. Du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, de har genomborrat mina händer och fötter. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. Men du, HERRE, var inte långt borta! Du min styrka, skynda till min hjälp! Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld! Fräls mig från lejonets gap och vildoxarnas horn! Du bönhör mig. Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig. Ni som vördar HERREN, lova honom! Ära honom, alla Jakobs barn, och bäva för honom, alla Israels barn, för han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom. Från dig kommer mitt lov i den stora församlingen. Jag ska uppfylla mina löften inför dem som vördar honom. De ödmjuka ska äta och bli mätta, de som söker HERREN ska lova honom. Era hjärtan ska leva för evigt. Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till HERREN, folkens alla släkter ska tillbe inför dig, för riket är HERRENS och han råder över folken. Alla mäktiga på jorden ska äta och tillbe, inför honom ska de böja knä, alla som går ner i stoftet och inte kan hålla sin själ vid liv. Ättlingar ska tjäna honom, kommande släkten ska få höra om Herren.
Psaltaren 22:12-31 nuBibeln (NUB)
Var inte långt borta från mig när jag är i nöd och ingen finns som hjälper. Tjurar i mängd omger mig, Bashans tjurar omringar mig. De kommer mot mig med öppna gap som rovlystna, rytande lejon. Jag hälls ut som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min styrka har torkat ihop som en lerskärva. Min tunga klibbar fast i gommen, och du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, en hop onda män omringar mig. De har genomborrat mina händer och fötter, och jag kan räkna varje ben i min kropp. De ser och stirrar på mig. De delar mina kläder mellan sig, och kastar lott om min klädnad. HERRE, var inte så långt borta, du, min styrka, skynda dig och hjälp mig! Rädda mig från svärdet, mitt dyrbara liv från hundarnas våld! Rädda mig från lejonens gap och från vildoxarnas horn. Du svarar mig. Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder. Jag ska prisa dig mitt i församlingen. Ni som fruktar HERREN, prisa honom, ära honom, ni ättlingar till Jakob! Bäva för honom, Israels ätt! Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände, han har inte dolt sitt ansikte för honom, utan hört hans rop om hjälp. Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag ska uppfylla mina löften inför dem som fruktar dig. De ödmjuka ska äta och bli mätta. De som söker HERREN ska prisa honom. Må ni få livsmod för evigt! Hela jorden ska minnas det och återvända till HERREN, alla folk och stammar ska tillbe honom. HERREN tillhör riket och han regerar över folken. Jordens alla rika ska tillbe honom, böja knä inför honom, alla de som sänks ner i stoftet, de som inte kan hålla sig själva vid liv. De efterkommande ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren.
Psaltaren 22:12-31 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper. Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig. Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. Men du, HERRE, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp! Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn - du bönhör mig. Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. Ni som fruktar HERREN, lova honom, ära honom, alla Jakobs barn, bäva för honom, alla Israels barn. Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom. Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom. De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker HERREN skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt. Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig. Ty riket är HERRENS, han råder över hednafolken. Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv. De efterkommande skall tjäna honom, kommande släkten skall få höra om Herren.
Psaltaren 22:12-31 Karl XII 1873 (SK73)
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare. Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig. De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon. Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax. Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft. Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat. Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig. De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad. Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig. Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna. Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna. Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene. Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd. Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det. Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom. De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga. Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom. Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna. Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva. Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn. De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
Psaltaren 22:12-31 Svenska 1917 (SVEN)
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare. Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig. Såsom glupande och rytande lejon iar man upp gapet mot mig. Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv. Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft. Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig. De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad. Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp. Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn. Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig: I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn. Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom. Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom. De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen. Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig. Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna. Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv. Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. [ (Psalms 22:32) Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det. ]
Psaltaren 22:12-31 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Var inte långt borta ifrån mig, för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper. Många tjurar omringar (kröner) mig, Bashans tjurar tränger på runt mig. [Fienderna liknas vid ilskna tjurar, redo att attackera.] De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se Joh 19:2. Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i Amos 4:1. Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se Joh 8:44. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11Jos 12:4-5. Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se Matt 16:13-18. Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se Matt 16:21. Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens Son”, se Matt 16:16. Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se Matt 16:23.] Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta), alla mina ben är separerade (de har skilts åt). Mitt hjärta är som vax, det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig. Min styrka har torkat upp som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen. Du har fört mig till dödens stoft (jag är döende). Ja, hundar [symboliskt för icke-judar] omger (tränger in) mig. En hop onda män (en grupp av illvilliga våldsmän) omringar mig, de har genomborrat (spetsat – hebr. kaaro) mina händer och fötter. [I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Skrivarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”som ett lejon” (hebr. kaari – כארי) istället för ”genomborra” (hebr. kaaro – כארו). Det är en liten skillnad där sista bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod som är ett kort streck. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittats på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”. Uttrycket ”hundar” kan tala profetiskt om de romerska soldaterna som korsfäste Jesus. Soldater rekryterades från hela Romarriket, många soldater i Judeen på Jesu tid var från Samarien.] Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden], de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje). De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. Men du Herre (Jahveh), var inte långt borta ifrån mig! Du min starkhet, skynda till min hjälp! Rädda mig (ryck bort min själ) från svärdet (avrättningen), mitt liv (mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig]. Rädda (fräls) mig från lejonets gap, från vildoxarnas (bufflarnas) horn, du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar. Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första ”rädda” är i imperativ medan det avslutande ”svarat” är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för ”rädda” som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Jag ska dokumentera ditt namn (återge med matematisk exakthet – hebr. safar) [sjunga ditt lov] för mina bröder (landsmän), mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig. [Heb 2:12] Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahveh), lovsjung honom (hebr. halleluhu). Alla ni Jakobs barn, ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt], och bäva (stå i förundran) inför honom, alla ni Israels barn. För han föraktade inte den svages (fattiges, sjukes) elände (påtvingade lidande), och såg inte på honom med avsky. Han gömde inte sitt ansikte för honom, utan hörde hans skrik (rop på hjälp). Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet]. Jag ska infria mina löften inför dem som fruktar (vördar, respekterar) honom. De ödmjuka [som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11] ska äta och bli mätta. De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahveh) ska lovsjunga honom. Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt. Hela jorden (folk från alla jordens hörn) ska komma ihåg det som hänt och omvända sig till Herren (Jahveh). Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig, för kungariket tillhör Herren (Jahveh), och han råder över hednafolken. Alla mäktiga [de som har framgång och överflöd] på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 proklamerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren (Jahveh). Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se Fil 2:10!] Kommande släkten ska tjäna honom, det ska återberättas om Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).
Psaltaren 22:12-31 Bibel 2000 (B2000)
Dröj inte långt borta, jag är i nöd, och ingen finns som hjälper mig. Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan. De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon. Jag rinner bort likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst. Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar vid gommen. Du lägger mig i gravens mull. Hundar samlas runt mig, jag omringas av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig, de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder. Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp! Rädda mig undan svärdet, mitt liv ur hundarnas våld! Rädda mig ur lejonets gap, mitt arma liv undan vildoxens horn! Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig. Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp. Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat. De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom. — Må ni alltid vara fyllda av livsmod. Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför honom. Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken. De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom. Men jag lever för honom, och mina barn skall tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren