HERRE, vad jag älskar dig, du min styrka!
HERREN är min klippa,
han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
När jag ropar till HERREN,
han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
Dödens snaror omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
Dödsrikets band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
I min förtvivlan vädjade jag till HERREN,
ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
Då darrade jorden och bävade,
bergens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.
Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
mörka vatten, tjocka regnmoln.
I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
med hagel och klot av eld.
HERREN dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras
med hagel och klot av eld.
Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
Vattnens bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, HERRE,
för din vredes stormvind.
Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
De anföll mig på min olyckas dag,
men HERREN blev mitt stöd.
Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade HERREN mig.
Jag har följt HERRENS vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.