Apostlagärningarna 7:33-60

Men Herren sa till honom: ’Ta av dig skorna, för du står på helig mark! Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit ner för att befria dem. Kom, jag sänder dig till Egypten!’ Gud sände alltså tillbaka samma Mose som folket förut hade avvisat med orden: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?’ Genom ängeln som visade sig i törnbusken sände Gud honom att vara ledare och befriare. Mose fick sedan med hjälp av under och tecken leda folket ut ur Egypten, genom Röda havet och fram genom öknen under 40 år. Det var Mose som sa till israeliterna: ’En profet lik mig ska Gud låta stå upp ur era bröders led.’ Det var också Mose som fick tala med en ängel på berget Sinai och förmedla ängelns budskap till våra förfäder då de var samlade i öknen. Han fick ta emot levande ord och överlämna dem till oss. Men våra förfäder ville inte lyda utan satte sig upp mot Mose och i sina hjärtan vände de tillbaka till Egypten. De sa till Aron: ’Gör gudar åt oss som kan leda oss, för vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.’ Sedan gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över något som de själva hade tillverkat. Men Gud vände sig bort och lät dem tjäna himlakropparna, som det står i profeternas bok: ’Frambar ni slaktoffer eller matoffer åt mig under de fyrtio åren i öknen, ni Israels folk? Ni bar väl omkring Moloks tält och er gud Romfas stjärna, bilder som ni själva gjort för att tillbe. Därför ska jag föra er bort till ett land bortom Babylon.’ På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig förbundstecknets tält. Tältet var gjort exakt efter den förebild som Gud hade instruerat och visat Mose och det gick sedan i arv till våra förfäder. När de under Josua erövrade landet från de folk som Gud drev undan för dem, tog man med sig tältet dit. Det var sedan där ända till Davids tid. David fann nåd inför Gud och bad att få bygga en boning åt Jakobs Gud men det blev Salomo som fick bygga ett hus för honom. Ändå bor inte den Högste i byggnader som människor gjort. Profeten säger ju: ’Himlen är min tron och jorden min fotpall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en viloplats? säger Herren. Har inte min hand gjort allt detta?’ Ni envisa, ni som är oomskurna till både hjärta och öron! Alltid gör ni motstånd mot den heliga Anden, precis som era förfäder gjorde. Fanns det någonsin en profet som inte blev förföljd av era förfäder? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, han som ni nu har förrått och mördat. Ni fick lagen förmedlad av änglar men har inte hållit den.” När de hörde detta, blev de så rasande på Stefanos att de skar tänder. Men Stefanos som var fylld av den heliga Anden, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. Stefanos sa: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida!” Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Medan stenarna haglade över Stefanos, bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande!” Sedan föll han ner på knä och ropade: ”Herre, anklaga dem inte för den här synden!” Med de orden dog han.