2 Korintierbrevet 8:1-24

Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien. Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. Jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt kom de till mig och bad mycket enträget om att få vara med och hjälpa de heliga. Men de gav inte bara vad vi hade väntat oss. Nej, de gav först och främst sig själva åt Herren, men även åt oss, efter Guds vilja. Därför bad vi Titus fortsätta med det han påbörjat, så att kärleksgåvan skulle kunna slutföras bland er. Ni har ju fått allting i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och kärlek till oss. Se nu till att ni även ger uttryck för dessa nådegåvor. Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver. Ni känner ju vår Herre Jesus Kristus nåd. Han som var rik blev fattig för er skull, så att ni genom hans fattigdom kan bli rika. Jag föreslår därför att ni för ert eget bästa, ni som i fjol tog initiativet och ville göra något, nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med. Om någon bara är villig att ge, är han välkommen med vad han har och förutsätts inte ge något han inte har. Det är ju inte meningen att de andra ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela tillgångarna rättvist. Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet blir det rättvis fördelning, som det står skrivet: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.” Vi tackar Gud för att han har väckt samma engagemang för er i Titus hjärta. Han tog inte bara emot vår uppmuntran, utan han var så ivrig att han självmant gav sig iväg till er. Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet. Samme man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med oss när gåvan ska överlämnas. Det gör vi för att ära Herren själv och för att visa vår iver att hjälpa till. Så undviker vi all kritik för vårt sätt att handskas med denna stora gåva. Vi strävar nämligen efter att göra det som är rätt inför Gud men också inför människor. Samtidigt skickade vi också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat oss hur hängiven han är. Och han var nu ännu ivrigare, eftersom han har ett så stort förtroende för er. Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus. Omsätt nu er kärlek i praktisk handling för dessa inför församlingarna, så att de ser hur rätt vi hade när vi skröt över er.