Andra Korinthierbrevet 8:1-24
Andra Korinthierbrevet 8:1-24 Bibel 2000 (B2000)
Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. Och de gav inte bara det jag hade hoppats — efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva. Det här är ingen befallning. Men jag vill pröva äktheten i er kärlek genom att ställa den mot andras hängivenhet. Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nytta av, ni som i fjol påbörjade arbetet, och det med god vilja. Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan — allt efter er förmåga. Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet. Gud vare tack som har låtit Titus känna samma hängivenhet för er. Han sade ja då jag bad honom, och han var så ivrig att han självmant gav sig i väg till er. I hans sällskap har jag skickat den andre brodern. Hans arbete för evangeliet får beröm i alla församlingar, ja inte bara det, församlingarna har utsett honom till att vara min följeslagare när jag till Herrens ära och för att visa min goda vilja tar hand om den här kärleksgåvan. Jag vill undvika klander för mitt sätt att ta hand om alla dessa pengar; jag tänker på vad som är riktigt inte bara inför Herren utan också inför människor. Samtidigt har jag skickat ytterligare en broder, som har gett mig många olika prov på sin hängivenhet och nu är ännu ivrigare, därför att han har sådan tilltro till er. Titus är min kamrat och hjälper mig i mitt arbete för er, och våra bröder är församlingarnas sändebud och en heder för Kristus. Ge dem nu bevis på er kärlek så att församlingarna ser det, och visa att det är med rätta jag har skrutit över er.
Andra Korinthierbrevet 8:1-24 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja. Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat. När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning. Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, som det står skrivet: "Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist." Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet för er. Han inte bara lyssnade till vår uppmaning, utan ivrig som han var gav han sig i väg till er av egen fri vilja. Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi har hand om, och det till Herrens ära och som bevis på vår villighet. Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi tar hand om denna frikostiga gåva. Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er. När det gäller Titus, så är han min vän och medarbetare hos er, och vad beträffar våra andra bröder, så är de församlingarnas sändebud till Kristi ära. Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem.
Andra Korinthierbrevet 8:1-24 Nya Levande Bibeln (BSV)
Nu vill jag berätta för er, kära syskon, vad Gud i sin godhet har gjort för församlingarna i Makedonien. Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. Ja, jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt, kom de till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de troende i Jerusalem. Men de gav inte bara en summa pengar, så som jag hade väntat mig. Nej, de var också beredda att lyda först och främst Herren Jesus, men även mig, eftersom de ville följa Guds vilja. När jag alltså såg hur villiga församlingarna i Makedonien var att hjälpa till, bad jag Titus att resa tillbaka till er, så att ni kunde samla in resten av er kärleksgåva till de troende. Det var ju Titus som började insamlingen hos er. Ni korinthier har fått så många förmågor från Gud. Ni har en stark tro, ni är duktiga på att tala, ni känner väl till Guds budskap, ni är hängivna och fulla av kärlek till oss. Se nu till att ni även visar prov på er förmåga att ge till andra. Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara tala om hur ivriga andra är att ge, så att ni kan bevisa att er kärlek är lika stor. Låt er också inspireras av den godhet och kärlek vår Herre Jesus Kristus visade. Han lämnade ju Guds rikedomar, och blev fattig för er skull. Och genom hans fattigdom, får ni ärva Guds rikedomar. Jag föreslår därför att ni avslutar den insamling som ni själva var med och tog initiativet till för ett år sedan. Ni var de första som började samla in pengar, men se nu till att ni är lika ivriga att ge på slutet som ni var i början. Ge så mycket som ni har råd med. Om ni bara är villiga att ge, spelar det mindre roll hur stor gåvan är. Gud kräver inte att ni ska ge mer än ni har råd med. Det är ju inte meningen att de andra plötsligt ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela våra tillgångar rättvist. Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet får alla allt vad de behöver. Det blir precis som det står i Skriften: "Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite." Jag tackar Gud för att han har gjort Titus lika ivrig att hjälpa er som jag själv är. Han svarade inte bara ja när jag frågade om han ville resa till er, utan var genast villig att ge sig iväg. Jag lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här, eftersom han har gjort mycket för att sprida budskapet om Jesus. Samma man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med mig till Jerusalem när gåvan ska överlämnas. Den resan gör jag för att ära Herren Jesus och för att visa min iver att hjälpa till. Genom att ta med mig en annan troende, undviker jag att bli anklagad för att ha förskingrat något från denna stora gåva. Gud vet att jag är ärlig, men jag vill också att andra ska förstå det. Samtidigt med Titus skickade jag också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat mig hur hängiven han är. Och han var nu ivrigare än vanligt, eftersom han litade på att ni skulle bidra med en stor gåva till de troende. Om någon undrar över dessa tre, så är Titus min medarbetare som har kommit för att hjälpa er. De andra två är utsända från församlingarna här, och ärar Kristus med sina liv. När dessa tre kommer till er, omsätt då er kärlek i praktisk handling, så att de andra församlingarna ser hur rätt jag hade när jag skröt över er.
Andra Korinthierbrevet 8:1-24 Karl XII 1873 (SK73)
Jag gör eder kunnigt, käre bröder, om den Guds nåd, som gifven är uti de församlingar som äro i Macedonien. Ty deras glädje är osägelig, då de genom mycken bedröfvelse bepröfvade vordo; och ändock de ganska fattige voro, hafva de likväl rikeliga gifvit i all enfaldighet. Ty de voro välviljoge efter allo sine magt, och öfver sina magt; det betygar jag: Bedjandes oss med mycken förmaning, att vi anamma ville välgerningen, och tjenstenes delaktighet som skickad var till helgonen. Och icke som vi hade hoppats; utan de gåfvo sig sjelfva först Herranom, och sedan oss, genom Guds vilja; Att vi måstom förmana Titum, att såsom han hade tillförene begynt, så skulle han ock nu fullfölja sådana godviljoghet när eder. Men såsom I uti all stycke rike ären i tro, och i ordom, och i förstånd, och i all flit, och i edar kärlek till oss, så flyr det så, att I ock i denna edor undsättning rike ären. Icke så, att jag bjuder eder något; utan efter andre så vinnlägga sig, försöker jag ock edar kärlek, om han sannskyldig är. Ty I veten Herrans Jesu Christi godviljoghet, att ändock han var rik, vardt han likväl fattig för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda. Mitt råd gifver jag häruti; ty det är eder nyttigt, efter I för ett år sedan haden begynt icke allenast göra, utan jemväl vilja. Fullföljer nu med gerningene, såsom I begynten; att, såsom viljen var redebogen, så fullföljer ock af det I förmågen. Ty då viljen är först god, så är han tacknämlig, efter den del han hafver, och icke efter det han icke hafver. Icke sker detta i den mening, att andre skola hafva nog, och I trång, utan att det skall gå lika till: Att edar rikedom tjenar deras fattigdom i denna (dyra) tid, och deras rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika tillgå skall; Såsom skrifvet är: Den der mycket samlade, han hade intet öfverlöpse; och den der litet samlade, honom fattades intet. Men Gudi vare tack, som sådana flit gifvit hafver uti Titi hjerta till eder. Ty han tog den förmaning på sig; ja, sannerliga, han var så flitig, att han tog sig före sjelfviljandes fara till eder. Men vi hafve sändt med honom en broder, den pris hafver i Evangelio, i alla församlingar. Och icke det allenast; utan han är ock skickad af församlingarna, till att vara vår följeslagare till denna undsättning, som beställes af oss, Herranom till äro, och edar goda vilja till pris; Och förvarar, att oss ingen straffa kan för denna rika undsättnings skull, som af oss beställd varder; Och ser derpå, att det redeliga tillgår, icke allenast för Herranom, utan ock för menniskom. Och hafve vi sändt med honom vår broder, den vi ofta bepröfvat hafve i mång stycke, att han flitig är, och nu mycket mer flitig; och förse vi oss storliga till eder; Ehvad det är för Titi skull, hvilken min stallbroder och medhjelpare är när eder, eller för våra bröders skull, som äro församlingarnas Apostlar, och Christi ära. Låter nu skina någon bevisning till edar kärlek, och vår berömmelse af eder, på dem; ja ock uppenbarliga för församlingarna.
Andra Korinthierbrevet 8:1-24 Svenska 1917 (SVEN)
Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar. Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor. Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna. Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga. Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja. Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan. Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk. Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta. I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika. Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den. Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan. Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har. Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske, efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.» Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder. Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder. Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium; dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja. Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd. Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor. Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk. Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära. Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.
Andra Korinthierbrevet 8:1-24 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga. Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga. Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja. Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan. Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver. Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er. I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting . Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta. Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er. Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. Tillsammans med dem har vi sänt ännu en broder, som vi ofta och på många sätt har prövat och funnit hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er. Titus är min vän och medarbetare hos er, och våra andra bröder är församlingarnas sändebud till Kristi ära. Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
Andra Korinthierbrevet 8:1-24 nuBibeln (NUB)
Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien. Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. Jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt kom de till mig och bad mycket enträget om att få vara med och hjälpa de heliga. Men de gav inte bara vad vi hade väntat oss. Nej, de gav först och främst sig själva åt Herren, men även åt oss, efter Guds vilja. Därför bad vi Titus fortsätta med det han påbörjat, så att kärleksgåvan skulle kunna slutföras bland er. Ni har ju fått allting i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och kärlek till oss. Se nu till att ni även ger uttryck för dessa nådegåvor. Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver. Ni känner ju vår Herre Jesus Kristus nåd. Han som var rik blev fattig för er skull, så att ni genom hans fattigdom kan bli rika. Jag föreslår därför att ni för ert eget bästa, ni som i fjol tog initiativet och ville göra något, nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med. Om någon bara är villig att ge, är han välkommen med vad han har och förutsätts inte ge något han inte har. Det är ju inte meningen att de andra ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela tillgångarna rättvist. Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet blir det rättvis fördelning, som det står skrivet: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.” Vi tackar Gud för att han har väckt samma engagemang för er i Titus hjärta. Han tog inte bara emot vår uppmuntran, utan han var så ivrig att han självmant gav sig iväg till er. Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet. Samme man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med oss när gåvan ska överlämnas. Det gör vi för att ära Herren själv och för att visa vår iver att hjälpa till. Så undviker vi all kritik för vårt sätt att handskas med denna stora gåva. Vi strävar nämligen efter att göra det som är rätt inför Gud men också inför människor. Samtidigt skickade vi också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat oss hur hängiven han är. Och han var nu ännu ivrigare, eftersom han har ett så stort förtroende för er. Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus. Omsätt nu er kärlek i praktisk handling för dessa inför församlingarna, så att de ser hur rätt vi hade när vi skröt över er.
Andra Korinthierbrevet 8:1-24 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Vi vill berätta för er, syskon (bröder och systrar i tron), vilken nåd (kraft, favör) Gud har gett församlingarna [här] i Makedonien [där Paulus befinner sig när han skriver detta brev]. [Första gången Paulus hade kommit till Makedonien, i nuvarande norra Grekland, var under hans andra missionsresa, se Apg 16:12-17:14. Han tar församlingarna i städerna Filippi, Thessalonike och Berea som goda exempel på generösa givande församlingar. Paulus tänkte nog speciellt på församlingen i Filippi, se Fil 4:15-16.] Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. Jag kan personligen intyga att de har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det helt frivilligt (spontant helt på eget initiativ). Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden (förmånen) att få vara med i den gemensamma hjälpen till de heliga (Guds folk). De gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja. Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. [Titus hade påbörjat insamlingen när han var i Korint, se 2 Kor 2:13.] På samma sätt som ni överflödar, i allt: i tro [1 Kor 12:9], och tal [som tungomål, profetia, se 1 Kor 1:5] och kunskap [insikt i andliga frågor, se 1 Kor 13:2], med all hängivenhet [iver i att göra det som är gott] och kärlek som ni känner för oss, se därför till att ni också överflödar i denna nåd [finansiella gåva]. [Paulus ger räknar upp sex gåvor uppdelade i två grupper om tre: tro, tal, kunskap; hängivenhet, kärlek, nåd. Varje grupp börjar med det grekiska ordet pas som översätts ”i all” eller ”med all”.] Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek [som är osjälvisk och utgivande] när andra visar en sådan iver. Ni känner (har själva erfarit) vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse): Han som var rik, blev fattig (helt utblottad) för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. [Se även Fil 2:6-8.] [Församlingen i Jerusalem led hungersnöd. De kristna i Korint hade påbörjat en insamling, men falska lärare hade anklagat Paulus för att inte vara ärlig med pengar, se 2 Kor 7:2, så insamlingen kom av sig. När Paulus nu tar upp detta i sitt brev är han noga med att inte ge en ”befallning”. I stället uppmanar han dem i denna sak och ger dem ett ”råd”, så de kan ge av glädje utan olust eller av tvång, se 2 Kor 9:7.] I fjol var ni de första som ville göra någonting och ni påbörjade insamlingen [till församlingen i Jerusalem]. Fullfölj nu det ni påbörjat, så att er entusiastiska start motsvarar och överensstämmer med er förmåga (den kapacitet ni har). För om viljan (ivern, beslutsamheten) finns, så är gåvan välkommen (accepterad) utifrån de tillgångar någon har, inte utifrån vad han inte har. [Paulus uppmanar till den generella principen om proportionellt givande; samtidigt prisar han makedonierna som offrat och gett över sin förmåga.] För det är inte tänkt att andra ska bli lättade [från sitt ansvar] och ni ska bli tyngda (bli pressade, få svårigheter) utan att det ska bli jämvikt. Just nu kommer ert överflöd att möta deras behov, en annan gång kommer deras överflöd att möta ert behov. På så sätt sker en utjämning, för det står skrivet: ”Den som samlade mycket [manna] fick ingenting över, och den som samlade lite saknade ingenting.” [2 Mos 16:18] Vi tackar Gud som har väckt samma iver (entusiasm) för er i Titus hjärta. Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er. [Titus som var en grek från Antiokia i Syrien hade rest tillsammans med Paulus och Barnabas, se Gal 2:1-3. Han har nyss kommit från Korint och mött Paulus med goda nyheter, se 2 Kor 7:13. Han är nu på väg tillbaka till Korint och är troligen också den som tar med sig detta brev. Titus är den som har huvudansvaret för insamlingen, tillsammans med honom reser också två bröder. Den förste kallas ”en broder” och den andre ”vår broder”. Det antyder att den förste kom från en annan region, medan den andre var känd för de troende i Makedonien där Paulus befann sig när han skrev detta brev. Paulus uttalande i 2 Kor 9:4 antyder att ingen av dessa bröder var från Makedonien. Att de inte namnges kan vara för att skydda deras identitet och förhindra onödiga risker för rån. Breven lästes högt och utomstående hörde detta, se 1 Kor 14:23.] Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. [Han var en välkänd evangelist.] Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. [De som reste med Paulus var Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se Apg 20:4. Det är troligt att den onämnda brodern är någon av dessa.] Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. Tillsammans med dem har vi sänt vår broder [den tredje personen som följer med Titus tillbaka till Korint, kanske Tychikus]. Han har ofta och på många sätt prövats och funnits hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er. När det gäller Titus [om det finns några frågor kring honom], så är han min vän och medarbetare i arbetet för er. Vad gäller bröderna [om det är några frågor kring de två bröderna], så är de församlingarnas sändebud (apostlar, ambassadörer) till den Smordes (Kristi) ära (som gör Jesus känd, reflekterar honom, se även 2 Kor 2:15). [De två bröderna som reser med Titus finns med som trovärdiga vittnen. Det finns en transparens och öppenhet med de insamlade medlen, så att allt går rätt till.] Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.