1 Samuelsboken 18:1-16

När Saul hade slutat sitt samtal med David, blev Jonatan djupt fäst vid David. Han älskade honom lika mycket som sitt eget liv. Saul behöll nu David hos sig och lät honom inte återvända hem. Jonatan ingick ett förbund med David, eftersom han älskade honom som sitt eget liv. Han tog av sig sin mantel och gav den till David tillsammans med sina övriga kläder och sitt svärd, sin båge och sitt bälte. Vilka uppdrag Saul än gav till David utförde han dem framgångsrikt. Saul gjorde honom därför till befälhavare i sin armé. Det uppskattades av både folket och männen i Sauls tjänst. När den segrande israelitiska armén återvände hem efter att David dödat filistén, möttes den av kvinnor från Israels alla städer. De hade kommit för att fira segern och möta kung Saul och de sjöng och dansade av glädje med tamburiner och cymbaler. Kvinnorna dansade och sjöng: ”Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen!” Saul blev mycket vred och sa: ”De ger David äran av att ha dödat tiotusen, men jag får bara äran av att ha dödat tusen! Nu är det bara kungamakten som fattas honom!” Och från den dagen såg kung Saul med avund på David. Nästa dag kom en ond ande från HERREN över Saul och han bar sig åt som en besatt inne i sitt hus. David spelade på harpan som han brukade. Men Saul hade ett spjut i handen och plötsligt kastade han det mot David och sa: ”Jag ska nagla fast honom vid väggen!” Två gånger lyckades David vika undan. Saul var rädd för David, eftersom HERREN var med David men hade lämnat honom själv. Därför skickade han bort David och gav honom befälet över en avdelning på tusen man, som David sedan anförde under olika uppdrag. David lyckades väl i allt han gjorde, för HERREN var med honom. Saul märkte också detta och han blev allt mer rädd för honom. Men hela Juda och Israel älskade David, eftersom han ledde dem i striderna.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till 1 Samuelsboken 18:1-16