1 Johannesbrevet 4:7-21

Mina kära, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek bland oss: han sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud utan att han älskade oss och sände sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, eftersom Gud älskade oss så mycket, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, förblir Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. Han har gett oss sin Ande. Därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har själva sett och kan vittna om att Fadern sände sin Son för att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han i Gud. Vi har lärt känna Guds kärlek gentemot oss, och vi tror på hans kärlek. Gud är kärlek, och den som förblir i denna kärlek förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken fullkomnats hos oss, att vi får vara frimodiga på domens dag, för så som han är, så är också vi här i världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver bort rädslan. Rädsla hör nämligen ihop med straff, och den som fortfarande är rädd har inte blivit fullkomlig i kärleken. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud”, men hatar sin bror, då ljuger han. För om någon inte älskar sin bror som han har sett, hur kan han då älska Gud, som han aldrig har sett? Det bud har vi fått av honom är att den som älskar honom också måste älska sin bror.