Första Johannesbrevet 4:7-21
Första Johannesbrevet 4:7-21 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss. Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
Första Johannesbrevet 4:7-21 Nya Levande Bibeln (BSV)
Kära vänner, låt oss fortsätta att älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Den som älskar är Guds barn och känner Gud. Men den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. Gud visade sin enorma kärlek till oss genom att sända sin enda Son till världen för att vi skulle få evigt liv genom det han gjorde för oss. Detta är den verkliga kärleken, att Gud älskade oss inte därför att vi älskade honom, utan att han älskade oss först och sände sin Son till att ta straffet för våra synder så att vi kunde få förlåtelse. Kära vänner, eftersom Gud älskade oss så mycket, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, fortsätter Gud att bo i oss, och då visar sig hans kärlek genom oss, eftersom vi är uppfyllda av den. Gud har gett oss sin Ande. Därför vet vi att vi fortsätter att leva i gemenskap med Gud och att han bor i oss. Vi har själva sett och kan vittna om att Fadern sände sin Son för att rädda människorna. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, fortsätter Gud att bo i honom, och han lever i gemenskap med Gud. Vi vet hur mycket Gud älskar oss, och vi litar på hans kärlek. Gud är kärlek, och den som lever i denna kärlek, fortsätter att leva i gemenskap med Gud, och Gud bor i honom. Och när vi lever i gemenskap med Gud, fylls vi av hans kärlek. Därför behöver vi inte vara rädda för att möta honom på domens dag, för vi lever på samma sätt som Jesus levde här i världen. Kärlek och rädsla hör inte ihop, för den verkliga kärleken driver bort all rädsla. Rädsla hör ihop med tanken på straff, och den som fortfarande är rädd är inte fylld med Guds kärlek. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: "Jag älskar Gud", men hatar sin troende bror eller syster, då ljuger han. För om han inte älskar sina troende syskon, som han har sett, hur kan han då älska Gud, som han aldrig har sett? Och Gud har befallt att den som älskar honom också måste älska sina troende syskon.
Första Johannesbrevet 4:7-21 Karl XII 1873 (SK73)
Mine käreste, älskom oss inbördes; ty kärleken är af Gudi, och hvar och en som älskar, han är född af Gudi, och känner Gud. Den som icke älskar, han känner icke Gud; ty Gud är kärleken. Derpå är Guds kärlek till oss uppenbar vorden, att Gud hafver sändt sin enda Son i verldena, att vi skolom lefva genom honom. Deruti står kärleken; icke det vi hafvom älskat Gud; men det han hafver älskat oss, och sändt sin Son till en försoning för våra synder. Mine käreste, hafver Gud så älskat oss, så skolom ock vi älskas inbördes. Ingen hafver någon tid sett Gud; om vi älskoms inbördes, så blifver Gud i oss, och hans kärlek är fullkommen i oss. Derpå kännom vi, att vi blifvom i honom, och han i oss, att han hafver gifvit oss af sinom Anda. Och vi sågom och betygom, att Fadren hafver sändt Sonen, verldene till en Frälsare. Hvar och en som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom blifver Gud, och han i Gudi. Och vi hafve känt och trott den kärlek, som Gud hafver till oss. Gud är kärleken; och den som blifver i kärlekenom, han blifver i Gudi, och Gud i honom. Derpå är kärleken fullkommen med oss, att vi mågom hafva en förtröstning på domedag; ty såsom han är, så ärom ock vi i denna verld. Räddhåge är icke i kärlekenom; utan fullkommelig kärlek utdrifver räddhågan; ty räddhågan hafver pino; men den der rädes, han är icke fullkommen i kärlekenom. Älskom honom, ty han hafver först älskat oss. Om någor säger: Jag älskar Gud, och hatar sin broder, han är en ljugare. Ty den der icke älskar sin broder, som han ser, huru kan han älska Gud, som han icke ser? Och detta budet hafve vi af honom, att den der älskar Gud, han skall ock älska sin broder.
Första Johannesbrevet 4:7-21 Svenska 1917 (SVEN)
Mina älskade, låtom oss älska varandra; ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud. Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken. Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom. Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älska varandra, så förbliver Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. Därav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi förbliva i honom, och att han förbliver i oss. Och vi hava själva sett, och vi vittna om att Fadern har sänt sin Son till att vara världens Frälsare. Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förbliver Gud, och han själv förbliver i Gud. Och vi hava lärt känna den kärlek som Gud har i oss, och vi hava kommit till tro på den. Gud är kärleken, och den som förbliver i kärleken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. Därigenom är kärleken fullkomnad hos oss, att vi hava frimodighet i fråga om domens dag; ty sådan Han är, sådana äro ock vi i denna världen. Räddhåga finnes icke i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut räddhågan, ty i räddhågan ligger tanke på straff, och den som rädes är icke fullkomnad i kärleken. Vi älska, därför att han först har älskat oss. Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett. Och det budet hava vi från honom, att den som älskar Gud, han skall ock älska sin broder.
Första Johannesbrevet 4:7-21 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss. Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.
Första Johannesbrevet 4:7-21 nuBibeln (NUB)
Mina kära, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek bland oss: han sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud utan att han älskade oss och sände sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, eftersom Gud älskade oss så mycket, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, förblir Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. Han har gett oss sin Ande. Därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har själva sett och kan vittna om att Fadern sände sin Son för att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han i Gud. Vi har lärt känna Guds kärlek gentemot oss, och vi tror på hans kärlek. Gud är kärlek, och den som förblir i denna kärlek förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken fullkomnats hos oss, att vi får vara frimodiga på domens dag, för så som han är, så är också vi här i världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver bort rädslan. Rädsla hör nämligen ihop med straff, och den som fortfarande är rädd har inte blivit fullkomlig i kärleken. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud”, men hatar sin bror, då ljuger han. För om någon inte älskar sin bror som han har sett, hur kan han då älska Gud, som han aldrig har sett? Det bud har vi fått av honom är att den som älskar honom också måste älska sin bror.
Första Johannesbrevet 4:7-21 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Mina älskade! Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande], för kärleken kommer från Gud. Den [var och en] som älskar är född av Gud och känner [har en personlig relation med] Gud. Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande] känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud, för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape]. [Denna fras av Johannes – ”kärlekens apostel” – återfinns bara här och i vers 16.] Så (genom/i detta) uppenbarades Guds kärlek till oss: att Gud sände (ordagrant: har sänt) sin ende (sin enfödde) [helt unike] Son till (in i) världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken (kärleken finns i detta): inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoning för våra synder. [Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung i Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se Joh 3:16.] Mina älskade! Om Gud har älskat oss så [högt], då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek]. Ingen har någonsin [ännu] sett (skådat; uppmärksamt studerat) Gud! Om vi älskar (skulle älska) varandra, då förblir (bor) [lever] Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad [har steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål] i oss. Så (genom/i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss: att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom]. Och vi har [själva] sett (skådat; uppmärksamt studerat) [Jesus, se 1 Joh 1:14:9-10], och vittnar [hela tiden aktivt] om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare (Befriare). Om någon bekänner [skulle instämma och säga samma sak som Guds ord] att Jesus är Guds Son, förblir (bor) Gud [ständigt] i honom och han i Gud. Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss. Gud är kärlek [se vers 8] och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom. I detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se vers 12] hos oss, så att vi kan ha frimodighet [vara rättframma och möta honom med tillförsikt] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen. [1 Joh 3:21Heb 10:19] Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken. [Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se Joh 3:16-17Apg 2:38Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se 2 Kor 2:14.] Vi älskar [osjälviskt och utgivande – Gud själv, människor och hela hans skapelse, se vers 11 och 20] därför att han först har älskat oss. Om någon säger (skulle säga): ”Jag älskar Gud”, men hatar (skulle avsky) sin broder, då är han en lögnare. För den som inte [osjälviskt och utgivande] älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta bud har vi fått från honom: att den som älskar Gud, han ska (borde) också älska sin broder [Joh 13:34].
Första Johannesbrevet 4:7-21 Bibel 2000 (B2000)
Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: »Jag älskar Gud« men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
