FÖRSTA MOSEBOKEN 42
42
Josefs bröder reser till Egypten
1När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten sa han till sina söner: ”Varför tittar ni på varandra?” 2Han fortsatte: ”Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit ner och köp säd åt oss, så att vi får leva och inte dö.” 3Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten. 4Men Jakob sände inte Josefs bror Benjamin med bröderna, för han tänkte att en olycka kunde drabba honom. 5Så var Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom svält rådde i Kanaan.
6Nu var det Josef som styrde landet, och det var han som sålde säd till allt folket. Josefs bröder anlände och böjde sig för honom med ansiktena mot marken. 7Josef såg sina bröder och kände igen dem. Men han förställde sig för dem och talade strängt till dem. Han frågade: ”Var kommer ni ifrån?” De sa: ”Från landet Kanaan för att köpa säd.” 8Så Josef kände igen sina bröder men de kände inte igen honom. 9Josef mindes drömmarna han haft om dem, och sa: ”Ni är spioner! Ni har kommit för att se var landet ligger öppet.” 10De svarade: ”Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. 11Vi är alla söner till samme man. Vi är hederliga män. Dina tjänare är inga spioner.” 12Men han sa: ”Jo, ni har kommit för att se var landet ligger öppet.” 13De svarade: ”Dina tjänare var tolv bröder, vi är söner till samme man i Kanaan. Den yngste är nu hos vår far, och en finns inte mer.” 14Josef sa till dem: ”Som jag sa, ni är spioner! 15Så här ska ni prövas: Så sant farao lever, ni lämnar inte denna plats förrän er yngste bror kommer hit! 16En av er ska hämta hit er bror. Ni andra stannar som fångar. Så ska det prövas om ni talar sanning. Om inte, så sant farao lever, då är ni spioner!” 17Sedan höll han dem häktade i tre dagar.
18Den tredje dagen sa Josef till dem: ”Gör så här och ni ska få leva, för jag fruktar Gud. 19Vi ska se om ni är hederliga män: en av bröderna stannar kvar i husarrest, ni andra ger er av med säd mot svälten hemma hos er. 20För sedan hit till mig er yngste bror. Om era ord besannas slipper ni dö.” Och de gjorde så. 21De sa till varandra: ”Vi straffas verkligen för det vi gjorde mot vår bror! Vi såg hans ångest när han bönföll oss, men vi vägrade lyssna på honom. Därför har också vi drabbats av ångest.” 22Ruben svarade dem: ”’Synda inte mot pojken’, sa jag till er. Men ni lyssnade inte. Så nu krävs vedergällning för hans blod.” 23De visste inte att Josef förstod eftersom han talat med dem genom tolk. 24Han drog sig undan från dem och grät. Så kom han åter och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät binda honom inför deras ögon. 25Josef befallde att deras säckar skulle fyllas med säd. Vars och ens pengar skulle läggas tillbaka i hans säck. Och de skulle få mat för resan. Man gjorde så.
26Sedan lastade bröderna säden på sina åsnor och gav sig av. 27Men där de övernattade öppnade en av dem sin säck för att ge sin åsna foder. Då fick han se sina pengar överst i säcken. 28Han sa till sina bröder: ”Mina pengar har lagts tillbaka! Titta, de är i min säck.” Med hjärtat i halsgropen sa de skälvande till varandra: ”Vad har Gud gjort mot oss?”
29Så kom de till sin far Jakob i Kanaan. De berättade för honom allt som hade hänt dem och sa: 30”Mannen som är landets herre talade strängt till oss och behandlade oss som vore vi spioner i landet. 31Men vi sa till honom: ’Vi är hederliga män och inga spioner. 32Vi är tolv bröder, söner till samme far. En finns inte mer och den yngste är nu hos vår far i Kanaan.’ 33Men mannen som är landets herre svarade oss: Så här ska jag ta reda på om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig, och ta säd mot svälten hemma hos er och ge er av. 34För hit er yngste bror till mig. Då kan jag förvissa mig om att ni inte är spioner utan hederliga män, och då ska jag ge tillbaka er bror och ni får rörelsefrihet i landet.”
35När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin pengapåse där. Både de och deras far blev förfärade när de fick syn på pengapåsarna. 36Och deras far Jakob sa till dem: ”Ni gör mig barnlös! Josef finns inte mer, Simeon finns inte mer, och nu vill ni ta Benjamin. Allt går mig emot!” 37Då sa Ruben till sin far: ”Döda båda mina söner om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Låt mig ta ansvar för honom. Jag ska föra honom tillbaka till dig.” 38Men Jakob svarade: ”Min son ska inte resa dit med er, för hans bror är död och han är ensam kvar. Om en olycka skulle hända honom under er resa, då för ni mig gråhårig och sörjande ner i dödsriket.”
Nu markerat:
FÖRSTA MOSEBOKEN 42: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel