Psaltaren 17:1-15

En bön av David. Hör, HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop och lyssna till min bön, den kommer ej från falska läppar. Från dig väntar jag mitt försvar, dina ögon ser vad som är rätt. Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten. Du rannsakar mig, men du finner ingenting, ingen ond tanke går ut från min mun. Vad människor än gör tar jag mig till vara för våldsverkares stigar genom dina läppars ord. Mina steg håller sig stadigt på dina vägar, mina fötter stapplar inte. Jag ropar till dig, ty du, Gud, skall svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord! Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälsar dem som flyr till dig undan sina förföljare. Bevara mig som en ögonsten, beskydda mig under dina vingars skugga för de ogudaktiga som vill förgöra mig, för mina dödsfiender som omringar mig. Sitt hjärta förhärdar de, med sin mun talar de stora ord. Nu är de omkring mig var vi än går. Deras ögon spanar efter hur de skall slå mig till marken. Han liknar ett lejon som hungrar efter rov, ett ungt lejon som ligger på lur. Stå upp, HERRE! Gå emot honom, slå ner honom! Rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige. Rädda mig med din hand, HERRE, från människorna, från denna världens människor, som har sin del i detta livet och vilkas buk du fyller med dina gåvor. De har söner i mängd och lämnar sitt överflöd till sina barn. Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet, jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.