Psaltaren 17:1-15

En bön av David. Hör min rättvisa sak, Herre, ge akt på mitt rop! Lyssna till min bön, jag talar utan svek! Av dig väntar jag min rätt, dina ögon ser vad som är sant. Du prövar mitt hjärta, rannsakar mig om natten, du granskar mig men finner inget brott. Inget ont kom över mina läppar trots allt vad människor gjorde. Vid de ord du talat höll jag fast, från budens stigar vek jag aldrig, jag gick din väg utan att snubbla. Jag ropar och du svarar mig, Gud. Lyssna på mig, hör mina ord, visa din underbara trofasthet, du som med din starka hand räddar dem som söker skydd hos dig undan sina fiender. Bevara mig som din ögonsten, göm mig i dina vingars skugga för de gudlösa som ansätter mig, mina dödsfiender som omringar mig! De är förstockade, de tar stora ord i sin mun. Jag hör deras steg omkring mig, de är ute efter att slå mig till marken. De liknar lejonet, redo att riva, en best som ligger på lur. Herre, grip in! Ryck fram mot de onda! Fäll dem, rädda mitt liv med ditt svärd! Herre, döda dem med din hand, gör slut på dem, på deras andel i livet! Men dina skyddslingar mättar du, deras barn får vad de behöver och lämnar kvar åt sina barn. Frikänd skall jag se ditt ansikte och mättas av din åsyn när jag vaknar.