Psaltaren 144:1-15

Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida, min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig. HERRE, vad är en människa, att du bryr dig om henne, en människoson, att du tänker på honom? En människa är som en vindfläkt, hennes dagar som en försvinnande skugga. HERRE, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen, så att de ryker. Låt blixtar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem! Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand. Deras mun talar lögn och deras högra hand är en falskhetens hand. Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig, du som ger seger åt kungarna, du som befriar din tjänare David från det onda svärdet. Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand. Deras mun talar lögn och deras högra hand är en falskhetens hand. När våra söner står i sin ungdom som högväxta plantor och våra döttrar som hörnpelare, uthuggna för palats, när våra lador är fyllda med förråd på förråd och våra får förökar sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker, när våra oxar går med full last, när ingen rämna har brutits i muren och ingen tvingas dra ut som fånge, när inget klagorop hörs på våra gator - saligt är det folk som har det så, ja, saligt är det folk som har HERREN till sin Gud.