Predikaren 4:1-16

Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem. Då prisade jag de döda, som redan dött, lyckligare än de levande, som ännu levde. Men lyckligare än de båda prisade jag den som ännu ej blivit till, den som ej sett det onda som görs under solen. Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind. Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind. Ännu mer av förgänglighet såg jag under solen: En man kan stå helt ensam och inte ha någon vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det inget slut på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem mödar jag mig då och nekar mig själv allt gott? Också detta är fåfänglighet och en usel möda. Bättre två än en, ty de får god lön för sin strävan. Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den ensamme! Om han faller, finns det inte någon som kan resa upp honom. Likaså, om två sover tillsammans håller de värmen, men hur skall den ensamme hålla sig varm? Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt. Bättre en yngling som är fattig och vis, än en kung som är gammal och dåraktig, och som inte förstår att låta varna sig. Ty från fångarnas hus gick han ut för att bli kung, fastän han var född fattig i sitt rike. Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med denne yngling som skulle ta den andres plats. Det var ingen ände på allt folket, på alla dem han gick i spetsen för. Och ändå, de som kommer efter kan inte glädja sig över honom. Också detta är förgänglighet och ett jagande efter vind.