Predikaren 4:1-16

Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand, och ingen tröstade dem. Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen. Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind. Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda. Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt. Bättre en ung som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för. Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.