Jesaja 63:1-14

»Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i röda kläder, som praktfull i sin dräkt går fram med väldig kraft?« Jag är den som förkunnar rättfärdighet, den som har makt att rädda. »Varför är din dräkt så röd, dina kläder som en vintrampares?« Jag har ensam trampat vinpressen, ingen från folken hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, stampade dem i min harm. Saften stänkte på mina kläder, hela min dräkt blev fläckad. Jag hade bestämt en hämndens dag, befrielsens år var inne. Jag såg mig om, men ingen kom till hjälp, jag häpnade över att ingen gav mig stöd. Då gav min styrka mig seger, min vrede blev mitt stöd. Jag trampade folken i min vrede, krossade dem i min harm. Jag lät deras blod flyta på marken. Jag vill förkunna Herrens kärlek, prisa Herren för allt han gjort för oss, allt det goda han gjort för Israels folk i sin barmhärtighet och sin stora kärlek. Han sade: De är ju mitt folk, barn som aldrig sviker. Därför blev han deras räddare i all nöd. Det var inget sändebud, ingen ängel utan han själv som räddade dem, det var han som befriade dem av kärlek och medömkan. Alltid i gångna tider lyfte han upp dem och bar dem. Men de trotsade honom och bedrövade hans heliga ande. Han förvandlades till deras fiende, och han stred mot dem. Då tänkte hans folk på gångna tider: Var är han som drog upp ur vattnet herden för sin hjord? Var är han som ingöt sin heliga ande i hans bröst, han som lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida, han som klöv havet framför dem och skapade sig ett evigt namn, han som förde dem genom djupen? Som hästen på heden gick de fram utan att snava. Likt boskap på väg ner i dalen fördes de av Herrens ande. Så ledde du ditt folk och skapade dig ett härligt namn.