Första Moseboken 25:21-34

Isak bad till Herren för sin hustru, eftersom hon var ofruktsam, och Herren hörde hans bön, och hans hustru Rebecka blev havande. Men barnen sparkade varandra i hennes liv. Då sade hon: »Om det skall vara så här, står jag inte ut!« Hon gick för att fråga Herren, och Herren svarade henne: »Två folk finns i ditt sköte, två stammar, skilda åt från moderlivet. Det ena folket blir starkare än det andra. Den äldre skall tjäna den yngre.« När tiden var inne födde hon tvillingar. Den förste som kom fram var rödhårig och luden som en skinnfäll över hela kroppen, och man gav honom namnet Esau. Sedan kom hans bror fram, med handen i ett fast grepp om Esaus fot, och han fick namnet Jakob. Isak var 60 år när de föddes. Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare och höll till i skog och mark, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. Eftersom Isak hade smak för vilt tyckte han bäst om Esau, men Jakob var Rebeckas älsklingsson. En dag när Jakob kokade soppa kom Esau från markerna, alldeles utsvulten. »Ös upp av det röda åt mig, det röda där«, bad han Jakob, »jag är alldeles utsvulten.« Därav fick han namnet Edom. Men Jakob svarade: »Bara om du ger mig din förstfödslorätt i utbyte.« Då sade Esau: »Jag håller på att dö, vad har jag för glädje av förstfödslorätten?« — »Ge mig först din ed«, sade Jakob. Esau gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob. Då gav Jakob honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så litet brydde sig Esau om sin förstfödslorätt.