Psaltaren 79:1-13

Gud, hednafolken trängde in i din arvedel, de vanhelgade ditt heliga tempel, de gjorde Jerusalem till en grushög. De gav dina tjänares kroppar som mat åt himlens fåglar, dina trognas kött åt markens djur. De spillde deras blod som vatten runt Jerusalem, och ingen begravde dem. Vi föraktas av våra grannar, hånas av dem som bor omkring oss. Hur länge, HERRE? Ska du vara vred för evigt? Hur länge ska din lidelse brinna som eld? Ös din vrede över hednafolken som inte känner dig, över de riken som inte åkallar ditt namn, för de har slukat Jakob och ödelagt hans boning. Tillräkna oss inte våra fäders synder, låt din barmhärtighet möta oss snart, för vi har sjunkit mycket djupt. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och försona våra synder för ditt namns skull! Varför ska folken få säga: "Var är nu deras Gud?" Låt våra ögon få se hur det blir känt bland folken att du hämnas dina tjänares spillda blod. Låt fångarnas klagan komma inför ditt ansikte, låt dödens barn få leva genom din starka arm. Låt våra grannar få sjufalt igen för sitt hån mot dig, Herre. Då ska vi, ditt folk och fåren i din hjord, tacka dig för evigt och förkunna ditt lov från släkte till släkte.