Psaltaren 79:1-13

Gud, främmande folk har angripit din arvedel. De har orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner. De har gett dina tjänares döda kroppar till mat åt himlens fåglar och dina frommas kroppar åt vilda djur. De har utgjutit deras blod som vatten överallt i Jerusalem. Det finns ingen kvar för att begrava dem. Vi föraktas av våra grannar, vi hånas och bespottas av dem som finns runt omkring oss. HERRE, hur länge ska din vrede vara? För evigt? Hur länge ska din svartsjuka brinna som eld? Ös ut din vrede över de folk som inte känner dig, över riken som inte åkallar ditt namn, för de har slukat Jakob och ödelagt hans land. Lasta inte oss för våra fäders synder. Låt oss snart få möta din barmhärtighet, för vi är i stor nöd. Hjälp oss, Gud, du vår räddare, för ditt namns äras skull. Befria oss och sona våra synder för ditt namns skull. Varför skulle folken få säga: ”Var är deras Gud?” Låt det bli känt för folken inför våra ögon hur du hämnas dina tjänares blod! Låt fångarnas klagan få nå fram till dig, skona de dödsdömdas liv med din starka arm. Låt våra grannar få sjufalt igen för att de hånat dig, Herre! Då vill vi, ditt folk och får i din hjord, prisa dig i evighet. Från generation till generation vill vi lovprisa dig.