Psaltaren 79:1-13
Psaltaren 79:1-13 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En psalm av Asaf. Gud, hednafolken har fallit in i din arvedel, de har orenat ditt heliga tempel, de har gjort Jerusalem till en stenhop. De har givit dina tjänares kroppar till mat åt himlens fåglar, dina frommas kött åt markens djur. De har utgjutit deras blod som vatten runt omkring Jerusalem, ingen fanns som begravde dem. Vi föraktas av våra grannar, vi hånas av dem som är omkring oss. Hur länge, HERRE? Skall du vredgas för evigt? Hur länge skall din iver brinna som eld? Utgjut din vrede över hednafolken som inte känner dig, över riken som inte åkallar ditt namn. Ty de har ätit upp Jakob och förstört hans boning. Tillräkna oss inte våra fäders missgärningar, låt din barmhärtighet snart komma oss till mötes, ty vi har sjunkit mycket djupt. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull! Varför skulle hednafolken få säga: "Var är nu deras Gud?" Låt det inför våra ögon bli känt bland hednafolken, hur du hämnas dina tjänares utgjutna blod. Låt de fångnas klagorop komma inför ditt ansikte, låt dödens barn få leva genom din starka arm. Låt våra grannar få sjufalt igen för sina smädelser mot dig, Herre. Vi som är ditt folk och får i din hjord, vi vill tacka dig för evigt, vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte.
Psaltaren 79:1-13 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort. De hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene. De hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof. Vi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro. Herre, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta? Utgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla. Ty de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt. Tänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne. Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull. Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon. Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn. Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva. Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända.
Psaltaren 79:1-13 Svenska 1917 (SVEN)
En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop. De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur. De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem. Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss. Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld? Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn. Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött. Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull. Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod. Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv. Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre. Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.
Psaltaren 79:1-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Gud, hednafolken trängde in i din arvedel, de vanhelgade ditt heliga tempel, de gjorde Jerusalem till en grushög. De gav dina tjänares kroppar som mat åt himlens fåglar, dina trognas kött åt markens djur. De spillde deras blod som vatten runt Jerusalem, och ingen begravde dem. Vi föraktas av våra grannar, hånas av dem som bor omkring oss. Hur länge, HERRE? Ska du vara vred för evigt? Hur länge ska din lidelse brinna som eld? Ös din vrede över hednafolken som inte känner dig, över de riken som inte åkallar ditt namn, för de har slukat Jakob och ödelagt hans boning. Tillräkna oss inte våra fäders synder, låt din barmhärtighet möta oss snart, för vi har sjunkit mycket djupt. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och försona våra synder för ditt namns skull! Varför ska folken få säga: "Var är nu deras Gud?" Låt våra ögon få se hur det blir känt bland folken att du hämnas dina tjänares spillda blod. Låt fångarnas klagan komma inför ditt ansikte, låt dödens barn få leva genom din starka arm. Låt våra grannar få sjufalt igen för sitt hån mot dig, Herre. Då ska vi, ditt folk och fåren i din hjord, tacka dig för evigt och förkunna ditt lov från släkte till släkte.
Psaltaren 79:1-13 nuBibeln (NUB)
Gud, främmande folk har angripit din arvedel. De har orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner. De har gett dina tjänares döda kroppar till mat åt himlens fåglar och dina frommas kroppar åt vilda djur. De har utgjutit deras blod som vatten överallt i Jerusalem. Det finns ingen kvar för att begrava dem. Vi föraktas av våra grannar, vi hånas och bespottas av dem som finns runt omkring oss. HERRE, hur länge ska din vrede vara? För evigt? Hur länge ska din svartsjuka brinna som eld? Ös ut din vrede över de folk som inte känner dig, över riken som inte åkallar ditt namn, för de har slukat Jakob och ödelagt hans land. Lasta inte oss för våra fäders synder. Låt oss snart få möta din barmhärtighet, för vi är i stor nöd. Hjälp oss, Gud, du vår räddare, för ditt namns äras skull. Befria oss och sona våra synder för ditt namns skull. Varför skulle folken få säga: ”Var är deras Gud?” Låt det bli känt för folken inför våra ögon hur du hämnas dina tjänares blod! Låt fångarnas klagan få nå fram till dig, skona de dödsdömdas liv med din starka arm. Låt våra grannar få sjufalt igen för att de hånat dig, Herre! Då vill vi, ditt folk och får i din hjord, prisa dig i evighet. Från generation till generation vill vi lovprisa dig.
Psaltaren 79:1-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)
En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.] ______ Gud (Elohim), folken har invaderat din arvedel, orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner. De gav dina tjänares slaktade kroppar till mat åt himmelens fåglar, köttet av dina heliga till jordens vilddjur. De har hällt ut deras blod som vatten runt hela Jerusalem, och där fanns ingen som kunde begrava dem. Vi har blivit till hån för våra grannar, till förakt och åtlöje för dem omkring oss. Hur länge, Herre (Jahveh), ska du vara vred, arg på oss? För alltid? Ska din avundsjuka fortsätta att flamma som eld? Häll ut din vrede över hednafolken (nationerna) som inte känner dig; över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn! För de har uppslukat Jakob och förött hans land. Håll inte våra fäders synder emot oss. Låt din barmhärtighet (ömsinta, oändliga nåd) komma och möta oss med hast (fort), för vi har förts mycket djupt (lågt, förtryckts, ödmjukats). Hjälp oss, vår frälsnings Gud (Elohim), för ditt namns ära, rädda (ryck bort; lyft upp) oss och sona våra synder för ditt namns skull. Varför skulle hedningarna få säga: ”Var är deras Gud (Elohim)?” Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare. Låt fångarnas jämmer (klagan) komma till dig (inför ditt ansikte), nå dig. Bevara [livet på] dem som är dömda till döden, med din stora (väldiga) arm [mäktiga kraft]. [Ps 102:21] Betala tillbaka, ge igen sjufalt för deras förebråelser mitt bland våra grannar (i deras famn), för förebråelserna som de slungade mot dig, min Herre (Adonaj). Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete, vi vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt, vi vill återge (räkna upp) ditt lov från släkte till släkte.
Psaltaren 79:1-13 Bibel 2000 (B2000)
En psalm av Asaf. Hedningar har trängt in i ditt land, o Gud, de har skändat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i grus. De lämnar dina tjänares lik som föda åt himlens fåglar och dina trognas kroppar åt vilda djur. De utgjuter deras blod som vatten runt om Jerusalem, ingen begraver dem. Vi har blivit till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. Hur länge, Herre, skall din vrede vara och din lidelse brinna som eld? Töm din vrede över de andra folken, de som inte känner dig, över de riken som inte åkallar dig, ty de har slukat Jakob, lagt hela landet öde. Lasta inte oss för våra fäders synder, låt snart din barmhärtighet möta oss, ty vårt elände är stort. Hjälp oss, Gud, vår räddare, så att ditt namn blir förhärligat. Befria oss och förlåt våra synder, ditt namn till ära. Varför skall folken få säga: »Var är deras Gud?« Låt oss se på när folken får känna hur du hämnas dina tjänares blod. Låt fångarnas jämmer nå fram till dig. Befria med din starka arm dem som är dömda att dö. Ge våra grannar sjufalt igen för att de smädat dig, Herre! Då skall vi, ditt folk, fåren i din hjord, tacka dig för evigt och från släkte till släkte sjunga ditt lov.