Psaltaren 74:1-23

Psaltaren 74:1-23 SFB15

Varför, Gud, har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord? Tänk på din församling som du vann i forna tider, din arvedels stam som du återlöste. Tänk på Sions berg där du tog din boning. Vänd dina steg till dessa eviga ruiner. Allt i helgedomen har fienden förstört. Dina motståndare skränade på platsen där du möter oss, de satte upp sina fälttecken som tecken. Det var som när yxor höjs i en tät skog, alla ornament slog de sönder med yxa och hacka. De satte eld på din helgedom och vanhelgade ditt namns boning ända till grunden. De sade i sina hjärtan: "Vi ska kuva dem fullständigt!" Alla Guds mötesplatser brände de ner i landet. Vi ser inte våra tecken, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet hur länge det varar. Hur länge, Gud, ska fienden få håna och ständigt förakta ditt namn? Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Dra fram den ur din famn och förgör dem! Gud, min kung sedan urminnes tid, du som skapar frälsning på jorden! Du delade havet med din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet, du knäckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror. Du lät källa och bäck bryta fram, du lät starka strömmar torka ut. Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen. Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dig. Tänk på hur fienden hånar, HERRE, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn! Ge inte din turturduvas själ åt vilddjuren, glöm inte dina förtrycktas liv för alltid! Tänk på förbundet, för landets mörka vrår är fulla av våldets nästen. Låt inte den kuvade vända skamsen tillbaka, låt den förtryckte och fattige få prisa ditt namn. Res dig, Gud, och för din talan! Tänk på hur dåren hånar dig dagen lång. Glöm inte dina fienders rop, det skrän som ständigt stiger från dina motståndare.