Psaltaren 69:1-36

Fräls mig, Gud! Vattnet når mig till halsen. Jag har sjunkit i djupaste dy utan fotfäste, jag är ute på djupt vatten och strömmen sköljer över mig. Jag har ropat mig trött, min strupe är hes, min blick är matt av väntan på Gud. De som hatar mig utan anledning är fler än håren på mitt huvud. Många vill förgöra mig, de är mina fiender utan orsak. Vad jag inte har stulit måste jag ersätta. Gud, du känner min dårskap, min skuld är inte dold för dig. Herre, GUD Sebaot, låt inte dem som hoppas på dig få skämmas för min skull, låt inte dem som söker dig få vanära för min skull, du Israels Gud. För din skull får jag utstå hån, vanära täcker mitt ansikte. Jag har blivit en främling för mina bröder, främmande för min mors barn. Brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser föll över mig. Jag grät i min själ och fastade, men det blev jag hånad för. Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev ett ordspråk för dem. De som sitter i porten pratar om mig, drinkare gör visor om mig. Men jag bär min bön till dig, HERRE, i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet! Rädda mig ur dyn så att jag inte sjunker, rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. Låt inte vattenströmmarna skölja över mig, låt inte djupet sluka mig, låt inte brunnens gap slå igen över mig. Svara mig, HERRE, för din nåd är god! Vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig, svara mig! Kom till min själ, återlös den, friköp mig från mina fiender. Du känner den skymf, skam och vanära jag får utstå. Du ser alla mina ovänner. Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen. De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst. Låt deras bord framför dem bli en snara, ett straff och en fälla. Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, låt deras ben ständigt vackla. Ös din vrede över dem, låt din glödande harm hinna upp dem. Låt deras gård bli öde, låt ingen bo i deras tält, för de förföljer den du har slagit och pratar om plågan hos den du har sårat. Lägg skuld till deras skuld, låt dem inte få del av din rättfärdighet. Låt dem utplånas ur de levandes bok, låt dem inte bli skrivna bland de rättfärdiga. Men jag är plågad och lider. Gud, låt din frälsning skydda mig! Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. Det ska glädja HERREN mer än tjurar och oxar med horn och klövar. De ödmjuka ska se det och glädjas. Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva, för HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar inte sina fångna. Himmel och jord ska prisa honom, haven och allt som rör sig i dem, för Gud ska frälsa Sion och bygga upp Juda städer. De ska bo där och ta Sion i besittning.