Psaltaren 141:1-10

HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig! Lyssna till min röst när jag ropar till dig. Låt min bön vara rökelse inför dig, mina lyfta händer ett aftonoffer. HERRE, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt inte mitt hjärta dras till det som är ont, till gudlösa gärningar i lag med förbrytare. Deras läckerheter vill jag inte äta. Om en rättfärdig slår mig är det av kärlek, straffar han mig är det som olja på huvudet. Mitt huvud ska inte avvisa det. Men jag fortsätter att be mot de ondas gärningar. Deras ledare ska störtas ner för klippan, och då ska de förstå att mina ord var goda. Som när man plöjer och river upp jorden, så ligger våra ben utspridda vid dödsrikets rand. Men till dig, HERRE min Herre, ser mina ögon, till dig tar jag min tillflykt. Förkasta inte min själ! Bevara mig från snarorna de lägger för mig, från förbrytarnas fällor. Låt de gudlösa fastna i sina egna nät medan jag går trygg förbi.