Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs syn.
HERREN är en nitisk Gud
och en hämnare.
HERREN tar hämnd och vredgas,
HERREN tar hämnd
på sina ovänner
och har vrede i förvar åt sina fiender.
HERREN är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
HERREN har sin väg
i storm och oväder,
och molnen är dammet
under hans fötter.
Han straffar havet
och låter det torka ut,
han låter alla floder sina.
Då tynar Bashan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.
Bergen darrar för honom
och höjderna smälter.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.
Vem kan bestå inför hans harm,
vem kan uthärda
hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna spricker
inför honom.
HERREN är god,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem
som flyr till honom.
Men med en störtflod
förintar han platsen
där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender.
Vad ni än planerar mot HERREN
ska han komma
med fullständig ödeläggelse.
Nöden ska inte komma två gånger.
Om de än är hopslingrade
som törnsnår
och druckna av sitt drickande,
ska de alla förtäras som torrt gräs.
Från dig har en man gått ut,
en som tänker ut ont mot HERREN,
en rådgivare i ondska.
Så säger HERREN:
”Hur starka och många de än är,
ska de ändå mejas ner
och försvinna.
Jag har plågat dig,
men ska inte plåga dig mer.
Nu ska jag bryta hans ok över dig,
jag ska slita av dina band.”
Men om dig, Nineve,
har HERREN befallt:
”Inga efterkommande
ska bära vidare ditt namn.
Ur dina gudars hus
ska jag utrota alla bilder,
både snidade och gjutna.
Jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är ingenting värd.”
Se, över bergen kommer
glädjebudbäraren
som förkunnar frid.
Fira dina högtider, Juda,
uppfyll dina löften,
för den onde ska inte mer
dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.