Psaltaren 9:1-20

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till [melodin av sången] ”sonens död” (hebr. alamot-labben; den grekiska översättningen översätter: sonens mysterier). [Frasen sonens död eller sonens mysterier för tankarna till Jesu död och uppståndelse.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ______ Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) av hela mitt hjärta! Jag vill räkna upp (noggrant återge – hebr. safar) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)! Jag vill vara glad och jubla i dig (hoppa av glädje inför dig)! Jag vill lovsjunga (spela; slå an strängar till) ditt namn, du den Högste (Elion)! [Den första hebreiska bokstaven alef (א) föreställer en oxe som symboliserar styrka. alef är ledaren – den första och det viktigaste. Fyra verb i ”Jag vill tacka”, ”Jag vill berätta”, ”Jag vill vara glad” och ”Jag vill lovsjunga”, börjar med denna bokstav. Av detta förstår vi att det första och allra viktigaste är att tacka, prisa och glädja sig i Gud och vittna om allt gott han gör, se Neh 8:10.] När mina fiender vänder tillbaka , stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte. För du har hävdat min rätt och fört min rättssak, du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet ”vänder tillbaka” börjar på bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren (Jahveh).] Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)! Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet ”tillrättavisat” börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven dalet, men det gör det inte och det akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som ”de gudlösa” nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se Ps 9:6171810:2341315. Att den fjärde bokstaven dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i Ps 37:36. Tecknet för bokstaven dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.] Fienden är borta, utrotad för alltid, du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”Fienden” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både gimel och he i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.] Men Herren (Jahveh) [i kontrast, se vers 6-7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt), han har rest sin tron för att döma [har förberett den]; och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet, han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa. [Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för ”fälla dom” finns i vers 5 där den översätts ”rättssak”. Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.] Och Herren (Jahveh) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte, ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd). Och de som känner ditt namn förtröstar på dig, för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8-11 är det orden ”Men” och ”och” som börjar med den bokstaven. Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se vers 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa ”extra” verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.] Lovsjung (musicera; slå an strängar till) Herren (Jahveh) som bor på (tronar, regerar i) Sion, berätta om (kungör, förkunna öppet och tydligt om) hans gärningar för folken. För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5-6] kommer ihåg, han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Bokstaven används i ordet ”Lovsjung”. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet ”kräver” används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.] Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahveh). Se hur jag plågas av dem som hatar mig! Lyft bort mig från dödens portar; så att jag kan räkna upp (noggrant återge) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort] i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, ”Visa mig nåd”, i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för ”se” i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.] Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde, deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat). Herren (Jahveh) har uppenbarat sig, han har verkställt dom, den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet ”sjönk ner” och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.] Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Selah. [Uttrycket selah är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med selah och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt (italienska, från latinska affectuosus). Se även Ps 92:4.] De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud (Elohim). [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet ”återvända” börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna ”vänder tillbaka” och stapplar mot sin undergång. Ordet ”återvända” i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se Dan 12:2Upp 20:11-15. I föregående vers och i denna nämns ordet ”den ogudaktige” igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även Ps 9:6-710:2-11.] För den fattige ska inte vara glömd för alltid, den ödmjukes [som fallit offer för orättfärdighet och blivit förtryckt, hans] hopp är inte heller borta för evigt. Stå upp, Herre (Jahveh)! Låt inte människor ha makten (överhanden)! Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.