Psaltaren 9:1-20
Psaltaren 9:1-20 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, till mutlabbén. En psalm av David. Jag vill tacka HERREN av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under. Jag vill vara glad och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. Ty mina fiender viker tillbaka, de faller och går under inför ditt ansikte. Du har hävdat min rätt och fört min talan, du sitter på din tron som en rättfärdig domare. Du har straffat hednafolk och förgjort ogudaktiga, deras namn har du utplånat för evigt. Fienderna är borta, utrotade för alltid. Deras städer har du omstörtat, minnet av dem har du utplånat. HERREN regerar i evighet, sin tron har han gjort till ett domarsäte. Han skall döma världen med rättfärdighet, skipa rätt bland folken med rättvisa. HERREN är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. De som känner ditt namn förtröstar på dig, ty du överger inte dem som söker dig, HERRE. Lovsjung HERREN som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken. Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem, han glömmer ej de betrycktas klagorop. Var mig nådig, HERRE. Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig upp från dödens portar, för att jag skall förkunna allt ditt lov och i dottern Sions portar jubla över din frälsning. Hednafolk har sjunkit ner i den grav de grävde, i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad. HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom. Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar. Higgajón. Sela. De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket, alla hednafolk som glömmer Gud. Men den fattige skall inte bli glömd för alltid, de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt. Stå upp, HERRE, låt inte människor få makten, låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
Psaltaren 9:1-20 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under. Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste; Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig. Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare. Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid. Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem. Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms. Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga. Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene. Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre. Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk. Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop. Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom; På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må. Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade. Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. Sela. Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga. Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda. Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. Sela.
Psaltaren 9:1-20 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under. Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte. Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare. Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen. Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts. Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms; och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa. Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE. Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar. Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop. Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar; på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning. Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad. HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela. DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen. Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte. [ (Psalms 9:21) Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela. ]
Psaltaren 9:1-20 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag vill tacka HERREN av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under. Jag vill glädja mig och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. Mina fiender viker tillbaka, de faller och förgås inför ditt ansikte, för du har hävdat min rätt och fört min talan. Du sitter på din tron som en rättfärdig domare. Du har straffat hedningarna och förgjort de gudlösa, utplånat deras namn för alltid och för evigt. Fienden är borta, utrotad för alltid. Du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. HERREN regerar för evigt, han har rest sin tron till dom. Han ska döma världen med rättfärdighet, hålla dom bland folken med rättvisa. HERREN är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. De som känner ditt namn litar på dig, för du överger inte dem som söker dig, HERRE. Lovsjung HERREN som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken, för han som straffar blodsdåd kommer ihåg dem, han glömmer inte de svagas rop. Förbarma dig över mig, HERRE! Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig från dödens portar för att förkunna allt ditt lov och jubla över din frälsning i dottern Sions portar. Hedningarna sjönk i den grav som de grävde, deras fot fastnade i nätet de lade ut. HERREN har gjort sig känd, han har skipat rätt. Den gudlöse snärjs av sin egen gärning. Higgajón , Sela De gudlösa ska vika tillbaka ner i dödsriket, alla hedningar som glömmer Gud. Men den fattige ska inte vara glömd för alltid, de svagas hopp ska inte försvinna för evigt. Res dig, HERRE! Låt inte människor få makten, låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte.
Psaltaren 9:1-20 nuBibeln (NUB)
HERRE, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under. Jag vill vara glad och jubla i dig. Jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. Mina fiender drar sig tillbaka, vacklar och förgås inför dig. Du har försvarat min rätt och min sak, du har satt dig på tronen som en rättfärdig domare. Du har tillrättavisat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid. Fienden är borta, utplånad för evigt. Du ödelade städerna, man ska inte ens komma ihåg dem. Men HERREN regerar för all framtid. Han har ställt fram sin tron för att döma. Han dömer världen i rättfärdighet, han härskar över folken med rättvisa. HERREN är en tillflykt för de förtryckta, en borg i nödens tid. De som känner dig vid ditt namn, förtröstar på dig, HERRE, för du överger inte dem som söker dig. Lovsjung HERREN, honom som bor på Sion! Berätta för folken vad han har gjort! Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg, han glömmer inte de förtrycktas klagan. HERRE, var nådig mot mig, se hur jag får lida för dem som hatar mig, du som kan lyfta mig upp från dödens portar, så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions portar och glädjas över din räddning. Folken faller själva i den grop de grävt, och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut. HERREN gör sig känd, han skipar rätt. Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar. Higgajón . Sélah De gudlösa ska återvända till dödsriket, alla folk som har glömt Gud. Den fattige ska inte vara glömd för alltid, inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt. Stå upp, HERRE! Låt inte människor få makten! Låt folken bli dömda inför dig!
Psaltaren 9:1-20 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till [melodin av sången] ”sonens död” (hebr. alamot-labben; den grekiska översättningen översätter: sonens mysterier). [Frasen sonens död eller sonens mysterier för tankarna till Jesu död och uppståndelse.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ______ Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) av hela mitt hjärta! Jag vill räkna upp (noggrant återge – hebr. safar) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)! Jag vill vara glad och jubla i dig (hoppa av glädje inför dig)! Jag vill lovsjunga (spela; slå an strängar till) ditt namn, du den Högste (Elion)! [Den första hebreiska bokstaven alef (א) föreställer en oxe som symboliserar styrka. alef är ledaren – den första och det viktigaste. Fyra verb i ”Jag vill tacka”, ”Jag vill berätta”, ”Jag vill vara glad” och ”Jag vill lovsjunga”, börjar med denna bokstav. Av detta förstår vi att det första och allra viktigaste är att tacka, prisa och glädja sig i Gud och vittna om allt gott han gör, se Neh 8:10.] När mina fiender vänder tillbaka , stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte. För du har hävdat min rätt och fört min rättssak, du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet ”vänder tillbaka” börjar på bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren (Jahveh).] Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)! Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet ”tillrättavisat” börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven dalet, men det gör det inte och det akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som ”de gudlösa” nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se Ps 9:6171810:2341315. Att den fjärde bokstaven dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i Ps 37:36. Tecknet för bokstaven dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.] Fienden är borta, utrotad för alltid, du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”Fienden” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både gimel och he i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.] Men Herren (Jahveh) [i kontrast, se vers 6-7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt), han har rest sin tron för att döma [har förberett den]; och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet, han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa. [Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för ”fälla dom” finns i vers 5 där den översätts ”rättssak”. Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.] Och Herren (Jahveh) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte, ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd). Och de som känner ditt namn förtröstar på dig, för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8-11 är det orden ”Men” och ”och” som börjar med den bokstaven. Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se vers 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa ”extra” verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.] Lovsjung (musicera; slå an strängar till) Herren (Jahveh) som bor på (tronar, regerar i) Sion, berätta om (kungör, förkunna öppet och tydligt om) hans gärningar för folken. För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5-6] kommer ihåg, han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Bokstaven används i ordet ”Lovsjung”. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet ”kräver” används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.] Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahveh). Se hur jag plågas av dem som hatar mig! Lyft bort mig från dödens portar; så att jag kan räkna upp (noggrant återge) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort] i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, ”Visa mig nåd”, i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för ”se” i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.] Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde, deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat). Herren (Jahveh) har uppenbarat sig, han har verkställt dom, den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet ”sjönk ner” och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.] Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Selah. [Uttrycket selah är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med selah och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt (italienska, från latinska affectuosus). Se även Ps 92:4.] De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud (Elohim). [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet ”återvända” börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna ”vänder tillbaka” och stapplar mot sin undergång. Ordet ”återvända” i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se Dan 12:2Upp 20:11-15. I föregående vers och i denna nämns ordet ”den ogudaktige” igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även Ps 9:6-710:2-11.] För den fattige ska inte vara glömd för alltid, den ödmjukes [som fallit offer för orättfärdighet och blivit förtryckt, hans] hopp är inte heller borta för evigt. Stå upp, Herre (Jahveh)! Låt inte människor ha makten (överhanden)! Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
Psaltaren 9:1-20 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. En psalm av David. Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta, vittna om alla dina under. Jag vill jubla av glädje över dig och lovsjunga ditt namn, du den Högste. Ty mina fiender vek tillbaka, de vacklade och gick under för din blick. Du har dömt och skaffat mig rätt, du satte dig på tronen, en rättvis domare. Du röt åt folken, förgjorde de onda, du strök ut deras namn för evigt. Fienden är borta, krossad för alltid. Du lade städerna öde, ingen minns dem. Herren regerar i evighet, han har rest sin tron för att döma. Han råder rättvist över världen, dömer folken med oväld. Herren är en borg för den förtrampade, en borg i tider av nöd. De som känner dig, Herre, litar på dig, ty du sviker inte dem som kommer till dig. Lovsjung Herren som bor på Sion, förkunna hans gärningar för folken! Han som hämnas blodsdåd minns, han har inte glömt de förtrycktas klagan. Var barmhärtig, Herre, se hur jag förtrycks av mina fiender, du som kan lyfta mig bort från dödens portar, så att jag får sjunga ditt lov, jubla över din hjälp i Sions portar. Folken föll i den grop de grävt, de fastnade i snaran de gillrat. Herren gav sig till känna, han skipade rätt, i sitt eget dåd blev den gudlöse snärjd. Ner i dödsriket skall de gudlösa fara, alla de folk som glömmer Gud. Ty den fattige är ej för evigt glömd, de förtrycktas hopp inte borta för alltid. Herre, grip in! Låt inte människor ta makten! Ställ folken inför din domstol!
