En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Korachs söner. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Till mahalat [en sorgsen melodi], en sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av (för) esraiten Heman.
[Ordet mahalat finns bara här och i inledningen till Psalm 53, se Ps 53:1. Troligtvis har det att göra med sorg, och indikerar en sorgsen melodi. Namnet Heman betyder trofast, och han (och även nästa psalms författare Ejtan, se Ps 89:1) är en esrait. Både Heman och Ejtan används i jämförelse med Salomos vishet, vilket visar att de båda verkade på Salomos tid och var bland de mest visa männen som fanns då, se 1 Kung 4:29-31. Det finns flera Heman i Bibeln, men denne var en levit och nämns i 1 Krön 6:3325:4-6. Han och hans familj fanns även med när arken fördes till Jerusalem, se 2 Krön 5:12. Ingen annan psalm har en sådan lång uppradning av ord som denna överskrift som är svårtydd. På något sätt speglar den komplexa överskriften det kaos och den förtvivlan som psalmen förmedlar.]
______
Herre (Jahveh), min frälsnings Gud (Elohim),
dag och natt ropar jag inför dig.
Låt min bön komma inför dig,
vänd ditt öra mot (lyssna noga på) mitt rop.
För min själ (hela min varelse) är mättad med bekymmer,
och mitt liv dras mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
Jag räknas bland dem som går ner i graven (avgrunden, brunnen).
Jag har blivit som en hjälplös stridsman (hebr. gever) [en man i sin krafts dagar],
fri bland de döda [frigiven, men inte som en fri levande man], som de slaktade som ligger i graven, som du inte längre kommer ihåg, och de är avhuggna från din hand.
Du har lagt mig längst ner i avgrunden (ordagrant: ”brunnen”),
på en mörk plats i djupet. Din vrede vilar tungt över mig,
och alla dina vågor hemsöker mig.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du har flyttat bort mina vänner långt ifrån mig,
du har gjort mig till en styggelse för dem.
Jag är tystad och kan inte komma vidare.
Mina ögon förtvinar på grund av lidande.
Jag har ropat (åkallat, höjt min röst i bön) till dig, Herre (Jahveh), varje dag;
jag har sträckt ut mina händer till dig (i tacksamhet).
Ska du göra under (tecken, mirakler) för de döda?
Eller ska skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) resa sig och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig?
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Återberättas det om din nåd (omsorgsfulla kärlek) i graven,
om din trofasthet i Abaddon (döden, avgrunden, förgörelsens plats)?
[Det hebreiska ordet Abaddon har koppling till verbet att förstöra och förgöra och intensifierar dödens destruktivitet. Läggs någon i en grav så försvinner kroppen, den förmultnar. Se även Ords 27:20Job 26:6Upp 9:11.]
Ska dina under (förunderliga gärningar, mirakler) bli kända i det mörka?
Och din rättfärdighet i de glömdas land?
Men jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp), Herre (Jahveh),
på morgonen kommer min bön till dig.
Herre (Jahveh), varför kastar du bort min själ (mitt liv)?
Varför gömmer du ditt ansikte för mig?
Jag är bedrövad och vid dödens gräns sedan min ungdom,
jag har burit din skräck, jag är förtryckt.
Din brinnande vrede har gått över mig,
din plötsliga skräck (hebr. biotim) har skurit av mig.
Den kommer runt omkring mig som vatten hela dagen,
den omger mig helt och hållet.
Bibelappen
Bibelappen för barn
