Psaltaren 69:1-36

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till liljorna (hebr. al-shoshannim) [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument], av (till) David. [Ordet lilja/liljor används i fyra psalmer, se Ps 45:160:180:1.] ______ [Den första sektionen, vers 2-30, ramas in av ordet ”fräls”.] Fräls (rädda) mig Gud (Elohim) för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till halsen (nacken, själen – hebr. nefesh). [Hebr. nefesh beskriver en levande varelse och överästts med ordet själ. Psalmisten jämför sig själv med en hjälplös, drunknande man. Hela hans existens är i fara, se även Ps 105:18Ords 23:2Jona 2:6.] Jag har sjunkit djupt i dyn, utan fotfäste, jag har hamnat på djupt vatten och en flodvåg översköljer mig. Jag är utmattad av mitt ropande (i bön), min strupe är uttorkad, mina ögon sviker mig i min väntan efter Gud (Elohim). Fler än hårstråna på mitt huvud, är de som hatar mig utan orsak. Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig, som attackerar med sin lögn. Vad jag inte stulit måste jag nu ersätta det? Gud (Elohim) du känner till, vet allt, om min dårskap. Mina överträdelser är inte dolda för dig. Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull, Herre (Adonaj), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig, Israels Gud (Elohim). För din skull har jag utstått hån, förvirring har täckt mitt ansikte. Jag har blivit en främling för mina bröder, som en främling för min mors söner. Nitälskan (en djup passion och kärlek) för ditt hus har ätit upp (förtärt) mig, och smädelserna från dem som smädar dig har fallit över mig. När jag grät och fastade (utgöt min själ – hela min person), blev det till smädelse för mig (hånade de, gjorde de sig lustiga över min längtan efter dig). Jag klädde mig i sorgdräkt (säckklädnad), men jag blev som ett ordspråk för dem. De som sitter i portarna [inflytelserika, ”fint folk”] pratar (skvallrar) om mig och jag är ämnet för dryckesvisorna bland dem som dricker sig druckna [de på samhällets botten]. [I detta stycke, vers 14-19, finns femton imperativ efter bönen ”svara mig” i vers 14.] Men jag låter mina böner gå till dig, Gud (Jahveh), i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se 3 Mos 1:4.] Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar). [I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i Joh 8:32: sanningen ska göra er fria!] Rädda (ryck bort) mig från dyn och låt mig inte sjunka, låt mig bli befriad från dem som hatar mig, upp ur de djupa vattnen. Låt inte flodvågen dränka mig; låt inte djupet svälja mig; låt inte slukhålet stänga sin mun över mig! Svara mig, Herre (Jahveh), för din nåd (kärleksfulla omsorg) är god; i enlighet med din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd). Vänd ditt ansikte till mig, och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare. [Att dölja sitt ansikte betyder att ignorera, se Ps 13:251:11, eller ännu starkare att avvisa, se Ps 30:888:14] För jag är i nöd, svara mig med hast (fort). Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den, betala lösensumman för mina fienders skull. Du känner till (vet allt om) mina förebråelser, min skam och min förvirring. Dina motståndare finns alla inför dig; förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk. Jag söker efter någon som kan visa medlidande, men där finns ingen, och efter tröstare, men fann ingen. De har lagt gift (galla, bitterhet) i min mat och i min törst gav de mig vinättika att dricka. [Hebr. rosh används för gift, ofta framtaget från en växt (Hos 10:4Amos 6:12) eller ormgift, se 5 Mos 32:33Job 20:16. När Jesus hänger på korset erbjöds han först galla för att mildra lidandet, vilket han nekade (Matt 27:34). Sedan erbjuds han surt vin som han tog, vilket förlängde lidandet, se Joh 19:29.] Låt deras bord framför dem bli en snara, och deras frid (säkerhet, trygga förhållanden) bli en fälla för dem. Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och låt deras höfter skaka. Utgjut din harm över dem och låt din brinnande vrede hinna ikapp dem. Låt deras läger bli öde, låt ingen få bo i deras tält. [Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3-5.] Eftersom de förföljer honom som du har slagit (disciplinerat) och räknar [återberättar, sprider rykten om] din slagnes lidande. Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser och låt dem inte komma in i din rättfärdighet. Låt dem raderas ur Livets bok och låt dem inte bli upptecknade bland de rättfärdiga. Jag är plågad och i smärta, låt din frälsning (räddning), Gud (Elohim), beskydda mig (sätta mig på en hög plats). Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång (hebr. shir) och upplyfta honom med tacksägelse. Det ska behaga Herren (Jahveh) mer än [ett offer av] en oxe [hebr. shor, snarlikt med sång i vers 31] eller [en fullvuxen] en tjur med horn och klövar. [3 Mos 11:3] De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada. [Att offra oxar var dyrt.] Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas. För Herren (Jahveh) lyssnar till de fattiga och behövande, och försmår inte dem som är fångar (i fångenskap). Låt himlarna och jorden prisa honom, havet och allt som rör sig däri. För Gud (Elohim) ska frälsa Sion [tempelberget i Jerusalem] och åter bygga upp Juda städer. Sedan ska de bo där och besitta det [Sion – Jerusalem, se Ps 48:13102:14].