Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare,
eftersom du har gett mig hopp.
Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).
De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
men jag viker inte av från din undervisning (Torah).
Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
från forna dagar, Herre (Jahveh), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
[Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]
Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,
eftersom de onda överger din undervisning (Torah).
Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig –
i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13].
[Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.]
Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahveh) under natten,
och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).
[Psalmisten kommer ihåg Guds namn. Ett namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen med allt vad den är. Natten kan bokstavligt syfta på tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga och konkreta. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en ”trång passage”, se Ps 118:5. Det är en sak att veta omfattningen av ett problem och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.]
Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):
att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Talvärdet är 8. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.]
Herren (Jahveh) är min del (arvedel, lott),
jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim).
Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,
ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).
Jag har tänkt på (planerat, ”vävt”) mina vägar (mina vägval)
och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).
Jag har skyndat mig
och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).
De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
Mitt i natten ska jag stå upp
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,
och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Jorden, Herre (Jahveh), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Herrens namn, Jahveh, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Talvärdet är 9. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet ”tov” sex gånger och det översätts med orden ”väl”, ”gott”, ”god” och ”bättre”. De två första och de två sista verserna börjar med det ordet. I psalmens centrala del finns ”tov” två gånger (vers 68), vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott! Verbet anah som översatts ödmjukad/ödmjukas är ett rikt ord som betyder vara svag, fattig, plågad, osv. Det kommer från verbet att vara låg och nedtryckt, men även att svara, ge respons och sjunga! I ordets betydelse ser vi hur en prövning kan vara ett verktyg där vi kan komma ut på andra sidan ödmjukade med en lovsång på våra läppar. Ordet används i vers 67 och 71 och ramar in det centrala stycket i vers 68-70. Hela stycket följer ett kiastiskt mönster där Guds goda handlande enligt hans Ord (Davar/Torah) är bättre än all tänkbar materiell välsignelse, se vers 66 och 72.]
Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahveh),
i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Gott omdöme (ordagrant: ”god smak”) och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.]
Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah).
[Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13Jak 1:2-3.]
God är du – och du gör gott,
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69-70 ramar in ordet ”hjärta” och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.]
De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig,
men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Okänsliga som fett är deras hjärtan,
men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).
Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter),
så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
än mängder av (ordagrant ”tusentals”) guld och silver [mynt].
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.]
Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).
De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
Jag vet , Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig,
efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.
Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig , så jag kan leva,
för din undervisning (Torah) är min glädje!
Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam , för de har förvrängt min sak med falskhet,
men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig,
och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot).
Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),
så att jag inte drabbas av skam.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelse är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.]
Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),
på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.
Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah),
jag säger: ”När ska du trösta mig?”
För jag har blivit som en vinlägel i rök,
likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim).
[Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.]
Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig,
vilket är emot din undervisning (Torah).
[Vers 86-87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.]
Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,
de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting,
hjälp mig du.
De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden,
men för min del har jag inte försakat något av dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot).
Bibelappen
Bibelappen för barn
