Psaltaren 119:49-88
Psaltaren 119:49-88 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Tänk på ordet till din tjänare, ty du har givit mig hopp. Det är min tröst i mitt lidande att ditt ord håller mig vid liv. De fräcka hånar mig ständigt, men jag viker ej från din undervisning. Jag tänker på dina domslut i gången tid, HERRE, och jag blir tröstad. Glödande vrede kommer över mig för de ogudaktigas skull, därför att de överger din undervisning. Dina stadgar är lovsånger för mig i det hus där jag bor. Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, jag ger akt på din undervisning. Det har förunnats mig att akta på dina befallningar. Du är min del, HERRE, jag har sagt att jag vill hålla dina ord. Av hela mitt hjärta bönfaller jag inför dig: Var mig nådig enligt ditt ord! Jag ger akt på var jag går och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. Jag skyndar mig och dröjer inte att hålla dina bud. De ogudaktigas snaror omger mig, men jag glömmer ej din undervisning. Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig för dina rättfärdiga domslut. Jag sluter mig till alla som fruktar dig, till dem som håller dina befallningar. Din nåd, HERRE, uppfyller jorden, lär mig dina stadgar. Du gör gott mot din tjänare, HERRE, enligt ditt ord. Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag litar på dina bud. Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord. Du är god och gör det goda, lär mig dina stadgar. De fräcka ljuger om mig, men jag vill av allt hjärta ta dina befallningar i akt. Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min glädje i din undervisning. Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad, så att jag fick lära mig dina stadgar. Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals stycken guld och silver. Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud. De som fruktar dig skall se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina domslut är rättfärdiga och att du tillrättavisat mig i trofasthet. Låt din nåd vara min tröst, så som du har lovat din tjänare. Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får leva, ty din undervisning är min glädje. Låt de fräcka komma på skam, ty utan orsak har de gjort mig orätt, men jag vill begrunda dina befallningar. Låt dem som fruktar dig och känner dina vittnesbörd vända sig till mig. Må jag av hela mitt hjärta följa dina stadgar, så att jag inte kommer på skam. Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. Mina ögon längtar efter ditt tal, jag frågar: "När skall du trösta mig?" Ty jag är som en vinlägel i rök, men jag glömmer ej dina stadgar. Hur få är inte din tjänares dagar! När skall du hålla dom över mina förföljare? De fräcka gräver gropar för mig, de som lever i strid med din undervisning. Alla dina bud är trofasthet. Utan orsak förföljer man mig. Hjälp mig! De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar. Håll mig vid liv enligt din nåd, jag vill ta vara på din muns vittnesbörd.
Psaltaren 119:49-88 Karl XII 1873 (SK73)
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas. Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig. De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag. Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad. Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva. Dine rätter äro min visa i mino huse. Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag. Det är min skatt, att jag dina befallningar håller. Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller. Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord. Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd. Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud. De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag. Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter. Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla. Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter. Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord. Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom. Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord. Du äst mild och god; lär mig dina rätter. De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta. Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag. Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter. Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver. Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud. De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord. Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig. Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver. Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag. Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar. Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd. Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer. Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord. Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig? Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke. Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare? De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag. Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig. De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar. Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Psaltaren 119:49-88 Svenska 1917 (SVEN)
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp. Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv. De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag. Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar. Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag. Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes. Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag. Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt. Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord. Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal. Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud. De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag. Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter. Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar. Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar. Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord. Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud. Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal. Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar. De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt. Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag. Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar. Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver. Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud. De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare. Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust. På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd. Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam. Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?» Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar. Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare? De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag. Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig. De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar. Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Psaltaren 119:49-88 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Tänk på ditt ord till din tjänare, för du har gett mig hopp. Det är min tröst i mitt lidande att ditt ord ger mig liv. De fräcka hånar mig ständigt, men jag viker inte från din undervisning. Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag finner tröst. Jag grips av glödande vrede över de gudlösa, de som överger din undervisning. Dina stadgar är mina lovsånger i huset där jag bor. I natten tänker jag på ditt namn, HERRE. Jag följer din undervisning. Det har förunnats mig att ta vara på dina befallningar. Du är min lott, HERRE. Jag har lovat att hålla dina ord. Av hela mitt hjärta bönfaller jag dig: förbarma dig över mig enligt ditt ord! Jag tänker över mina vägar och vänder mina steg till dina vittnesbörd. Jag skyndar mig och dröjer inte att hålla dina bud. De gudlösas snaror omger mig, men jag glömmer inte din undervisning. Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina rättfärdiga domar. Jag håller mig till alla som vördar dig, som följer dina befallningar. Din nåd, HERRE, uppfyller jorden. Lär mig dina stadgar! Du gör gott mot din tjänare, HERRE, enligt ditt ord. Lär mig gott förstånd och kunskap, för jag litar på dina bud. Innan jag fick lida gick jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord. Du är god och gör det goda. Lär mig dina stadgar! De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag vill helhjärtat hålla dina befallningar. Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min glädje i din undervisning. Det gjorde mig gott att få lida, så att jag fick lära mig dina stadgar. Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals mynt av guld och silver. Dina händer har gjort mig och format mig. Ge mig förstånd så att jag lär mig dina bud. De som vördar dig ska se mig och glädjas, för jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina domar är rättfärdiga, att du har tuktat mig i trofasthet. Låt din nåd bli min tröst, så som du har lovat din tjänare. Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får liv, för din undervisning är min glädje. Låt de fräcka få skämmas! De gör mig orätt utan orsak, men jag vill begrunda dina befallningar. Låt dem som vördar dig och känner dina vittnesbörd vända sig till mig. Låt mitt hjärta följa dina stadgar fullkomligt, så att jag inte måste skämmas. Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. Mina ögon längtar efter ditt ord, jag undrar: När ska du trösta mig? Jag är som en vinsäck i rök, men jag glömmer inte dina stadgar. Hur få är inte din tjänares dagar! När ska du döma mina förföljare? De fräcka gräver gropar för mig, de lever inte efter din undervisning. Alla dina bud är sanning. De jagar mig utan orsak, hjälp mig! De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar. Ge mig liv efter din nåd! Jag vill ta vara på din muns vittnesbörd.
Psaltaren 119:49-88 nuBibeln (NUB)
Tänk på vad du talat till mig, din tjänare, du har gett mig hopp. Det du sagt ger mig tröst i lidandet och håller mig vid liv. Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig, men jag viker inte från din lag. Jag minns dina beslut från forna tider, HERRE, jag finner tröst i dem. Jag grips av vrede när de gudlösa förkastar din lag. Dina bud är min lovsång överallt där jag går fram. Ditt namn, HERRE, begrundar jag på natten, och jag vill hålla din lag. Det har blivit mig förunnat att lyda dina stadgar. Du, HERRE, är min del! Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord. Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig: var mig nådig, som du har sagt. Jag tänker på hur jag levt mitt liv och håller mig till dina befallningar. Jag vill skynda mig och inte dröja att hålla dina bud. De gudlösa vill snärja mig, men jag glömmer inte din lag. Mitt i natten går jag upp för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar. Mina vänner är alla de som fruktar dig och lyder dina stadgar. Din nåd, HERRE, fyller jorden. Lär mig dina bud. HERRE, du gör gott mot mig, din tjänare, som du har sagt. Ge mig god insikt och kunskap, för jag litar på dina bud. Innan jag fick lida gick jag vilse, men nu lyder jag vad du säger. Du är god och gör det som är gott. Lär mig dina bud! De oförskämda smutskastar mig med lögner, men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar. Deras sinnen är okänsliga som fett, men jag gläder mig över din lag. För mig var det bra att jag fick lida, så att jag lärde mig dina bud. Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig än stora mängder av silver och guld. Dina händer har gjort mig och format mig. Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud. De som fruktar dig ser mig och gläds, eftersom jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina beslut är rättfärdiga, och det är i trofasthet du låtit mig lida. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat din tjänare. Förbarma dig över mig, så att jag får leva. Din lag är ju min glädje. Låt de oförskämda få skämmas, för de har smutskastat mig med lögn. Jag däremot vill tänka på dina stadgar. Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar vända sig till mig. Låt mig helhjärtat hålla dina bud, så att jag aldrig behöver skämmas. Jag förtärs av längtan efter din räddning, och jag hoppas på ditt ord. Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte. Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?” Jag är som en vinsäck i rök, men jag glömmer inte dina bud. Hur få är inte din tjänares dagar! När ska du döma dem som förföljer mig? De oförskämda gräver gropar för mig, de lyder inte din lag. Alla dina bud är tillförlitliga. Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner! De har nära nog utplånat mig från jorden, och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar. Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så ska jag följa de bud som du gett.
Psaltaren 119:49-88 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare, eftersom du har gett mig hopp. Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse: att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv). De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket, men jag viker inte av från din undervisning (Torah). Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat) från forna dagar, Herre (Jahveh), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp). [Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.] Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig, eftersom de onda överger din undervisning (Torah). Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig – i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13]. [Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.] Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahveh) under natten, och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah). [Psalmisten kommer ihåg Guds namn. Ett namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen med allt vad den är. Natten kan bokstavligt syfta på tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga och konkreta. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en ”trång passage”, se Ps 118:5. Det är en sak att veta omfattningen av ett problem och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.] Detta har jag (kan tillgodoräkna mig): att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Talvärdet är 8. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.] Herren (Jahveh) är min del (arvedel, lott), jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim). Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta, ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah). Jag har tänkt på (planerat, ”vävt”) mina vägar (mina vägval) och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot). Jag har skyndat mig och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot). De ondas snaror (band) har omsnärjt mig men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah). Mitt i natten ska jag stå upp och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat). Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig, och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Jorden, Herre (Jahveh), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek), lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Herrens namn, Jahveh, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!] [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Talvärdet är 9. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet ”tov” sex gånger och det översätts med orden ”väl”, ”gott”, ”god” och ”bättre”. De två första och de två sista verserna börjar med det ordet. I psalmens centrala del finns ”tov” två gånger (vers 68), vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott! Verbet anah som översatts ödmjukad/ödmjukas är ett rikt ord som betyder vara svag, fattig, plågad, osv. Det kommer från verbet att vara låg och nedtryckt, men även att svara, ge respons och sjunga! I ordets betydelse ser vi hur en prövning kan vara ett verktyg där vi kan komma ut på andra sidan ödmjukade med en lovsång på våra läppar. Ordet används i vers 67 och 71 och ramar in det centrala stycket i vers 68-70. Hela stycket följer ett kiastiskt mönster där Guds goda handlande enligt hans Ord (Davar/Torah) är bättre än all tänkbar materiell välsignelse, se vers 66 och 72.] Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahveh), i enlighet med ditt ord (hebr. davar). Gott omdöme (ordagrant: ”god smak”) och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det, för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot). [Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.] Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet), men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah). [Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13Jak 1:2-3.] God är du – och du gör gott, lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69-70 ramar in ordet ”hjärta” och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.] De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig, men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Okänsliga som fett är deras hjärtan, men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah). Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter), så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim). Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun än mängder av (ordagrant ”tusentals”) guld och silver [mynt]. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.] Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot). De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada, eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar). Jag vet , Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning). Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig, efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare. Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig , så jag kan leva, för din undervisning (Torah) är min glädje! Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam , för de har förvrängt min sak med falskhet, men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig, och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot). Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim), så att jag inte drabbas av skam. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelse är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.] Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning), på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag. Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah), jag säger: ”När ska du trösta mig?” För jag har blivit som en vinlägel i rök, likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim). [Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.] Hur många [hur få] är din tjänares dagar? När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig? De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig, vilket är emot din undervisning (Torah). [Vers 86-87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.] Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta, de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting, hjälp mig du. De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden, men för min del har jag inte försakat något av dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig) och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot).
Psaltaren 119:49-88 Bibel 2000 (B2000)
Minns vad du sagt till din tjänare, du har ju gett mig hopp. Det tröstar mig i mitt elände att ditt löfte skänker liv. De fräcka hånar mig grovt, men jag viker inte från din lag. Jag minns dina urgamla lagar, Herre, de ger mig tröst. Brinnande vrede fyller mig när de gudlösa överger din lag. Dina stadgar är min lovsång var jag än befinner mig. Om natten tänker jag på ditt namn, Herre, jag håller din lag. Det har blivit mig förunnat att följa dina befallningar. Min andel är Herren, jag lovar att lyda dina ord. Jag vädjar till dig av hela mitt hjärta, visa mig nåd, som du har lovat. Jag tänker på hur jag levt mitt liv och söker mig till dina lagbud. Utan dröjsmål skyndar jag att lyda dina bud. De gudlösas snaror omger mig, men jag glömmer inte din lag. Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig för dina rättfärdiga lagar. Alla som fruktar dig är mina vänner, de som lyder dina befallningar. Din kärlek, Herre, fyller hela jorden, lär mig dina stadgar. Du har varit god mot din tjänare, Herre, som du har sagt. Ge mig klokhet och kunskap, ty jag litar på dina bud. Innan jag fick lida for jag vilse, men nu håller jag mig till ditt ord. Du är god och vad du gör är gott, lär mig dina stadgar. De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag lyder villigt dina befallningar. Deras sinne är trögt som fett, men jag har min lust i din lag. För mig var lidandet till gagn, då lärde jag mig dina stadgar. För mig är den lag du förkunnat mer värd än mängder av guld och silver. Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd att lära dina bud. De gudfruktiga ser mig och gläds, ty jag sätter mitt hopp till ditt ord. Jag vet att dina domslut är rättfärdiga, Herre, i din trofasthet lät du mig lida. Låt din kärlek bli min tröst, så som du har lovat din tjänare. Låt mig få möta din barmhärtighet och leva, ty din lag är min lust. Låt de fräcka stå med skam, de ljuger om mig, men jag skall begrunda dina befallningar. De som fruktar dig skall vända sig till mig och lära känna dina lagbud. Må jag obrottsligt följa dina stadgar, så att jag aldrig står med skam. Längtan efter din hjälp förtär mig, jag sätter mitt hopp till ditt ord. Jag längtar efter att se det du lovat. När skall du trösta mig? Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök, men dina stadgar glömmer jag inte. Din tjänares dagar är få, när skall du döma dem som förföljer mig? De fräcka gräver fallgropar för mig, de följer inte din lag. Alla dina bud är sanna. Hjälp mig, de förföljer mig med lögner. De har nästan gjort slut på mig, men jag viker inte från dina befallningar. Skänk mig liv i din kärlek, då skall jag följa de lagbud du gett.