Psaltaren 119:10-16

Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig, låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot). I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21], så att jag inte ska synda mot dig. Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh), lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). Med mina läppar har jag återgett (räknat upp) alla påbud (hebr. mishpat) från din mun. [Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.] Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg , lika mycket som över all [världens] rikedom. [All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.] Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) vill jag begrunda (tänka på, reflektera över) och skåda dina stigar (välkända upptrampade gångvägar). [På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.] I dina förordningar (hebr. chuqim) har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar], och jag ska inte glömma ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.]