Psaltaren 119:10-16
Psaltaren 119:10-16 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig. Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar! Med mina läppar förkunnar jag alla domslut från din mun. Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter. Jag vill begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar. Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord.
Psaltaren 119:10-16 Karl XII 1873 (SK73)
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud. Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig. Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter. Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter. Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar. Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar. Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Psaltaren 119:10-16 Svenska 1917 (SVEN)
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Psaltaren 119:10-16 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag söker dig av hela mitt hjärta. Låt mig inte villas bort från dina bud. Jag gömmer ditt ord i mitt hjärta för att jag inte ska synda mot dig. Lovad är du, HERRE! Lär mig dina stadgar. Med mina läppar förkunnar jag din muns alla domar. Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter. Jag ska begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar. Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord.
Psaltaren 119:10-16 nuBibeln (NUB)
Jag har sökt dig helhjärtat. Låt mig inte irra bort från dina bud! Jag har lagt dina ord på minnet, för att hålla mig borta från synd mot dig. Välsignad är du, HERRE, lär mig dina bud! Jag förkunnar alla de beslut som du har uttalat. Jag gläder mig över att följa dina förordningar, såsom man gläder sig över rikedom. Jag begrundar dina stadgar och beaktar dina vägar. Jag är glad för dina stadgar och ska aldrig glömma ditt ord.
Psaltaren 119:10-16 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig, låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot). I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21], så att jag inte ska synda mot dig. Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh), lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). Med mina läppar har jag återgett (räknat upp) alla påbud (hebr. mishpat) från din mun. [Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.] Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg , lika mycket som över all [världens] rikedom. [All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.] Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) vill jag begrunda (tänka på, reflektera över) och skåda dina stigar (välkända upptrampade gångvägar). [På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.] I dina förordningar (hebr. chuqim) har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar], och jag ska inte glömma ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.]
Psaltaren 119:10-16 Bibel 2000 (B2000)
Helhjärtat vänder jag mig till dig, låt mig aldrig villas bort från dina bud. Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta, så att jag aldrig syndar mot dig. Herre, lovad vare du! Lär mig dina stadgar. Jag förkunnar alla de lagar som har utgått från dig. Jag gläds åt att följa dina lagbud, så som man gläder sig åt rikedom. Jag skall begrunda dina befallningar, jag skall ge akt på dina vägar. I dina stadgar har jag min lust, aldrig glömmer jag ditt ord.
