Job 11
11
Tsofars första tal
[Tsofar är från Naamah, en okänd plats. Naamah är en kvinnlig släkting till Kain, se 1 Mos 4:22. Av de tre bekanta är han den mest otålige som direkt börjar anklaga Job redan i sitt första tal.]
1Sedan tog Tsofar – naamaiten [Job 2:11], till orda och sa:
2Ska myckenheten av ord inte bli besvarade?
Kan en man av läppar [en storpratare] vara rättfärdig?
3Ska ditt tomma prat tvinga människor (en mindre grupp – hebr. mat) [oss] till tystnad?
Ska du håna och ingen tillrättavisa?
[Tsofar syftar troligtvis på sig själv tillsammans med Elifaz och Bildad här.]
4Och du säger: ”Min lärdom (doktrin) är ren (moraliskt ren – hebr. zach)
och glänsande (ren, utan fläck, strålande – hebr. bar) har jag varit i dina ögon.”
[Job har aldrig påstått att han är utan synd, jfr Job 7:21; 9:2.]
5Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam),
om bara Gud (Eloha) ville tala
och öppna sina läppar till dig?
6Och berättar han för dig vishetens hemligheter [dolda skatter]
eftersom [visdom] dubbelt (lager på lager) i insikt (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshijah)
så du skulle förstå att Gud har förlåtit en del av din missgärning?
[Versen är svåröversatt, men ”dubbelt” kan förstås som att visheten har många lager.]
7Tror du att du kan utröna (tränga in i) Guds (Elohas) djuphet?
Kan du förstå fullkomligheten hos den Allsmäktige (Shaddaj)?
8Högre än himlarna [är Guds vishet, se vers 6]
– vad kan du göra (hur skulle du agera – hebr. mah paal)?
Djupare än Sheol (graven, underjorden – de dödas plats)
– vad kan du förstå (har du intim kunskap om – hebr. mah jada)?
9Längre än jorden
är dess mått
vidare än hav.
[Vers 8-9 består av korta fraser där höjd/djup får sin kontrast i längd/bredd, se även Jes 55:9; Ef 3:18.]
10Om han passerar (går förbi) och stänger in (fängslar – hebr. sagar)
och samlar [en domstol] – vem kan hindra honom?
11För han [pronomenet han, betonar att det är Gud],
han känner människors (en mindre grupps – hebr. mat – plural) tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
och ser ondskan (tomheten, ofärden – hebr. aven) – skulle han inte förstå det?
12Och en man som är ihålig (tom; en dåre – hebr. navav) kan fånga hjärtat (bli vis – hebr. lavav)
när en vildåsnas föl föds som människa.
[Tsofars ordspråksliknande uttryck kan tolkas som något som är omöjligt. Lika lite som en vildåsnas föl kan födas och bli mänsklig, lika lite kan en dåre förändras och fylla sitt tomrum och få ett hjärta. Versen inleds med och (hebr. vav) vilket ofta binder samman med föregående verser, något som kan tala för att Gud kan förändra. Även efterföljande verser handlar om att Tsofar uppmanar Job att omvända sig. I Jesu samtal med Nikodemus behandlas ett liknande ämne där Gud kan göra det som är mänskligt sett omöjligt, se Joh 3:3-4.]
13Om du, även du [Job], bereder ditt hjärta [omvänder dig; renar ditt hjärta; uppriktigt vänder dig till Gud]
och sträcker ut dina händer till honom [i bön och tacksamhet, se Ps 88:10; 146:6; 1 Tim 2:8].
[I vers 13 gav Tsofar två uppmaningar till Job att göra något, nu följer två till att ”inte” tillåta synd och ondska. Versen är konstruerad som en kiasm där ondska/orätt ramar in uttrycket. Orden är snarlika ljudmässigt. Hand är personligt och tält har att göra med familjen. Centralt finns de två verben som betonar Tsofars uppmaning att Job måste göra något.]
14Om ondska (tomhet, ofärd – hebr. aven)
i din hand
du tar bort (håller dig borta från).
Och inte tillåter att bo
i ditt tält
orätt (hebr. avlah).
15 [Tsofar räknar nu upp tio förmåner (vers 15-20) som Job skulle erhålla om han följer hans råd:]
För då skulle du lyfta ditt ansikte utan fläck [skam; Job 10:15]
och bli utgjuten [stå fast; som metall som blivit utgjuten i en form och stelnat]
och inte frukta (vara rädd).
16Då skulle du, även du [Job], glömma din möda,
som vatten som har runnit förbi [snabbt försvunnit] minns du.
[Vatten som runnit förbi syftar på hur snabbt regnvatten dunstar eller forsar bort i Mellanöstern.]
17Och livet (din tillvaro; värld) ska bli ljusare än (resa sig över)
middagstiden [då solen lyser som starkast; kulmen på ditt tidigare välstånd],
skulle det bli mörkt (kommer skuggor),
blir det som morgonen [då ljuset bryter fram].
[Se även Ords 4:18; Est 8:16. Motsatsen till Job 10:22.]
18Och du kan vara trygg (förtrösta – hebr. batach),
för det finns hopp
och du ska gräva (hebr. chafar) [brunnar, se 1 Mos 21:30; ordet betyder även ”se sig omkring och utforska”]
och lägga dig ner i trygghet.
[Den dubbla betydelsen av gräva/utforska – visar både på säker vattentillförsel, utvidgning och framtidshopp!]
19Och du ska ligga ned [i trygg vila]
och ingen gör dig rädd (får dig att darra av skräck) [inga mer räder, se Job 1:15, 17; 3 Mos 26:6]
och många ska söka din favör (ordagrant: stryka ditt ansikte många gånger).
20 [Som en avslutning presenterar nu Tsofar vad som händer om Job inte skulle följa hans råd, då förenas han med de onda:]
Men den ondes ögon förgås [synen tynar bort]
deras tillflykt (utväg) försvinner från dem
och deras [enda] hopp är att ge upp andan (hebr. mapach) [döden].
Nu markerat:
Job 11: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln