Jeremia 1:4-8

Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder ”en som Gud har rest upp”], han sa: ”Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13], utvalde jag dig. Innan du kom fram ur modersskötet, avskilde (helgade) jag dig [till tjänst]. Till en profet för folken, satte jag dig.” Men jag svarade: ”Ack (åh nej), Herre Herre (Adonaj Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung.” [Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn (1 Sam 4:21) och för unga män (1 Mos 14:24). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han är omkring 20 år när han får kallelsen. Mänskligt sett är han ung och oerfaren.] Då sa Herren (Jahveh) till mig: ”Säg inte att du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig – ska du gå och allt jag befaller dig säga – det ska du tala. Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck), för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).