Som [Guds] medarbetare uppmanar (uppmuntrar) vi er också att inte kasta bort Guds nåd (låta Guds favör bli till ingen nytta). För han säger ju:
”Jag har bönhört (lyssnat och svarat) dig i precis rätt tid,
och på befrielsens dag [då du var ansatt av ofredande fiender] hjälpte jag dig (rusade jag till din hjälp).” [Jes 49:8]
Nu är det rätt tid [då du blir välkomnad och accepterad av Gud], nu är det befrielsens dag.
Vi vill inte på något sätt väcka anstöt hos (lägga ut hinder för) någon [göra så att någon snubblar och faller], för att tjänsten [de praktiska handlingarna som hjälper församlingen] inte ska smutskastas (bli nedfläckad). I stället vill vi i allt [på alla områden] visa att vi är (visa oss ”stå tillsammans” som) Guds tjänare:
I stor uthållighet (ståndaktighet),
i lidanden (nöd, betryck, problem),
i nöd (ytterst svåra tvingande omständigheter),
i ångest (trångmål, begränsningar, svårigheter – ”smala passager, små hoptryckta områden”),
i misshandel (under hugg och slag),
i fångenskap,
i upplopp (kravaller, tumult) [politisk instabilitet],
i utmattning (fysisk och mental trötthet av hårt fysiskt arbete),
i nattvak (vakor),
i fastor.
I renhet (oklanderlig dygd och integritet),
i kunskap (insikt baserad på personlig erfarenhet),
i tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
i vänlighet (godhet) [genom att möta reella behov på Guds anpassade sätt]
i den helige Ande,
i uppriktig (okonstlad, genuin) kärlek [som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig],
i sanningens ord (budskap) [en förkunnelse efter Guds ord],
i Guds kraft (förmåga) [med den kapacitet Gud har, se 1 Kor 2:4-5].
Med rättfärdighetens högra och vänstra vapen
[svärdet för attack och skölden för försvar, se Ef 6:16-17Heb 4:121 Joh 5:4 – ett rättfärdigt liv är det bästa vapnet för både anfall och försvar],
genom [tider av] ära
och vanära,
genom [tider av] förtal (klander; dåligt rykte)
och anseende (lovord; gott rykte),
som vilseledande [kringvandrande bedragare – villolärare – som stryker omkring och utnyttjar andra]
och ändå sanna (sanningsenliga, autentiska),
som okända [ignorerade, utan några referenser],
och ändå erkända (välkända) [som visas tacksamhet, förståelse och uppskattning],
som döende [likt några som håller på att dö bort],
och ändå – se, vi lever,
som tuktade (disciplinerade),
och ändå inte till döds (avrättade),
som bedrövade,
men ändå alltid (ständigt, oavbrutet) glada [över nåden, se Gal 5:221 Pet 4:13],
som fattiga,
men ändå gör vi många rika,
utan någonting,
och ändå äger vi allt.