1 Samuel 1:7-20

Och han gjorde så år efter år [här står det år till skillnad från vers 3 som har dagar] när hon gick upp till Herrens (Jahvehs) hus så retade hon henne, därför grät hon och kunde inte äta. Och Elkana sa till henne: ”Hannah, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?” Hannah reste sig efter att de hade ätit i Shilo och efter att de hade druckit. Nu satt prästen Eli på sin stol [säte; ett tecken på hans ämbete] vid dörrposten vid Herrens (Jahvehs) byggnad (palats, tempel – hebr. hechal). Och hennes själ var bitter (sörjde, var i djup nöd) och hon bad till Herren (Jahveh) och grät av smärta. Och hon gav ett löfte [som hennes man Elkana också var med på, se 4 Mos 30:8] och sa: ”Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahveh) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud.” [Han ska bli en Guds nasir, se 4 Mos 6:1-21.] Och det hände när hon bad länge till Herren (Jahveh) att Eli såg (ordagrant vaktade) hennes mun. Men Hannah talade i sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara, men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad, och han sa till henne: ”Hur länge ska du vara (bete dig som en) berusad? Gör dig av med ditt vin.” Men Hannah svarade och sa: ”Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren (Jahveh). Räkna inte din tjänarinna för en usel kvinna (dotter av Balial – ”Satans dotter”) för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro.” [Balial betyder ordagrant ”den värdelöse”, men är även ett judiskt namn på Satan.] Då svarade Eli och sa: ”Gå i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om.” Och hon sa: ”Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.” Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset. Och de steg upp tidigt på morgonen och tillbad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och återvände och kom till sitt hem i Rama, och Elkana kände (hade samlag med) sin hustru Hannah och Herren (Jahveh) kom ihåg henne. Och det hände när tiden kom att Hannah var gravid och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel [betyder ”Gud hör bön” – hebr. Shmoel] – ”eftersom jag har utbett mig honom av Herren (Jahveh).”