Populära bibelverser från Ordspråksboken 13

Dela

Den som vandrar med (umgås och är förtrolig med; går i samma riktning som) de visa, blir själv vis [lär av de visa], men den som slår sig ihop (associerar sig; blir kompanjon) med dårar kommer att ta skada (bli fördärvad; drabbas av olycka). [Som en konsekvens av att man rör sig bland dårar blir man själv en dåre och får lida för sitt val.]

Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ), men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror). [Ords 10:141918:21]

Den som spar på riset hatar sin son, men den som älskar honom är noga med att tillrättavisa (disciplinera) honom tidigt (i unga år).

Hopp (förväntan) som drar ut på tiden gör hjärtat sjukt (sorgset, svagt), men en uppfylld önskan (längtan) är ett livets träd [återupplivar och ger styrka].

Rättfärdighet beskyddar (vaktar, bevarar) den vars väg är fullkomlig (hel, oskyldig – hebr. tam), men ondska (synd, orätt) [särskilt lögnaktigt tal, se vers 5] fäller (omkullkastar, fördärvar, förvanskar) syndaren. [Sättet en människa lever på liknas vid en väg. Det hebreiska ordet tam har en rik innebörd. Här beskriver det en helhjärtad person med integritet som håller sig till det som är sunt, rätt och sant. En människa som orubbligt vandrar i ärlighet och redbarhet har inga dolda motiv. När inte ord och handlingar överensstämmer undermineras grunden och orsakar att man faller i synd, se Ords 11:35-6Jak 3:2.]

Rikedom vunnen snabbt (genom fåfänglighet; utan substans – hebr. hevel) försvinner bort (minskar; blir inget kvar), men den som samlar efter hand (arbetar med händerna; samlar lite i taget) ska få mycket [öka sin rikedom].

Högmod skapar bara strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl), men hos dem som tar emot råd (är läraktiga) finner man vishet. [De har en ödmjuk inställning, erkänner att de inte vet allt och är villiga att lära sig mer.]

En god man lämnar ett arv till sina barnbarn, syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga.

En vis son tar till sig sin fars korrigering (tuktan, tillrättavisning, justering), men en dåre lyssnar inte ens på tillrättavisning.

Fattigdom och skam får den som vägrar ta emot tillrättavisning (undervisning), men den som tar till sig korrigering blir ärad.